iloveundergroundbands.blogg.se

Unpolished Rarities, D.I.Y and Heaviness

Forlorn Remembrance - Dystopian Dreamscapes

Kategori: Metal


Forlorn Remembrance har släppt en ny demo, Dystopian Dreamscapes. Som jag tidigare skrivit när jag recenserat deras tidigare alster spelar de Opeth-inspirerad metal och är således inte rädda för att bege sig ut från metal-genrens trygga grund och bryta ny mark.
 
Senaste demon är inspelad i bandets replokal och kvalitén är därefter. Ljudbilden är så jäkla rå! Det är något jag tycker förhöjer upplevelsen. Det blir så nära inpå, intimt och jordnära. Den ödmjuka förpackningen som denna demon är inbakad i står i bra  kontrast till låtarna som har episka propotioner. De är långa, har mycket uppbyggnader och innehåller mestadels akustiska partier. Stundtals är det bedövande vackert, fina harmonier knådas in i en drömsk ljudbild.
 
Bästa sättet jag kan komma på att beskriva musiken är att den har några höga toppar av ursinne och extremt djupa dalar av ljuvlig atmosfär. Ibland glömmer man av att Dystopian Dreamscapes i grunden är till för headbangers, men dubbeltrampen påminner en snart att det är metal man lyssnar på. Jag kan tycka att vissa övergångar från lugnt till hårt är lite väl rakt på, stundtals känns det inte naturligt och det är här Forlorn Remembrance har sina största brister. Dock är  Dystopian Dreamscapes sammanfattningsvis en behaglig verklighetsflykt för alla metalheads därute.

Betyg: 3/5

Kolla in Forlorn Remembrance här: Facebook
 
 
 Summary in English:
Forlorn Remembrance has released a new demo called Dystopian Dreamscapes. It has an extremely raw soundscape because it is recorded in the bands rehearsal-room. I really enjoy the sound! The music they play is a dreamlike, Opeth-inspired metal with long, acoustic parts.
 
The songs are really long, has epic proportions and it feels more like a journey than an outbreak. The only thing that brings down the experience is that sometimes the passages from the smooth acoustic parts to the harsh, heavy parts feels unnatural. Yet, overall, Dystopian Dreamscapes is a good escapism for every metalhead out there.
 
Rating: 3/5

Check out Forlorn Remembrance here: Facebook
 
 

TOP 10 OF 2012

Kategori: emo

So, this is my top 10 albums/eps/demos of 2012!
It is 10 extremely good bands, hailing from the underground scene that made my music year awesome!


1. This Gift Is A Curse - I, Guilt Bearer
With a mix of black metal and hardcore, This Gift Is A Curse sounds like satan vomiting on every putrid soul out there. I, Guilt Bearer is a true nihilistic masterpiece that will make your ears bleed.

2. Jura - Demo 2012
When most of the new post-metal bands are boring copycats of Neurosis, Isis and Cult Of Luna, Jura is a fresh breath in this imploding genre. They look at an other direction, mixing shoegaze and a dreamlike soundscape in their music. Juras demo is just awesome!

3. Curse This Ocean - Lightbringer
 Both hardcore blasts, that makes adrenalin rush to your head and the more moody post-rock flirting passages
makes Lightbringer to an interesting, intense and extremly dark experience.

4. Tantara - Based On Evil
Tantaras debut album is a thrash-fest and are truly based on evil. It has a really raw sound and you won´t find a boring radiohit or a powerballad on it.

5. Tengil - Stoma
Even though it  is only one song, Stoma is a critical hit and it feels like a knife to your heart. It never gets boring.

6. Totem Skin - St EP
Anxiety-grind at it's best. You listen to it in awe.

7. Eldstad - Prolog
With melancholic tunes and piercing screams, Prolog gives you a taste of something big to come.

8. Careless - ST EP
The guys in Careless plays a mix of hardcore and emo. The fusion is dazzlingly beautiful and totally irresistible.

9. If Heroes Should Fail - First light
The best way to describe If Heroes Should Fail is atmospheric aggression. First light is a post-hardcore colossus, with long, evolving songs. You´ll find the same patterns in post-rock.

10. Visio Mortis - Call Of The Swarm
They may not pour fresh blood in the melodeath-genre, but the way they carry out their melodic creations are mercilessly hard.


Check out the bands here: This Gift Is A Curse, Jura, Curse This Ocean, Tantara, Tengil, Totem Skin, Eldstad, Careless, If Heroes Should Fail, Visio Mortis
 

Fortify - ST EP

Kategori: hardcore



Stockholmsbandet Fortify  håller uppe tempot för sitt musikskapande. I somras släppte de en självbetitlad EP men redan i första kvartalet nästa år går de åter in i studion för att spela in nytt. Än så länge får vi hushålla med EPn som finns ute.
 
Nu är det så att Fortify spelar melodisk hardcore. När man tänker sig den musiken brukar band som H20 och Strike Anywhere komma upp i tankarna. Dock har dessa band lagt mycket av den melodiska tyngdpunkten på sången. Fortify jobbar inte på det sättet utan de har lagt den melodiska biten på gitarrerna. Sången är däremot så grov och mörk att det låter mer som den hör hemma i ett metalcore-band. Det låter faktiskt riktigt ballt ihop!

2-takt är stommen i musiken men i låten Through your eyes tar Fortify ut svängarna och blir lite mer sansade. Där syns inga circlepit partier till. Låten Cold pendlar mellan melodidriven punk och upptakten till ett fett breakdown i en metalcore-låt. Till min stora glädje skiter dom i att brista ut i ett populistiskt breakdown utan de visar bara att de är inne och nosar på genren.

Fortify är inget traditionsenligt band, de känns som en fusion mellan punkrock och metalcore och det kan vara lite svårtillgängligt för vissa. Hardcore-punkarna kan tycka det låter för grovt och metalcore-kidsen kan tycka det inte är tillräckligt moshvänligt. Räds du inte för lite tuggmotstånd är Fortifys självbetitlade EP en riktig pärla.

Betyg: 3/5

Kolla in dom här: Bandcamp Facebook Spotify
 

Summary in English:
Fortify is a band from Stockholm that plays melodic hardcore. they released a self titled ep this summer and early next year, they eill enter the studio to record a bunch of new songs.

When I hear the term "melodic hardcore", I think of bands such H20 and Strike Anywhere. They use melodic vocals in their songs, but Fortify is melodic in the guitar-play. The vocals is harsh and dark and it sounds more like it could fit in metalcore. The mixture is interesting and overall, the EP is really good!

Rating: 3/5

Check them out here: Bandcamp Facebook Spotify

En mörk Julsaga

Kategori: Black-metal

 
 
Ett kasettband damp ner i brevlådan några dagar innan jul. Med ett omslag svart som natten kunde man urskilja att det stod Katabatikos och Pomperipossa på framsidan. Det var en split-kasset av två lokala Lidköpingsband. Jag tänkte: Shit, med tanke på det illavarslande omslaget skulle det här inte bli en munter upplevelse att lyssna på. Och det var i positiv bemärkelse. Dessutom skulle det kräva en lite större ansträning av mig än vanligt för att kunna lyssna på kassetten. Jag hade nämligen ingen bandspelare i lägenheten. Men, på andra sidan gårdsplan har jag mitt förråd, långt nere i en kall och dunkel källarlokal. Jag tänkte att där kunde min gamla trotjänare till kassetbandspelare finnas. Just den här kvällen blåste det något överjävligt ute, jag var trött och sleten efter jobbets bravader och var inte alls sugen på att leta mig ut i snöyret. Men,julen närmade sig och möjligheten att skriva något under denna storhelg fanns inte. Att bege sig ut i ovädret ner i förrådet var illa tvunget.

Sagt och gjort, jag hade byltat på mig full mundering: långkallingar, min goomba-mönstrade mössa och min tjocka fodrade vinterjacka gjorde att jag mer såg ut som en överlevare i filmen Alive än en 25-åring som bara skulle springa över gårdsplan. Väl nere i källaren tände jag lampan. Det var en trött 40watts lampa som gav ett dovt ljus. Eftersom jag spelat Diablo III osunt mycket det senaste halvåret var det oundvikligt att inte känna att jag höll på med dungeoncrawling, med förhoppning att hitta fet loot; kassetbandespelaren! 40watts lampans otillfredställnade ljus störde mig, så jag tog fram ficklampan i min Iphone och jag kände mig som Frodo i Sagan Om Ringen när han använde ljuset i hondjurets håla. Just här såg jag en spindel uppe i ett hörn som spände blicken i mig. Jag, som är sjukligt rädd för spindlar, ryggade tillbaka en kort stund, men fick snabbt modet tillbaka och fortsatte bege mig till mitt förråd, om än i snabbare takt än tidigare.

Väl framme fumlades nycklarna fram och låset på dörren gick upp. Dags att leta efter bandspelaren! Inknökad längst in i det dammigaste hörnet du kan tänka dig hittades det jag sökte efter; min rosa, nerklottrade festivalbandspelare! Jag tog den och begav mig raskt in till lägenhetens trygga vrå. Jag hade överlevt snöovädret och dungeoncrawling innehållande vidriga spindlar. Äntligen skulle jag kunna lyssna på Katabatikos och Pomperipossas split. Jag svepte in mig i en filt, fixade iordning en kopp varm choklad och lade ner bandspelaren på mitt gamla, grova vardagsrumsbord och satte mig i soffan med den rosa, nerklottrade festival-reliken framför mig. På sidan stod ett meddelande: Vresa upp fettan kärringajävel hälsningar från Bollnäs, som klottrades ner av någon i spritdimman från en festival jag varit för full för att minnas. Jag flöt iväg i tanken för en stund, försökte minnas vem från Bollnäs jag träffat som uppenbarligen lyssnat för mycket på Eddie Meduza. Det var förgäves att försöka minnas, dags att komma tillbaka till nuet och göra det som var huvudsyftet med det hela, att lyssna på spliten och sedan recensera den. Jag satte ner kasseten i bandspelaren med darrande händer och tryckte på Play.
 
 
Ur högtalarna strömmade Katabatikos. Värmen jag fått av den varma chokladen och filten jag var insvept i var som bortblåst, för musiken jag hörde förde med sig en sådan kyla att det stramades åt i själen på mig. De var black metal av den gamla skolan som hade tagit över mitt sinnestillstånd. Den iskalla ljudbilden, blast beats och de drivande, ondeskefulla slingorna gav onekligen den rätta atmosfären. Det kändes som jag befann mig i en satanisk ritual belägen i en död skog någonstans långt upp i norr.
 
Ljudet är i det smutsigaste laget, ibland är det svårt att urskilja instrumenten från varandra. Det är faktiskt lite synd men i det medföljande häftet finns en förklaring till varför det är så grötigt. Hela spektaklet är nämligen inspelat under en repsektion, samma med Pomperipossa. Deras thrash/black hybrid var lika isande kall som Katabatikos, bara att de onda slingroan ersatts med härskna riff. Det hörs även att bandet inte tagit inspiration direkt från dagens thrash utan de har lyssnat på 70-tals hårdrock och sedan gjort något eget av det. Resultatet är en rå och punkig thrash koloss med black metal vocals. Kanske var det omstänigheterna kring lyssnandet som förstärkte upplevelsen, men när manglet lagt sig satt jag där i soffan, gapandes och var helt hänförd. Wow, vilken ond jul det helt plötsligt hade blivit.

Ska man lyssna på sån här musik måste man köpa hela konceptet. Att se helheten och inte bara lyssna på musiken är nödvändigt för att fatta hela grejen. Den skitiga inspelningen och kassetbandsreleasen är i mitt tycke perfekt för banden. Det ger de rätta signalerna, att dessa band består av true-til-death fans av genren och deras musik riktar sig således till likasinnade. Med det sagt kan jag bara säga att det är en fy helvetes grym release, och för endast 40 spänn, billigare än en blaskig öl på krogen, kan även du lägga vantarna på denna raritet.

Betyg: 4/5

Katabatikos: Facebook Youtube
Pomperipossa: Facebook Myspace
 
 

Tengil - A Dead End

Kategori: rock


Tengil has released a hymn about the end of the world. It's depressing as fuck and you want to die, yet it is beautiful and irresistible in it´s brutality.

Can´t wait for the upcoming release!
 
 
 
 

Carubine - dubbelsingel

Kategori: rock



Carubine är aktuella med en purfärsk dubbelsingel. Det är riktig fläskig prog´n´roll vi snackar om. Distad bas, okonventionella skalor och ett fy helvetes röj bjuder dessa två låtar på. Man kan tycka att det är något blygsamt att endast släppa en dubbelsingel, man vill ju höra mer! Sen kommer ju det här med kvalitet före kvantitet in och dubbelsingeln är snuskigt välproducerat, så de har lagt krutet på kvalitén.
 
Det jag har något att säga till om är det är lite för rakt för min smak. Ska det vara sån här musik skall det vara mycket polyrytmik och udda taktarter så att det riktigt slår knut på hjärnan. Nu svepte Carubine förbi som en bagatell. Detta är mer för die hard-fans av genren. Gillar man rak, proggig rock är Carubine trots allt värda att kolla in.

Betyg: 2/5

Kolla in dom här: Bandcamp Spotify
 

Summary in English:
Carubine har released a double-single. They play prog´n´roll with disorted bass and unconventional scales on the guitars. It is well produced but a little bit to straight forward for my taste. I want more odd time signatures when i´m listening to prog-rock. But this release should fit the die hard-fans of the genre.

Rating: 2/5

Check out Carubine here: Bandcamp Spotify
 
 

Lobst - The Angry Kid

Kategori: rock



Om Erucate i måndags fick er att blicka tillbaka på 90-talet så kan Lobst ta er tillbaka till nuet. Deras grunge är ingen skolboks exempel på hur gammal grunge låter, utan Lobst från Göteborg har istället vattnat rötterna och låtit något nytt växa upp där istället.

Senaste blomman som slagit ut heter The Angry Kid, ett tio spår långt rockparty. Det är hurtiga och raka låtar invirade i energiska riff som inbjuder till fest. Man blir faktiskt lite sugen på öl när man lyssnar på albumet. Man hör även att det inte enbart är grungen grabbarna tagit inspiration från. Gamla skolans hårdrock lyser igenom titt som tätt och det ger musiken tyngre nyanser. Ljudbilden är välbalanserad men lutar mest åt det analoga hållet. DIY vibbarna passar musiken perfekt! Allra bäst är Lobst när de går ner i tempo och drar igång triol-dängan The Watcher. Det blir ett speciellt gung och sväng som är otroligt medryckande.

Diggar du gammal hårdrock och  grunge kommer The Angry Kid inte göra dig besviken. Sammanfattningsvis är det här ett riktigt grymt mid-tempo släpp!

Betyg 4/5

Kolla in Lobst här: Facebook Spotify
 

Summary in English:
Lobst is a band that plays modern grunge-rock. The new album The Angry Kid is a true partyrock release. It is straight forward because they use energetic riffs alot. If you are into old hard rock and grunge, The Angry Kid won't disappoint you.

Check out Lobst here: Facebook Spotify
 
 

DementiaH‏ - Liberty...Limited

Kategori: Thrash


Det är härligt att se att thrashen flödar i undergroundkretsarna. Mycket har vi att tacka för den lilla comeback genren fått genom band som Evile och Municipal waste. Senaste tillskotten jag kommit över är DementiaH‏ från Värnamo. De består av 3 st 18 åringar som köttar på med gammal bay area influerad thrash. 
 
DementiaH är aktuella med albumet Liberty...Limited, nio spår av gammalt hederligt gitarrunkeri som betas av på dryga halvtimmen. Låtarna är således ett knippe koncentrerade alster, de snittar runt 3 minuters. Det innebär att det är intensiva explotioner DementiaH bjuder på. Solon är de sparsamma med, tyngpunkten har de lagt på att få fram en riktig riff-fest. Det gör att det blir aggresivt och sjävla kärnan i genren framförs okompromissat. Negativitet, cynism och ond bråd död är något förutsägbart, texternas tema. Det är bara till DementiaH‏s fördel, ska man spela old school ska man hålla det äkta.

Instrumentmässigt har jag inte mycket att säga till om eftersom det håller mycket hög klass. Det enda som tar ner upplevelsen är tyvärr sången. Det är inget tryck bakom den. Man hör dock att han har röst för den här sortens musik, det gäller bara att träna upp stämbanden lite till, så den håller samma klass som gitarrklinkandet. I överlag är det trots allt en positiv upplevelse att lyssna på Liberty...Limited.

Betyg: 3/5

Kolla in DementiaH‏ här: Facebook Youtube
 

Summary in English:
DementiaH from Värnamo is a three piece band that plays old bay area influenced thrash. They have released an album called Liberty...Limited. Nine tracks on 30 minutes results in a massive riff-explosion. They are restrained with solos and they have put their concentration on the riffs.
 
Overall, it sounds good. The only thing is the vocals. It´s a bit wimpy and it puts down the whole experience a bit, especially when the musicianship is so good. If they only fix that, they will kick ass!

Rating: 3/5

Check them out here: Facebook Youtube
 
 

Erucate

Kategori: rock

 
Erucate är ett fyrmanna starkt band från Ljunby. Deras musik skulle kunna användas som utbildningsmaterial till hur 90-tals doftande grunge egentligen låter. Alla karakteristiska element för genren finns i deras musik. Det är lugna stillsamma, verser, clean gittarr och lite smygande sång. På refränger drar de igång sönderdistad gitarrer och tar i från tårna med den allmänt skrovliga, hesa och "grunge-iga" sången.

Dock känns det som grabbarna har lyssnat lite väl mycket på Nirvana och Pearl Jam utan att blicka åt något annat håll. Gjuta något nytt blod i genren lyckas de inte med. Dock får man sätta Erucate i perspektiv och fråga sig vad de egentligen vill med sin musik.  I ärlighetens namn tror jag inte att deras avsikt är att tillföra grungen något nytt, utan de vill snarare förvalta ett arv. Det kan jag säga att de gör det med stil. Musiken framför de klanderfritt.
 
Som sagt, du kommer känna igen det du hör. Vill man ha något nytt och fräscht kommer Erucate flyta förbi som en välpolerad bagatell. Vill man däremot nostalgsikt frossa i 90-talets grunge tillfredställer dessa grabbar dina behov. Jag väljer det senare alternativet och det är därför betyget landar på en stabil 3:a.

Betyg: 3/5

Kolla in Erucate här: Facebook Myspace
 

Summary in English:
Erucate is a four-piece band from Ljungby. They perform textbook-grunge with sight on Nirvana and Pearl Jam. They don´t bring something new to the genre, but I think the purpose of the band is to manage an inheritance. And that, my friends, Erucate do with style. The music is after all good!

Rating: 3/5

Check them out here: Facebook Myspace
 
 

Eldstad - Prolog

Kategori: hardcore

 
 
Eldstad från Göteborg ligger verkligen inte på latsidan. I början av året släppte de sin fantastiska debut EP Dagar av krig, Nätter av kärlek. I oktober lämnade trummisen Johannes bandet men ersattes snabbt av Jens Sellén och i november släppte Eldstad sin andra EP Prolog. Lägg även till att de under tiden spelat live flitigt. Ja, detta band vägrar stå stilla.

Prolog består av tre melankoliska låtar som sammanlagt klingar in på dryga 7 minuter. Titeln är i sig klockren för EPn känns som ett förord, en tungsint berättelse för något stort som komma skall. Det första som slår mig är hur snyggt ihop låtarna sitter. De flyter in i varandra på ett ytterst smakfullt sätt. Det gör att den redan dystra atmosfären som vilar över Prolog förstärks. En annan bidragande faktor till det är att Eldstad även blivit lite mer återhålsamma med tempot på det här släppet. Circlepit partierna är borta. Den punkiga 2-taks osande debuten, står i bra kontrast till Prolog som helt saknar snabb 2-takt. Detta är bara bra, en trött upprepning av Dagar av krig, Nätter av kärlek skulle varit ledsamt men Eldstad visar att de är ett band att räkna med för de utvecklas ständigt.
 
Det andra som slår mig när jag lyssnar på Prolog är att det stundtals är anmärkningsvärt tungt och hårt. Snabbare mos på baskaggen gör sitt och i nedskruvat tempo förhöjs tyngden ytterligare. Trots att det känns nytt och fräscht finns de gamla godbitarna kvar. Ångesten i de förtvivlade skriken och de vackra, vemodigt klingande gittarerna anträffas redan från start.

Eldstad´s Prolog levererar verkligen. Samtidigt ger den ett sug efter mer. Men med den hastigheten bandet spottar ur sig högkvalitativa hardcore/screamo-dängor lär det inte dröja länge förens vi får en fullängdare.

Betyg: 4/5

Kolla in Eldstad här: Bandcamp Facebook Spotify


Summary in English:
Eldstad from Gothenburg plays a  hardcore/screamo hybrid with lyrics in Swedish. They are truly a busy band. In 2012 they have released two EPs and the new one is called Prolog. It was released in november.

The first thing that gets to me is that this release is more heavy than usual. The old punky circle pit passages that was found in the debut, is gone and are replaced by a more moody atmosphere. This is a good thing beacause it shows that Eldstad never stands still. Even though it sounds new and fresh, the old melancholic tunes on the guitar and anxiety screams are still there

Overall, This release is great but with only three songs you wish to hear more. Then again, the EP is called Prolog ("prologue" in English) and we might expect a full-length album in a near future. 

Rating: 4/5
 
Check out Eldstad here: Bandcamp Facebook Spotify
 
 

Rating system

Kategori:

I will begin to rate my reviews on a 1 - 5 scale.

5 = Masterpiece
4 = Awesome
3 = Good
2 = For die-hard fans only
1 = Better luck next time

Here comes a picture of me when I approves:
 
 

Amber.A

Kategori: post-hardcore

 
Amber.A består av ett gäng killar från Trollhättan som lirar post-hardcore. Bandet uppstod ur askorna från ett band som delar av Amber.A tidigare spelade i. I de dryga två år som bandet har funnits har de köttat på och finslipat sitt musicerande. För tillfället finns två st låtar ute på spotify men de kommer i början av nästa år gå in i studion igen.

Är du en sucker för pop-punk doftande post-hardcore á la Silverstein kommer Amber.A´s två låtar vara nog så tilltalande för dig. Det jag gillar mest är hur skriken blandas in i de melodidrivna gittarerna. Skönsången är också bra men det är just skriken som man lägger på minnet.

Det känns som marknaden är något så när mättat på den här sortens musik och ska man ha något att komma med gäller det att sticka ut. För tillfället låter Amber.A jäkligt bra men smått anonymt, vilket gör att deras musik mest är till för die hard fans av genren. Hurvida Amber.A kommer ta plats på kartan får framtiden utvisa. Fortsätter de som de gör har de goda chanser att lyckas.

Check them out here: Facebook Spotify

 
Summary in English:
Amber.A is a post-hardcore band from Trollhättan. They have two songs on spotify and if you are a sucker for pop-punky post-hardcore, Amber.A is the right band for you. At times, they reminds me of Silversteins early work. Overall, it sounds good but a bit anonymous. Next year, they will hit the studio, future will decide if Amber.A got what it takes to reach out further than from the die hard fans of the genre.

Check them out here: Facebook Spotify

 

Conflagrator - Inevitable Punishments

Kategori: Thrash


Conflagrator är ett ungt band från Stockholm. Det är ett gäng tonåringar som har lirat ihop sedan 2009. Musiken de levererar är thrash av den gamla skolan. Tidigare i år släppte de sin första EP - Inevitable Punishments, vilket resulterade i en massa spelningar både i och utanför huvudstaden.

Det första som slår mig är att de är jäkligt skickliga på sina instrument trots sin ringa ålder. Det riffas för fullt i ett snabbt tempo,  baskaggen på trummorna går varm. Sången är sådär härligt vass och skrikig som bra thrash-vocals ska vara. Ljudbilden är jordig, den har precis rätt mängd smuts i sig och som helhet är det grym thrash grabbarna i Conflagrator bjuder på.
 
Det enda jag eftersöker är mer gitarr-solon i låtarna. Nu är det bara en till två solon per låt och det kan tyckas vara lite snålt när man vet vad Conflagrator är kapabla till!

Sammanfattningsvis känns Inevitable Punishments som ett frö på någonting stort. De ska snart dra in i studion igen och spela in en till EP. Lägger de sina kort rätt kan de mycket väl få en att festa som om det vore 1986.

Kolla in Conflagrator här: Facebook Youtube
 

Summary in English:
Conflagrator is a band from Stockholm, Sweden and they play old school thrash. They released a EP - Inevitable Punishments earlier this year.

The band members are teenagers and for their age they are very talented musicians. Fast riffs and slaughter on the bass drum is mixed with harsh vocals. The only thing I miss is the guitar-solos. Now it´s only one to two per song and it might be a little efficient when you know what Conflagrator are capable of.

Inevitable Punishments feels like a seed of something epic.

Check out Conflagrator here: Facebook Youtube


Phí

Kategori: ambient

 
För er som vill ha en lite, ja, annorlunda upplevelse kan kolla in Phí. Det är ett noise-projekt från skåne av Philip Lindskog. Det är ren och skär mardrömsliknande ljud man tar del av. Tänk er den mest sjuka dröm ni haft, ta det gånger tio och ni har Phí i ett nötskal.

Kolla in Phí här: Soundcloud Facebook

Summary in English:
If you want an odd experience, you should check out the noise-project Phí from Skåne, Sweden. It sound like a nightmare times ten and the whole thing is really stressfull.

Check out Phí here: Soundcloud Facebook
 

Anchors & Roses - Distance

Kategori: mathcore


Har ni någon gång sett någon få ett epileptiskt anfall? Det har i alla fall jag och det är en ganska läskig syn. Den som får ett anfall faller ihop på marken och sprattlar okontrollerat.
Vad vill jag ha sagt med det här? Jo, epileptiska anfall är den bästa beskrivningen jag har på Jönköpingsbaserade Anchors & Roses musik. Deras EP har funnits ute ett tag (dec 2011) och för er som gillar tuggmotstånd och inte kollat in Distance än, är det på tiden att ni gör det nu! För det är riktigt bra grejer.
 
Det är ren, kaosartad och ursinnig hardcore Anchors & Roses häver ur sig. De fullkomligt mosar på från start och slaktar sina instrument. Trummorna är spattiga, gittarerna likaså. Den skrikiga sången är galen och desperat. Ibland går de ner i tempo men det fortsätter att vara stressfullt för rundgång och dissonans på gittaren gör att man inte kan slappna av. Tänk er Screamo utan de lugna lågmälda partierna så får ni en bild av hur det låter. Det påminner även om Dillinger escape plans äldre verk, det är galet, okontrollerat och spasmartat. Något jag välkomnar med öppna armar.

När man plöjt igenom de fyra låtarna har hjärnan slagit knut på sig själv flera gånger om och man undrar vad fan man varit med om. "Fick man ett knytnävslag i ansiktet precis?" frågar man sig. Omtumlande är det i alla fall. Dock ger jag ett varningens finger till de lättskrämda och räddhågade. Detta är verkligen inget för den oinvigda utan är enbart musik för de redan frälsta. Fans av extrem disharmoni kommer med största sannolikhet se Anchors & Roses som en skänk från ovan.

Kolla in dom här: Facebook Bandcamp Tumblr
 
 
Summary In English:
Anchors & Roses EP  Distance (2011) is a mathcore masterpiece. It´s like an epileptic attack, an unstoppable force that cuts your brain in half. Chaotic drums is mixed with dissonance on the guitar. The screams are crazy and desperate. Even thou they go down in tempo, the music never stops being stressfull because the disharmony never disappears. At times, they reminds me of the early work of Dillinger escape plan.

This is not music for the faint hearted. But fans of extreme dissonance will be pleased.

Check them out, the´re awesome: Facebook Bandcamp Tumblr
 

Spelning: Disembarked m.fl

Kategori: hardcore

 
Lördagskvällen spenderades på en liten spelning i Göteborg. Aktivitetshuset i Majorna bjöd på 4st helt otroligt grymma band, Tengil, Grayscale, Disembarked och  If Heroes Should Fail. Det är egentligen oförskämt bra av Feedback Booking att man för endast 40kr får uppleva så fina band.

Det var en tvättäkta underground-spelning. Det fanns ingen scen utan banden stod och spelade direkt på golvet. Sådana spelningar äger, för det blir en intimitet du inte kan få någon annanstans. Sedan var det band som spelar lite mer personlig och känsloblottande musik vilket gjorde att känslostormen blev ännu starkare.


Först ut var Tengil från Borås/Göteborg. Som alltid när Tengil spelar gav de publiken en omskakade show. Deras blandning av post-hardcore, shoegaze, emo, post-rock och gud vet vad, gör Tengil till en unik upplevelse. Just ikväll hade Felix Sjöberg från Science of Demise hoppat in på trummor, för ordinarie trummis var sjuk. Att endast ha repat låtarna i 2 timmar, imponerade Felix och han kändes som en naturlig del av Tengil.

Andra bandet för kvällen var Grayscale från Göteborg. De stod för punkunderhållningen för kvällen. Det var snabbt, stökigt och brötigt och smart placerade covers bjöd upp till allsång.

Sedan var det Disembarked från Stockholm tur att spela. Jag har sett dom tidigare men på en större scen och jag kan säga att golvspelningen gör Disembarked mer rättvisa. De blir grandiosa i det elementet. Hur som helst spelade de och skrek allt vad de hade och levereade sin energiska screamo fläckfritt. Det var riktigt härligt att se och lyssna på.

Från England kom If Heroes Should Fail och avslutade kvällen. Föga visste jag vad som väntade mig för de bjöd på en så sjukt atmosfärsisk show att hela mitt väsen uppslukades av det. Först och främst: deras musik skulle kunna liknas vid ett nervöst sammanbrott från ett kärleksbarn mellan Cult Of Luna och Alexisonfire. Stundom var det tungt och segt, som att vada i ett träsk mitt i natten, och ibland kunde de explodera ut i mid-tempo post-hardcore och skrik-sjunga för full hals. För det andra förhöjde de stämningen genom sin egna ljussättning, det var mestadels mörkt och mystiskt, men ibland lös de upp lokalen, oftast under de mer aggresiva partierna. Det var en intensiv, vacker och känsloladdad upplevelse.


Jag skulle egentligen kunna skriva en hel uppsats om kvällen, för det var helt magiskt. Men jag ska inte stå här och raljera mer, för jag tog med min filmkamera och filmade större delen av kvällen. Du kan kolla på klippen här nedanför. Det borde egentligen  höra till allmänbildningen att kolla på filmerna, för banden var så jävla bra!

Tengil:


Grayscale:


Disembarked:
 
 
 

Spelning för Musikhjälpen

Kategori: Metal

     Smile It´s Your Birthday                                                                                   Foto: Julia Ekman
 
 
 
Musikhjälpen 2012 går av stapeln 10 december men om man befann sig i Borås igår kunde man redan då skänkt en slant till eventet. Allégruppen annordnade nämligen en spelning där alla pengar gick till en buffert som kommer skänkas till Musikhjälpen när det väl drar igång.

Det var många band som spelade under kvällen. Själv kom jag efter halvlek och missade därför Kulturskolans Rockband, Jävla Trams och Blue Orchid. De banden jag såg, spelade allihop någon fom av metalcore och stället svämmade över av breakdowns, nollning på gitarrer och growl blandat med skönsång. Ett Mecka för metalcore-entusiasten, en överdos för de ofrälsta.
 

All At Once var först ut efter pausen och bjöd på en traditionell metalcore-spelning. De skapade kontraster med ett skojfriskt intro som slogs av för att bröta igång slakt på instrumenten.

The Burial Of You And Me har på kort tid växt som live-band. De kör 100% på sin grej. Humorn och glimten i ögat är bandets främsta vapen och det manifesterade sig bäst i bandets egna version av Carla Rae Jepsens låt Call Me Maybe. The Burial Of You And Me älskar det de gör och det syns. De tar inte så allvarligt på saker och ting och vill helst att alla ska ha en trevlig och rolig upplevelse när man ser dom live. Livsenergin flödade!

A Dead Tree Doesn't Talk hade tagit sig från Göteborg för att hjälpa till att samla in pengar till musikhjälpen. I barfota krigsmundering skrek Marcus Bäckström för fulla muggar och övriga bandmedlemmar hoppade på det tåget och gav publiken en snor-tight show. Daniel Englund från The Burial Of You And Me gästade även bandet på scenen.

From North By South imponerade med grymma riff och deras metalcore var inne och nosade på death metal-universumets brutaliteter. Riktigt härligt.
 
Alla banden ovanför spelade musik som var närbesläktade med varandra. Metalcoren har en tydlig mall man kan gå efter om man vill göra snygga låtar. Problemet är bara att man som band kan förbli smått anonym när lamporna släcks och man går av scenen.
 
Är detta är någon som Smile It´s Your Birthday har insett och därför tagit in icke-traditionella element i sina låtar? Hur som helst var detta kvällens mest intressanta band då de med sin oortodoxa blandning av metalcore och post-rock gav en fy-helvetes grym show! Det kan tyckas vara en ohelig allians att blanda breakdowns och ångestladdade hardcore-skrik med reverb, men satan i gatan vilken läcker kombination Smile It´s Your Birthday gör det till. I början av nästa år skall de börja spela in en EP, något jag jag ser fram emot att ta del av.

Totalt fick man in 3320kr som kommer gå direkt till Musikhjälpen. Det är inte fy skamm.
Jag hade med mig min filmkamera och nedanför finner du videoklipp och bilder på gårdagens band. Tack till Julia Ekman för att jag fick ta del av hennes bilder.


Smile It´s Your Birthday:
 
The Burial Of You And Me:



A Dead Tree Doesn't Talk:


From North By South:
 
All At Once:
 
 

Elapse - Storm

Kategori: hardcore

 
Elapse från Örebro har släppt nytt material tre år irad, något som snart kan liknas som en fin tradition.  Tidigare i år släppte det EPn Storm och i och med den visar Elapse att de finslipat sina färdigheter att leverera fläskig hardcore.

Storm låter mer ursinnigt än tidigare, arga vocals och elaka, thrash-osande riff blandas in i ett välproducerat sound. Från början till slutet köttar de på utan nåd. De metalliska inslaget från Madball och Agnostic Front finns fortfarande kvar men Elapse kör mer på negativitet än på att spänna musklerna. Låtarna är raka och dom som vill ha lite mer komplexitet i sin musik kan komma tycka att mycket låter likadant. Därför är EP-upplägget så bra för Elapse. Det blir mer som en intensiv och explositionsartad upplevelse snarare än en episk resa. Är man ett fan av metal-influerad hardcore kommer man verkligen inte bli besviken.

Kolla in Elapse här: Facebook Bandcamp


Summary in English:
Elapse from Örebro released the new EP Storm earlier this year.
It´s more furious than before, angry vocals is mixed with harsh riffs. At times, they reminds me of Madball and Agnostic Front. It is also straight forward so people who looks for complexity might be disappointed. But fans of metal-influenced hardcore will enjoy the shit out of Elapse. 
 
Check them out here: Facebook Bandcamp
 

Spelning: Converge m.fl

Kategori: hardcore

 
      Converge 

 
Converge är halvägs in på sin Europaturne och med sig har de banden Touché Amoré, A Storm Of Light och The Secret.Igår gästade de Brew House i Göteborg och bjöd på en oförglömlig kväll, som alltid.

Först ut var Italienska The Secret. Med deras Black Metal/Grindcore avlöste de Blast beats och onda slingor i ett vansinnigt tempo. Den rökfyllda scenen gav en härligt ockult touch. Ibland slog de av instrumenten och lät rundgång och en massa oljud härja. Här blev det riktigt atmosfäriskt för man kom in i en speciell sinnestämning. Jag önskar de kunde utvecklat det mer. Nu var det i princip 95% mangel och 5% välklingande oväsen. Det funkade bra som första band i alla fall.

Eftersom The Secret var inne och nosade på den mer abstrakta tyngden musik kan ge, fick jag upp ett enormt sug av att höra mer av just det. Det suget skulle snart tillfredställas med råge när andra bandet, A Storm Of Light gick upp på scenen. Bandet startades av Josh Graham, mannen som har skött Neurosis visuella del i bandet och man hörde att musiken är besläktade med varandra. Basljudet var i det tyngsta laget, låtarna slöa och hypnotiskt repetetiva, precis vad jag ville ha! I bakgrunden, på en stor vit duk visades filmer på demonstrationer och polisvåld. Det var en otroligt kraftfull kombination. Blandningen av Doom metal och de känsloladdade filmklippen i bakgrunden, gjorde att en känslostorm inbords frambringades. Helheten var omtumlande och förbannat jävla bra!

Näst på tur var Touché Amoré från Kalifornien. Bandet, som hjäpt den slumrande screamo-genren att fått ett uppsving, levereade verkligen. Det var ett jäkla drag, både uppe på scen och på publiken. Det som är så gött med hardcore är att om en spelning är bra, så blir både artisten och publiken ett. Gränsen suddas ut, alla sjunger med och är delaktiga och det är satans härligt att vara en del av det. Just denna kväll var en gedigen klump längst fram vid scen som skrek, stagedivade och man såg på Touché Amoré att de älskade det. De gjorde en såpass bra show så på slutet av spelningen var publiken i sådan extas så de stormade scenen, vänskapligt, skall tilläggas. Det var underbart att se.

Till sist var det dags för huvudakten, Converge. Med så grymma band som värmt upp publiken kunde inget gå fel. De brötade igång showen med låten Concubine, ett intensivt alster som fullkomligt skakade om hela loken. Yes, det här skulle bli en svettig spelning. Jacob Bannon var överallt på scen men var inte sparsam med att låna ut micken till de som ville sjunga med. Converge tappade aldrig energin utan dundrade på från start till det bittra slutet. Någonstans i mitten slog de av och körde igång Worms Will Feed/ Rats Will Feast. Här fick man chansen att hämta andan och hutta lite med näven. Trots att de är aktuella med nya albumet All We Love We Leave Behind spelade de riktigt många äldre låtar. Det var grymt att t.ex få höra den gamla My Unsaid Everything från When Forever Comes Crashing. När de hade tagit av instrumenten och gått av scenen ville publiken höra mer och Converge var inte sena att slå in den önskan. De kom ut igen och brände av Last Light, en låt som har en av världens mest peppande, vackra med samtidigt vemodiga låttext. De var ett perfekt avslut på en perfekt konsert och Converge har visat än en gång att de aldrig någonsin blir tråkiga.
 

Här kommer lite bilder från spelningen. Tack som fan Walti Hösli för bilderna!
 
 
 Foto: Walti Hösli
 
 

Browsing Collection - Working On The Title

Kategori: rock



Browsing Collection är tillbaka med en ny fräsch singel, Working On The Title. Det är det första tjejerna släpper med de nya medlemmarna Lovisa Hedquist på gitarr och Sanna Gerhardsson på sång.

Browsing Collection har alltid lagt mycket krut på sången i sina låtar. Den har alltid varit självklar, melodiskön och trallvänlig. Därför blev jag fundersam när deras gamla sångerska Sara Hjellström lämnade bandet. De förlorade lead-sångerskan och en gitarrist samtidigt! Skulle de lägga av eller köra vidare? De valde det senare alternativet och  auditions anordnades. Där snappade de upp både Lovisa och Sanna.

Men nu över till singeln och dess två låtar. Browsing har tagit inspiration från både pop-punken och den nya vågens metal som sköljer över landet. Sammanslagningen resulterar i två stycken  slagkraftiga rocklåtar.  De är riktigt sköna. Det känns som tjejerna har utvecklat sitt sound i rätt riktning. Titelspåret Working On The Title har en dynamik i sig som man inte hört av Browsing tidigare. Den börjar med  en lite mer tillbakadragen vers medan de fläskar på rejält under refrängen. Den är riktigt hit-ig för den sätter sig på hjärnan. Harmonierna på sången har de också fått till riktigt bra. Sanna Gerhardsson var verkligen inte något nerköp utan axlar rollen som lead-sångerska klockrent.
 
På andra låten, Reject It All känner man däremot igen sig. Det är en rak rocklåt och låter mer som Browsings gamla uppsättning av bandmedlemmar.  Det är pang på. Lite jävlar anamma blir det också när de får in ett schysst solo. Man känner igen sig. Låten blir därför något anonym men de båda låtarna ihop på singeln kompleterar varandra väl.

Det var inte bättre förr. Browsing Collection visar att de minsann inte tappat gnistan utan vrider upp ambitionen några snäpp. Det är härligt att se! Det jag nu undrar är: när kommer en fullängdare?

Singeln kommer komma upp på spotify de närmaste dagarna men ni kan redan nu lyssna på låtarna på Facebook.


Summary in English:
Browsing Collection is back with a new single, Working On The Title. This is their first recording since the singer Sanna Gerhardsson and guitarist Lovisa Hedquist joined the group.

With a blend of new wave metal and pop-punk, they have taken their sound even further. The two songs, Working On The Title and Reject It All are diffrent from each other. The first song is a powerful one. It have a real good dynamic in it because it starts out pretty smooth but explodes out on the chorus. It sounds fresh and the melody gets stuck in your head!
Reject It All on the other hand is a straight rock-song. It sounds like the "old" Browsing and are therefore a little bit anonymous but the two songs together complements each other well.

Listen to the single on Browsing Collections Facebook
 

Kthulhu

Kategori: Thrash

 
 
Kthulhu, Megadeth and Slayer inspired thrash metal from Sandviken.
It´s extremely raw, filthy and evil.

Check them out here: facebook blogg soundcloud

Cult Of Luna STREAM

Kategori: Post-metal

 
Cult Of Luna will release their new album Vertikal on January 25 via Indie, and they are streaming a song from the album, I: The Weapon on their website right now, www.cultofluna.com
So far, it sounds pretty fucking awesome to me!
 
 

Mr Artist - My Own Way

Kategori: rock



Mr Artist är ett band från Göteborg som spelar soft rock. För inspiration har de tagit sikte på de riktiga giganterna i musikvärlden som Bruce Springsteen, Tom Petty och Rolling Stones. De har precis släppt sitt debutalbum My Own Way.

Det första som slår mig är de tydliga blues-inslagen i låtarna. Gittarerna klinkar flitigt på och de blandar in både saxofon och piano i låtarna. Harmonierna på sången är helt oklanderliga och allting tillsammans blir riktigt svängigt och härligt.
 
När man vill lira i den här ligan av musik gäller det att allting sitter som ett smäck och My Own Way är riktigt välproducerad. Det finns inga stora krusiduller att hänga upp sig på. Det enda nämnvärda grejen jag störde mig på var Saxofon-solot på låten Surrender. Där kan jag tycka att det blir lite väl cheesy men man får tänka på att jag är skadad efter att ha sett för många 80-tals filmer där saxofon-solon används i krystade romantsika scener.. Överlag är det en bra debut och för de som vill ha soft, melodidriven rock lär inte bli besvikna.

Kolla in Mr Artist här: Facebook Spotify
 

Summary in English:
Mr Artist from Gothenburg, Sweden has released their debutalbum My Own Way. They play a smooth form of rock and are inspired by giants like Bruce Springsteen, Tom Petty och Rolling Stones.  This release have a really clean and nice sound. The songs are catchy and melody driven. Overall, it´s a good debut and fans of this kind of music will not be disappointed.
 
Check out Mr Artist here: Facebook Spotify
 

Spelning: Visio Mortis och Outshine

Kategori: Metal

 
Vad passar bättre att infira årets sista månad än att dra på en riktigt svettig krogspelning? Just denna igensnöade kväll var det fullt ös på Italia i Lidköping. Stället som vanligtvis är en av de finare resturangerna i staden förvandlades på lördagskvällen till haket nummer ett för alla rockers och metalheads i orten. För de som var sugna på att bröta runt och headbanga stod Visio Mortis för underhållningen. Outshine å andra sidan tillhandahöll lite mer omdömesgill hårdrock för de som kanske inte vill stå och hutta med näven och få ölspill på sig.
 
 

Just denna kalla decemberafton hade Visio Mortis från stan sitt releasegig för EPn Call Of The Swarm. Jag recenserade EPn för ett tag sen då jag lovordade den och var därför extra spänd på att få se hur de skulle leverera live.
Damn, jag blev inte besviken här heller. Vilket jäkla ös grabbarna bjöd på! Musiken var tight som en druva och det brutala rens de fick ut på EPn överförde de live. Dock var volymen rejält uppskruvad, dubbeltramps-manglet tryckte som shockvågor mot bröstet och hälften in på spelningen gick proppen och musiken tystnade. Visio Mortis tappade inte peppen för det och när de väl fick igång ljudet igen mosade de på som om ett avbrott aldrig hade existerat. Proffsigt!


 
 
Det var en viktig kväll för Göteborgsbandet Outshine. Det var premiärspelning med deras nya sångare Micke Holm, ett välbekant ansikte för oss Lidköpingsbor eftersom hans gamla band Stagedoor har uppträtt flitigt på hemmaplan genom åren. Outshine bröt upp med gamla sångaren i Juni iår och värvade då Micke istället. I och med bytet har bandet har fått ett skitigare och ondare sound, något som jag tycker gett bandet ett uppsving. Med facit i hand levererade dom med dunder och brak och gav publiken en intensiv och tung rock-konsert. Med betoning på tung.
 
Sammanfattningvis var det en grym kväll!
Kolla in banden här: Visio Mortis Outshine
 

Spelning: Anchor m.fl

Kategori: hardcore

          Anchor.                                                                                                     Foto: Tanja A Tapper


Skövde fick i fredags besök av Sveriges mesta hardcore-band Anchor. Trots att det var glest med folk blev det ändå en riktigt svettig kväll nere i Lokelokalen. Totalt var det 4st punk/hardcore som spelade. Först ut var lokala Business: Terror, som uteslutande spelade gamla punk- och hardcore-dängor. Man fick bland annat höra egna versioner av Black Flag, Bad Brains och Minor Threat. Ett exempel har du här. Att höra sådana gamla klassiker fungerade bra som uppvärmning.



Andra bandet ut på scen var Growing Pains från Göteborg. Deras melodiska punk/hardcore gjorde ingen besviken. Snabba och stökiga alster blandades med lite mer circle-pit-vänliga låtar. Paralleller mellan Ignite och Strike Anywhere kunde göras, bara att Growing Pains kommer i en lite mer skitig och jordnära skrud.
 
 


Sedan var det dags för Elapse från Örebronx att beträda scenen. Vassa riff, dubbeltramp och arga vocals avlöste varandra i den lite mer metal-inspirerade hardcoren Elapse lirar. Tobias Jonsson imponerade på gitarr då han bara spelat med bandet i drygt en månad. Visste man inte om det skulle man tro att han varit en fullfjädrad medlem från bandets start.





Till sist var det Anchors tur att spela. Som alltid när de lirar är det ett förjävla ös på scenen. Det hoppas runt och det är allmänt stökigt och brötigt, precis så som grym hardcore skall vara. De visade vart skåpet skulle stå för just denna kväll var det nog mer röj på scenen än på golvet. Det var härligt att se att Anchor körde på trots en svikande publik och det blev värdigt för alla som trots allt tagit sig dit.

Sammanfattningsvis var det en riktigt bra kväll och jag hoppas få se mer sådana här tillställningar runt om i Skaraborg i framtiden!
 

Kolla in banden som spelade:
Anchor
Elapse
Growing Pains
Business: Terror