iloveundergroundbands.blogg.se

Unpolished Rarities, D.I.Y and Heaviness

Panopticon - Autumn Eternal

Kategori: Black-metal

 
Panopticon från Minnesota, USA, har släppt det sista albumet "Autumn Eternal" i trilogin som startade med 2012's "Kentucky" och vidare med 2014's "Roads to the north".
 
Det är riktigt bra atmosfärisk black-metal vi bjuds på. Det är långa låtar, monotoma passager, höga toppar och djupa dalar. Vissa folkmetal-inslag skymtar förbi med både fiol och cello. Det hela blir en förtrollande mix som för tankarna till mörka skogar och svarta tjärn.
 
Det är ett perfekt album för er som tröttnat på sönderhypade Deafheaven eller bara vill ha jäkligt bra black metal.
 
Betyg: 4/5
 
 
Lyssna här:
https://thetruepanopticon.bandcamp.com/album/autumn-eternal
 
 
Summary in English:
Panopticon from Minnesota, USA, released a new album called "Autumn Eternal". This album closes the musical trilogy that started with 2012's "Kentucky" and continued with 2014's "Roads to the North".
 
This time we are served really good atmospheric black metal. "Autumn Eternal" also flirts with folk metal as you hear both violin and cello throught the album.
 
"Autumn Eternal" is perfect for anyone who are sick of the hyped Deafheaven or if you just want some good black metal.
 
Rating: 4/5
 
 

Whorls - Lvmen Natvrae

Kategori: Black-metal


Jag fullkomligt älskar när musiken sväljer en hel och tar en till andra ställen, även om man bara finner outsägligt lidande där. Ta till exempel danska Whorls, de kommer släppa en 7" under namnet Lvmen Natvrae via Boue Records och Maniyax Records. Här snackar vi verkligen om att föras bort av musiken. Det är svärta, mörker och total misär, utan några som helst ljusglimtar. Deras black metal/hardcore-hybrid penetrerar sig igenom alla skydd som man kan tänkas använda för att värja sig från deras överväldigande helvete till låtar. Deras intensiva alster skär som knivar i öronen. Det sjuka är att jag njuter av varje sekund.
 
Lvmen Natvrae är inte för de räddhågade, det är musik svart som tjära och den drar dig ner i avgrunden. Utan nåd eller barmhärtighet. Dissonans, doom-passager blandat med partier av fullkomligt kaos och ett dödsångestskrik som inte verkar komma från den här världen koncentreras in på dryga 13minuter. Det kan verka som en enkel match för alla som gillar att gotta ner sig i misären, men jag varnar er: låtarna är såpass onda, ljusfattiga och dunkla att de 13minutrarna är precis vad ens psyke klarar av. Om du tror att du pallar trycket för Whorls sadistiska musik har du en rejäl resa framför dig, om det blir en njutbar sådan beror helt på om du är masochistiskt lagd.

Betyg: 4/5

Kolla in Whorls här: Facebook
 

Summary in English:
Whorls from Denmark will release a 7" entitled Lvmen Natvrae through Boue Records and Maniyax Records.
Damn, their black metal/hardcore-hybrid is pure evil. The music is so fucking dark and intense that it may be to much even for the greatest fans of extreme music. With dissonance, doom passages mixed with pure chaos and a abyss roar, the music takes you to another place. There you´ll only find misery and if you're masochistic as I am you will love Lvmen Natvrae.

Rating: 4/5

Check out Whorls here: Facebook
 
 

En mörk Julsaga

Kategori: Black-metal

 
 
Ett kasettband damp ner i brevlådan några dagar innan jul. Med ett omslag svart som natten kunde man urskilja att det stod Katabatikos och Pomperipossa på framsidan. Det var en split-kasset av två lokala Lidköpingsband. Jag tänkte: Shit, med tanke på det illavarslande omslaget skulle det här inte bli en munter upplevelse att lyssna på. Och det var i positiv bemärkelse. Dessutom skulle det kräva en lite större ansträning av mig än vanligt för att kunna lyssna på kassetten. Jag hade nämligen ingen bandspelare i lägenheten. Men, på andra sidan gårdsplan har jag mitt förråd, långt nere i en kall och dunkel källarlokal. Jag tänkte att där kunde min gamla trotjänare till kassetbandspelare finnas. Just den här kvällen blåste det något överjävligt ute, jag var trött och sleten efter jobbets bravader och var inte alls sugen på att leta mig ut i snöyret. Men,julen närmade sig och möjligheten att skriva något under denna storhelg fanns inte. Att bege sig ut i ovädret ner i förrådet var illa tvunget.

Sagt och gjort, jag hade byltat på mig full mundering: långkallingar, min goomba-mönstrade mössa och min tjocka fodrade vinterjacka gjorde att jag mer såg ut som en överlevare i filmen Alive än en 25-åring som bara skulle springa över gårdsplan. Väl nere i källaren tände jag lampan. Det var en trött 40watts lampa som gav ett dovt ljus. Eftersom jag spelat Diablo III osunt mycket det senaste halvåret var det oundvikligt att inte känna att jag höll på med dungeoncrawling, med förhoppning att hitta fet loot; kassetbandespelaren! 40watts lampans otillfredställnade ljus störde mig, så jag tog fram ficklampan i min Iphone och jag kände mig som Frodo i Sagan Om Ringen när han använde ljuset i hondjurets håla. Just här såg jag en spindel uppe i ett hörn som spände blicken i mig. Jag, som är sjukligt rädd för spindlar, ryggade tillbaka en kort stund, men fick snabbt modet tillbaka och fortsatte bege mig till mitt förråd, om än i snabbare takt än tidigare.

Väl framme fumlades nycklarna fram och låset på dörren gick upp. Dags att leta efter bandspelaren! Inknökad längst in i det dammigaste hörnet du kan tänka dig hittades det jag sökte efter; min rosa, nerklottrade festivalbandspelare! Jag tog den och begav mig raskt in till lägenhetens trygga vrå. Jag hade överlevt snöovädret och dungeoncrawling innehållande vidriga spindlar. Äntligen skulle jag kunna lyssna på Katabatikos och Pomperipossas split. Jag svepte in mig i en filt, fixade iordning en kopp varm choklad och lade ner bandspelaren på mitt gamla, grova vardagsrumsbord och satte mig i soffan med den rosa, nerklottrade festival-reliken framför mig. På sidan stod ett meddelande: Vresa upp fettan kärringajävel hälsningar från Bollnäs, som klottrades ner av någon i spritdimman från en festival jag varit för full för att minnas. Jag flöt iväg i tanken för en stund, försökte minnas vem från Bollnäs jag träffat som uppenbarligen lyssnat för mycket på Eddie Meduza. Det var förgäves att försöka minnas, dags att komma tillbaka till nuet och göra det som var huvudsyftet med det hela, att lyssna på spliten och sedan recensera den. Jag satte ner kasseten i bandspelaren med darrande händer och tryckte på Play.
 
 
Ur högtalarna strömmade Katabatikos. Värmen jag fått av den varma chokladen och filten jag var insvept i var som bortblåst, för musiken jag hörde förde med sig en sådan kyla att det stramades åt i själen på mig. De var black metal av den gamla skolan som hade tagit över mitt sinnestillstånd. Den iskalla ljudbilden, blast beats och de drivande, ondeskefulla slingorna gav onekligen den rätta atmosfären. Det kändes som jag befann mig i en satanisk ritual belägen i en död skog någonstans långt upp i norr.
 
Ljudet är i det smutsigaste laget, ibland är det svårt att urskilja instrumenten från varandra. Det är faktiskt lite synd men i det medföljande häftet finns en förklaring till varför det är så grötigt. Hela spektaklet är nämligen inspelat under en repsektion, samma med Pomperipossa. Deras thrash/black hybrid var lika isande kall som Katabatikos, bara att de onda slingroan ersatts med härskna riff. Det hörs även att bandet inte tagit inspiration direkt från dagens thrash utan de har lyssnat på 70-tals hårdrock och sedan gjort något eget av det. Resultatet är en rå och punkig thrash koloss med black metal vocals. Kanske var det omstänigheterna kring lyssnandet som förstärkte upplevelsen, men när manglet lagt sig satt jag där i soffan, gapandes och var helt hänförd. Wow, vilken ond jul det helt plötsligt hade blivit.

Ska man lyssna på sån här musik måste man köpa hela konceptet. Att se helheten och inte bara lyssna på musiken är nödvändigt för att fatta hela grejen. Den skitiga inspelningen och kassetbandsreleasen är i mitt tycke perfekt för banden. Det ger de rätta signalerna, att dessa band består av true-til-death fans av genren och deras musik riktar sig således till likasinnade. Med det sagt kan jag bara säga att det är en fy helvetes grym release, och för endast 40 spänn, billigare än en blaskig öl på krogen, kan även du lägga vantarna på denna raritet.

Betyg: 4/5

Katabatikos: Facebook Youtube
Pomperipossa: Facebook Myspace
 
 

Mara

Kategori: Black-metal

 
Mara spelar underground black-metal som imponerar! Detta är ett enmansprojekt och han som gör musiken kallar sig själv Vindsval.
 
Musiken har en riktigt skön atmosfär. Ljudbilden är kall och ödslig, man känner nästan att vinterkylan grabbar tag i en. Temat på texterna fokuserar på forntida ritualer ur hedniskt synpunkt. Riktigt smakfullt.

På bandcampsidan kan du lyssna på demon från 2010. Lyssna här.
Annars kan du kolla in myspacesidan, där har Mara några låtar från senaste släppet. Kolla in det här.
 

Summary in English:
The one-man project Mara plays black-metal and the music is focused on ancient rituals and pagan point on the world. The man who make all the music call himself Vindsval.

With a cold and desolate soundscape gives the music the right atmosphere. Check out the Maras bandcamp here.

Mephorash - Chalice of Thagirion

Kategori: Black-metal



Black-metal bandet Mephorash från Uppsala  följer upp råbarkade men smått anonyma Death Awakens (2011) med nya Chalice of Thagirion, som släpps nu i slutet av oktober.

Det som bjuds på nya släppet är i vanlig ordning onda slingor, snabba riff och raka blast-beats. Om Mephorash hade stannat där skulle det bara blivit en sömning upprepning på Death Awakens. Som tur är gör dom inte det utan de gjuter nytt blod i sin musik genom att bygga upp en stämningsfull, mörk atmosfär i låtarna. De har experimenterat med att använda sig av diverse ljud och oljud som inte kommer från gitarr, bas, trummor eller för den delen, en skrovlig hals. Ta t.ex. spåret Corpus Christi. I introt, innan låten exploderar ut i ondskefullt rens hörs enbart regn, åska, kyrkklockor och munksång. Det låter riktigt ockult och kusligt.
 
Just det här med stämningen och atmosfären Mephorash får fram i låtarna för tankarna till Niles sätt att slänga in ambienta partier i sina låtar. För det är just det, man märker av vissa döds-influenser på skivan. I somliga passager gurglas sången fram istället för att skrikas ut i klassiska black-metal vocals. Det är någonting jag välkomnar med öppna armar för det blir ett intressant avbrott från de rakbladsvassa avgrunds-skriken.

Chalice of Thagirion har även en riktigt välproducerad ljudbild, därför försvinner lite av kylan i soundet. Men eftersom det de har flörtat lite med dödsinfluenser gör det egentligen ingenting. Det genomruttna, onda och mörka är fortfarande kvar och sammanfattningsvis är det ett riktigt bra platta!

Kolla in Mephorash här.


Summary in English:
The black-metal band Mephorash from Uppsala, Sweden will release a new album Chalice of Thagirion in late October. Besides blast-beats and wicked riffs, Mephorash also use ambient elements in their songs that gives an occult and spooky atmosphere to the album.

Overall, it´s a great release and you can check them out here.

 

Mörker och onda slingor

Kategori: Black-metal



Köpenhamn börjar få till en riktigt fin musikscen med lite mörkare musik. Hexis hör till ett av de mer intressanta banden. De lirar Über-tungt mörker varvat med onda slingor i sann Black-metal anda.  Jag fullkomligt älskar den blandningen för musiken blir så jäkla massiv. 
 
När väl Hexis går lös under mangelpartierna blåser de upp sig till en stor koloss och hammrar sönder allt, varken din kropp eller själ kommer undan. Om man är beredd på det är det en fröjd för öronen. När de bryter av smattret rör de sig i dystra i doom-landskap, vilket manifesterar sig bäst i låten Crux på albumet XI.

Ett stort plus är att Hexis är väldigt generösa med sitt material på bandets bandcamp, kolla in det här.

Satan, vad bra!

Kategori: hardcore



Okej. Har du någon gång undrat, precis som jag, hur det skulle låta om Satan slet upp jordskorpan, förbannade hela mänsklighetens existens och drog ner dig och resten av vår planets befolkning i helvetes brinnande avgrund? I samma veva som Satan skulle radera vår historia skulle han dränka varenda en av oss i en pöl att ruttnande sörja för att för all framtid utplåna bevis på att vi en gång vandrade på jordens yta.. Hur skulle det soundtracket låta?
Jag tror det skulle låta ungefär som This gift is a curse. Det är den känslan jag får när jag lyssnar på deras fullängdare I, Guilt Bearer. Mänskligheten går under. 

Rent musikmässigt är det en fusion av hardcore och black-metal de bjuder på, rikigt mörkt och stökigt med andra ord. Första spåret, The Swarm, är en explosion av rent kaos. Andra spåret fortsätter i samma anda men halvvägs in i låten händer något. Låten slås av och går långsamt ner i tempo.  Med en snygg övergång som knappt märks av tar den långsamma låten Att hata allt mänskligt liv vid. Här briljerar verkligen This gift is a curse. De är som allra bäst när de går ner i doom-tempo och på ett hypnotiskt sätt repetativt harvar på med sin misär. Sedan fortsätter de, med kaos, ångest, snygga övergångar, ursinne och tempoväxlingar för att till sist komma fram till albumets final, I will swallow all light. Just det spåret påminner om deras tidigare EP då det var nerdraget tempo för hela slanten.

Detta är inte musik som du slölyssnar på eller har som bakgrundmusik. Sätter du på deras album dras du med ner i skiten, du kan inte annat än att lyssna engagerat. Pallar du trycket har du en grymt härlig och omtumlande upplevelse framför dig. Förbered dig väl, annars är jag rädd att dina öron börjar blöda. Detta är serious shit.

Lyssna på mästerverket här.