iloveundergroundbands.blogg.se

Unpolished Rarities, D.I.Y and Heaviness

Moloken - All Is Left To See

Kategori: Doom

 
Umeåbandet Moloken är tillbaka efter 4 år med sitt tredje album "All is left to see".
 
Denna gången är de tydliga med att de inte vill placeras in i något musikaliskt fack. Visst, Molokens recept på domedags-prog finns fortfarande där i och med med de två första låtarna på albumet men efter det blir det snårigare i ljudbilden. Låten Burst är en hetlevrad dänga som skulle passa vilket mörkt och svårt hardcoreband som helst. Spåret efter, Seventh Circle, är albumets höjdpunkt och en riktig post-metal koloss. Sista spåret, Beginning Of The End, låter mer som ett intro än ett outro eftersom den bygger upp till ett crescendo som aldrig kommer.
 
Denna mångfald i ljudbilden gör det visserligen intressant att lyssna  på men den organiska känslan från tidigare släpp är borta. Det känns mer som ett brokigt ihopplock  av låtar än ett enhetligt album. Hur som helst håller låtarna var för sig hög kvalité. 
 
Betyg: 3/5
 
Lyssna här: https://moloken.bandcamp.com/
 
 
Summary in English:
The doomy prog-metal band Moloken from Umeå, Sweden, are back with their third album called "All Is Left To See". 
This time it's more experimental because the songs differ more from each other than before. The song Burst is a good dark hardcore explosion and the song Seventh Circle is a true post-metal colossus.
It's an intersting mix but the organic feel are gone.
 
Rating: 3/5
 
 

We Dream Alone

Kategori: hardcore

 
För två år sedan släppte We Dream Alone albumet "Endure": en blytung doomkoloss. De kolsvarta låtarna malde på obarmhärtigt och krossade dig som lyssnare. 
 
Nu är de aktuella med sitt andra album "Weightless, But Still Sinking". Denna gången är de argare och har högre tempo, ett virrvarv av fill-ins på trummor bakas ihop med ett harvande på gitarr och bas. Skriken är lika desperata som vanligt .
 
Det vilar lite djent-flörtande hardcore över musiken, med korta atmosfäriska passager à la post-rock. Albumet består av 13 spår där merparten av låtarna klockar in på 2-3minuter var. I kontrast till Endure, där hela albumet var organiskt, känns Weightless, But Still Sinking mer som korta explosioner där det atmosfäriska kommit i skymundan. Om du som lyssnar inte har problem med det så är det ett väldigt bra album.
 
Betyg: 3/5
 
Lyssna här:
https://soundcloud.com/we-dream-alone-official
 
 
 
Summary in English:
We Dream Alone is here with the new album Weightless, But Still Sinking. This time, it's much faster than before and it sounds more like djent flirting hardcore than the doomy colossus that their previous album Endure was.
As a whole it's a good album.
 
Rating: 3/5
 
Listen here:
https://soundcloud.com/we-dream-alone-official
 
 

SUMAC - The Deal

Kategori: Metal

 
Amerikanska trion SUMAC är ett riktigt coolt band. Man skulle kunna tro att det enbart är så för att det är  Aaron B Turner´s (ex-ISIS) nya band. Men så är inte fallet.  Det som är så slående för SUMAC är musikens uppbyggnad.
 
Det som håller takten och fungerar som musikens ryggrad är Aaron´s gitarr! Det är  repetitivt och monokromt och är således själva stommen i musiken. Det som istället lägger färg på låtarna är trummorna! Det är riktigt grymma komp som sveps runt de andra instrumenten och tillsammans köttar sig trion fram i en sammansvetsad form.

Debutalbumet The Deal är en riktig pärla från början till slut! Det är annorlunda, organiskt, hårt och lite kaosartat. För fans av ISIS´s Celestial och alla andra som vill höra ny och udda musik.
 
Betyg: 4/5

Kolla in SUMAC här: Bandcamp


Summary in English:
SUMAC is a really cool band. The guitar works as the rhythmic backbone of the music and  it is the drums that adds color to the music.
The debut album The Deal is a very good one. It´s organic, heavy and a little bit chaotic.

Rating: 4/5

Check out SUMAC here: Bandcamp
 

UnderJorden vol.1

Kategori: crust

 This is the first digital compilation of d.i.y-minded bands compiled by "I Love Underground Bands".
Check out the bandcamp-site -----> Download and enjoy for free here!


Bands featured on UnderJorden vol.1:
Brännmärkt - Classic d-beat/crust
Oak - Mind-fuck hardcore
Tengil - Shoegazing post-rock
Seedna - Doomy, dark and ambient post-metal
We´ve Got A Message From - Anxiety loaded post-metal
Nionde Plågan - Pitch black and heavy hardcore
Kira - Introvert hardcore
Careless - Skramz
Kardborrebandet - In-your-face-punk
Spiknykter - Filthy and angry hardcore
Dråp - Rotten d-beat
Digher - Hatebreedish blackened metal
Visio Mortis - Melodic yet brutal death-metal
Amber.A - New wave post-hardcore
ACDD - Witty and minimalistic punk

Thanks to all the bands and thank YOU for supporting the underground scene!
 

Letters From The Colony, (You Are Needed Here)

Kategori: djent

Det är fler band som teasar med nya låtar från kommande släpp.
Häng med i underjords-djungeln!


De skojfriska och djent-flörtande snubbarna i Letters From The Colony visar stor instrumental skicklighet på nya låten Insects with Glorified Halos där de slår knut på lyssnarens hjärna med knepiga taktgångar. Jag gillar även att de får med ett lågmält flumparti i låten. Det är en skön avstickare och just där för de tankarna mer till The Mars Volta än Meshuggah.

Lyssna på Letters From The Colony här: Youtube
 
 
 
(You Are Needed Here) är ett nytt band som precis släppt sin första låt Apart from knowing how much you meant, I think I can look back in a positive way. Som ni ser verkar bandet ha en förkärlek till långa låttitlar, som för tankarna till Nazoranais evighetstitlar.
Rent musikaliskt rör sig bandet i gränslandet mellan 90-talets emo och shoegaze. Det är lågmält och drömskt med andra ord. Bra grejer!

Kolla in dom här: Bandcamp
 

Borås Hardcore nr2!

Kategori: crust

              Inkvisitionen                                                                                    Foto: Isabell Kirstinä
 
I fredags var det dags för Borås Hardcore andra tillställning. Leaving Shore, Inkvisitionen, Fredag den 13:e och From North By South delade scen under kvällen. En bred line-up av olika subgenres inom hardcorepunken med andra ord. Med facit i hand säga att det var en otroligt trevlig, stökig och svettig kväll. Men det är klart, smäller man in melodisk hardcore, punk, manglande crust och metalcore under samma tak kan det knappast sluta på något annat sätt.
 
För dom stackarna som missade denna fest kan jag meddela att jag dokumenterade kvällen och la upp det på tuben! Så, det är bara luta sig tillbaka och kolla på filmerna medans man sakta inser misstaget i att inte vart där.




 
 
 
 
 
 

Split EP IZAH/Fire Walk With Us‏

Kategori: Metal


Är du sugen på brutal tyngd som rensar gött i örongångarna ska du kolla in nederländska  IZAH och Fire Walk With Us‏ splitt EP. Den finns att tanka ner gratis på IZAH´s bandcamp och har man någon gång diggat huvudet i takt till en tyngre akt finns det egentligen inga ursäkter till att inte lyssna på detta släpp.

Först ut är IZAH med låten Antagonized. En 11 minuter lång metal-låt som blandar hejvilt mellan death, kaos, doom och metalgaze. Första delen är stökig och skrikig och det hammras rejält på instrumenten. Efter en kort stund går det ner i en mer melankolisk, långsam passage där musiken blir mer post-rock orienterad. Det stillsamma är dock bara tillfälligt för efter ett tag påminner låten om den härjiga början, fast det är något rakare och inte lika kaosartad den här gången. Det är dock mer intensivt för det högljudda partiet är mycket kortare än dess föregångare. Låten slås av ännu en gång och den går in i ett halvflummit stadium med pukor och mystiska, riffande gitarrer för att sakta men säkert byggas upp till ett fy helvetes grymt crescendo! I och med det här avslutet känns låtens andra stökiga del något onödig, den förstör lite av den episka  känslan som svävar över Antagonized.

När väl IZAH är klara tar Fire Walk With Us‏ över och det är nu det blir mos på riktigt. De är sanna instrumentalister som, i en nihilistisk skrud, misshandlar sina instrument fullkomligt och det övertygar dig som lyssnare att hålla hårt i hatten. Bortser man från några få snabba takter på trummor precis i början av låten Ascent köttar Fire Walk With Us‏ på i en sann post-metal/doom anda. När det är hårda slam-partier, då är det TUNGT som satan. Men de nöjer sig inte enbart med att försöka blåsa hjärnan ur skallen på dig, nej, de visar även upp en finkänslig sida av sig själva och går, precis som IZAH, ner i något mer återhållsamma och melankoliska passager.

Vissa stunder påminner de om ett Pelican som lagt mindre tyngd på sina ljusa gitarrslingor och istället koncentrerat sig på mörka atmosfärer som var de tidiga verkens signum. För det är just vid de hårda och mörka passagerna som Fire Walk With Us‏ briljerar. Något som är till allas fördel är att dessa partier är överrepresenterade på Fire Walk With Us alster. Tydligast blir det på slutet när de på sista spåret börjar tyst och försiktigt, för att sedan explodera ut i en riffig fest. När alla krafter verkar vara slut väljer de att tyna bort i en sludgeig gröt av långsamt malande på instrumenten. Helt fantastiskt!
 

Dessa två band skiljer sig åt musikaliskt men passar ändå perfekt ihop för en splitt. IZAH brölar, skriker och hojtar mellan de tunga riffen medans Fire Walk With Us‏ förlitar sig helt på sina instrument. I båda fallen får de fram en tyngd i musiken som man inte stöter på ofta. Detta är kvalité.

Betyg: 4/5

Kolla in banden här: EPn IZAH Fire Walk With US
 
 
Summary in English:
If you want HEAVY music, you should check out IZAH and Fire Walk With Us‏ split EP, because it was a long time since I encountered such crushing heaviness in music.

IZAHs music reminds me of a mix between death, doom, chaos and post-metal. At times, the play fast riffs and go total mayhem in their instruments.  When they do this, they also mix screams with growl in the music. Other times, they go down in a low-key, postrock oriented soundscapes. The blend on the song Antagonized is interesting and sets the mood for Fire Walk With Us two instrumental heavy-as-fuck songs.
Their first track Ascent reminds me of an early, heavier Pelican when the dark atmosphere were more present.
On the final track of the EP, Bygones, Fire Walk With Us work their music in uphill. They start quiet in the beginning only to explode and slowly fade away in a sludgy, epic ending. This split is awesome!

Rating: 4/5

Check out the bands here: EP  IZAH  Fire Walk With US
 
 

Deception - Break The Silence

Kategori: Metal

 
Här i Sverige är vi fruktansvärt bortskämda med bra metal. Själv blir jag lätt hemmablind. Band som är svinbra kan lätt gå mig förbi i det hav av nya band som ploppar upp. Men det händer att man ibland snappar upp ett nytt metalband och nördar in sig lite på dom. Senaste tillskottent i den kategorin är Deception från Forshaga. De har precis debuterat med EPn Break The Silence.

Det första som händer när jag lyssnar på Deception är att jag förnimmer högstadietider när In Flames album Reroute To Remain var färskt. Starkast blir dessa flashbacks på albumets snabbare delar. För Deception köttar på i ett fasligt tempo. Riffen är kraftfulla och något melodiska vilket gör musiken både mosh och headbangsvänlig.
 
Sången håller hög kvalité och är behaglig att lyssna på. Den är varken grovhuggen eller rosslig och den bakas in snyggt i låtarnas ljudbild. Detta gör att en viss potential av tyngd i musiken försvinner, men det Deception vinner på är att deras musik kan tilltala en lite bredare publik.

I och med Break The Silence visar Deception att de har något fint på gång. Det är röjigt men samtidigt inte för svårtuggat för att nå den stora metalpubliken.

Betyg: 3/5

Kolla in Deception här: Bandcamp Facebook
 

Summary in English:
The metalband Deception is here with their debut EP Break The Silence. It is an enjoyable metal release with powerful yet melodic riffs. Everything is embodied in 4 fast, mosh friendly songs.

Rating: 3/5

Check out Deception here: Bandcamp Facebook
 
 

Fortify - Before The Light Shatters

Kategori: hardcore


Den som hängt med i bloggen ett tag vet att jag för ett tag sedan skrev om Fortify och deras självbetitlade EP. Det som fick mig att reagera på detta band var hur de rent instrumentalt spelade melodiös hardcore, men sången hörde hemma i metaluniversumet. En ovanlig blandning som i Fortifys fall fungerar riktigt bra. Nu är de tillbaka med en nya EPn Before The Light Shatters.

Det första vi möts av på nya släppet är ett modetrotsande och vemodigt, akustiskt intro. I och med framsidan och texten Before The Light Shatters inser man att Fortify bytt riktning sedan förra släppet. Det kommer bli en vemodigare resa den här gången. Det är även en kortare EP vi möts av. Den består av ett intro och två hela låtar, till skillnad från förra EPn som bestod av fyra fulla låtar. Man kunde ju ha hoppats på att det inte skulle vara kortare denna gången och det är lite störande, speciellt när låtarna det bjuds på håller såpass hög kvalité.

Det melodiösa och punkdoftande bitarna är fortfarande där, precis som den karakteristiska sången. Men de har taggat ner det hela lite, Stalk your prey går t.ex in i en passage med "halvsång" som skulle kunna vara taget ur vilket modern post-hardcore band som helst. Everything = Nothing går ut hårt i början men blir lite mer lågmäld och mystisk efter halva låten för att avslutas med ett crescendo i sann post-metal anda.

Det hela är över på drygt tio minuter och jag kan i ärlighetens namn säga att man är sugen på att höra mer när tredje låten tystnar. Fortifys musik är riktigt bra! Jag hoppas verkligen på en fullängdare i framtiden. Tills dess får man hushålla med dessa små portioner av melodiös hardcore med grovhuggen sång.

Betyg: 3/5

Kolla in Fortify här: Spotify Facebook
 
 
Summary in English:
Fortify is back with a new Ep called Before The Light Shatters. The melodic instrumental punk parts and the metal vocals are still there but Fortify is more moody this time. The acoustic intro is setting the mood. I was hoping for a longer release, three songs go by fast. Still, the songs that are there are of high quality.

Rating: 3/5

Check out Fortify here: Spotify Facebook
 
 

Digher - Manhunt

Kategori: Metal



När man, som jag, gräver ner sig i undergroundscenen och vältrar sig i obskyr musik de flesta aldrig hört talas om stöter man ofta på band som inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Oftast är det där charmen ligger, de små banden är såpass kommersiellt oberoende att de kan skita i vad andra tycker och fullkomligt köra sitt egna race. Det är detta kompromisslösa långfinger mot kommersialismen jag finner så tilltalande och roande. Med det sagt är det ju inte så att band i underground kretsar inte kan bli erkända och "stora". De riktigt bra banden blir det till slut. Oftast när man stöter på band som egentligen är bättre än vad de får cred för, är att de är påväg uppåt. Man råkar bara vara en av de första som upptäcker en riktig skatt...

Sen har vi band som Digher, som har hållt på och härjat i bra många år men som inte fått den uppskattning de egentligen borde ha, även i underground kretsar. På deras första demo finns för övrigt låten All these voices som i mitt tycke är en av de mosigaste metal-låtarna jag hört de senaste åren (lyssna på den här). Att se denna kvalité gå folk förbi är inte charmigt. Det är enbart frustrerande.
 

Låt mig då få presentera detta band för dig. Digher är ett metalband från Lidköping och om du inte lyssnade på låten jag länkade (SKÄMS!) kan man säga att de blandar gungig melodeath med thrash-riff och lite (med betoning på lite) onda black metal slingor. Det är även hurtigt as hell, nästan så man får lite Raised Fist-vibbar, speciellt på låten Locust.

SÅ skulle man i alla fall kunna beskriva deras två första demos. Förra veckan släppte de nämligen sin tredje demo Manhunt som skiljer sig från det man tidigare hört. Den här gången är det mindre melodiöst och mer svängigt riffande. De har även lagt tyngdpunkten på att få till ett gött groove än att kötta på i oförskämt högt tempo. Tänk dig att de tagit slam-partiet på All these voices som drar igång efter låtens första minut, och anammat hela det konceptet till en demo. Resultatet blir ett mer headbangsvänligt Digher som för tankarna till crossover bandet Hatebreed. Basen har även fått huvudnumret på vissa passager i låtarna, ett nytt inslag som är nog så välkomnande.

Det är även en ondare sida av detta band vi möter. Mayhem-inspirerade slingan som demon öppnar med sätter stämningen väl och demons avsaknad av snälla, melodiösa inslag får, tillsammans med sångens ursinne låtarna att nästan koka över av ilska. Är det frustration över att inte nå ut till tillräckligt många som tar sig i uttryck här? Om så är fallet använder Digher sin egna irritation till sin fördel på ett jäkligt bra sätt.

Något som även är värt att nämna är att den nya demon är medvetet underproducerad. Bandet ville ha ett "replokalssound" och har därför vart sparsamma med omtagningar och det är således lite otight på vissa ställen. Jag tycker det förhöjer upplevelsen avsevärt i och med den autentiska och jordiga ljudbilden. Musiken låter mer levande!

Ett frågetecken jag dock ställer mig är hur Dighers "nya" sound skulle stå sig på en fullängdare... Åh ena sidan gillar jag det nya soundet, men  risken finns att det skulle bli tjatigt att bara bröta på med tunggung-riff genom ett helt album. Jag tror i ärlighetens namn att de melodiösa inslaget som finns på bandets två första demos måste få sippra fram mellan salvorna av groove och slam-partier. En blandning mellan gammalt och nytt skulle vara optimalt, även om jag tycker tyngdpunkten skall ligga på det nya soundet.
 

Betyg: 4/5

Kolla in Dighers tredje demo här: Spotify
Om du gillar det du hör, ge dom en like på Facebook, det har dom förtjänat!
 
 

We Dream Alone - Endure

Kategori: Doom

 
Nattsvart och deprimerande. Nedstämt några varv och tempot därefter. I grunden lirar We Dream Alone modern doom metal. Addera även ett tunt lager hardcore-sludge ovanpå och vi har debut albumet Endure i ett nötskal.

Större delen av skivan består av kross och mos på instrumenten samtidigt som en desperat stämma bakas in i ljudbilden.  Den skrovliga sången gifter sig bra med de malande gitarrerna, högljudda trummorna och den penetrerande basen. Vid några få tillfällen slår de av och går in i hypnotiska, lågmälda passager. Men dessa passager är de sparsamma med. Som längst sträcker de sig till en kort interlude innan sista spåret I Am Disease tar vid.

Överlag har de fått till ett gött flow på skivan. Låtarna flyter på smidigt in i varandra på ett natruligt sätt. Det är så det skall vara med den här sortens musik. Dock finns det en låt som skiljer sig ur mängden på albumet och som fungerar som en liten avstickare. Det är när drygt halva albumet gått som låten Home börjar. Den liknar mer en tung hardcore-dänga än en doom-koloss. Det blir lite att man rycks upp ur deppigheten och kastar rakt in i en virvelvind av aggressivitet istället. Det är otroligt uppfriskande.

Egentligen finns det inget att klaga på. Det enda jag kan komma på är att det  kanske skulle vara gött med lite fler lågmälda passager för att bygga på dynamiken i låtarna. Men ibland kan det även vara trevligt att gotta ner sig riktigt mycket i misären. Tankarna går till downbeat/sludge/doom bandet med stort D: Black Sheep Wall.

We Dream Alones debut är sammanfattningsvis fantastiskt bra! Alla som gillar blytungt mörker har här en riktig skatt.

Betyg: 4/5

Kolla in dom här: Facebook Bandcamp Spotify
 

Summary In English:
Dark, depressive and heavy as fuck. These ingredients characterize We Dream Alones debut album Endure. It is truly great modern doom metal album. The vocal fits the soundscape perfect. At times, they go down in low key passages but they don't stay there for long. Crushing heaviness is the red thread through the whole album.
Overall, it sounds amazing!

Rating: 4/5

Check out We Dream Alone here: Facebook Bandcamp Spotify
 
 

Demise Of An Era - Transitions

Kategori: Metal

 


Demise Of An Era är ett metalcore band från Göteborg som är aktuella med nyligen släppta EPn Transitions. Har ni läst min blogg tidigare känner ni till att mina förväntningar på deras EP var skyhöga då deras låt Empty & Dead, som de teasde oss med, var fruktansvärt eggande.

Jodå, visst är Transitions ett bra släpp. Speciellt om man tar med i beräkningen att de bara funnits sedan september 2012. Är du en sucker för sådan här musik kommer alla dina metalcore-begär tillfredställas. Det är nämligen extremt moshvänlig musik. Något som dock måste nämnas är att de inte gjuter något nytt blod i genren. Vill du ha lite udda genrer-hybrider som t.ex Smile, It's Your Birthday (för övrigt ett av mina favorit metalcore band just nu) som blandar post-rock element i sin musik, skall du kolla åt ett annat håll. Det känns mer som Demise Of An Era är ute efter att fullborda det som redan uppfunnits. Något Transitions bevisar att de är på god väg att göra!

Betyg: 3/5

Kolla in dom här: Facebook Youtube
 
Summary In English:
Demise Of An Era released their debut EP Transitions recently. If you are a sucker for traditional metalcore, you won't be disappointed. Check them out here: Facebook Youtube

Rating: 3/5


Livekarusellen

Kategori: Metal

                                    Visio Mortis röjde som vanligt som ett jehu.

Lidköping är inte direkt känt för att ha ett gediget kulturliv på torsdagkvällar, men igår var ett undantag. Livekarusellen, en musiktävling där osignade band tävlar mot varandra för att vinna billig ära och snabb berömmelse, hade nämligen kommit till stan. Eftersom Lidköpings stoltheter Visio Mortis deltog, pallrade jag mig dit med min handycam i högsta hugg, redo att dokumentera kvällen. Med facit i hand var det en trevlig tillställning, trots att själva grejen med att "tävla" i musik inte tilltalar mig det minsta. Jag blev positivt överraskad av flera av banden. Kolla in dom här nedan!


 


Mamma Skaan var kvällens stora överraskning då jag dels inte hört dom tidigare och för att de helt enkelt var svinigt bra! Det är ska av hög klass! Kolla in dom här: Facebook


 
Det syns att Final Command älskar det dom gör och det värmer i hjärtat att se. Rent musikaliskt rör de sig mellan thrash och punk. Kika in dom här: Facebook Bandcamp




Stökigt, brötigt, melodiskt! Det är Visio Mortis signum. Kolla in dom här: Facebook




Pretty Princess stod för kvällens lite mer softa och lågmälda spelning. Du finner mer info om dom här: Facebook
 
 

Deathember - Going Postal

Kategori: Metal


Efter 2011's utmärkta EP A Thousand Flatlines är Deathember tillbaka med debutalbumet, Going Postal. Datumet till releasen är satt 5:e april och albumet kommer släppas via Violent Groove Music Group. För er som inte känner till Deathember kan jag säga att det är teknisk, svängig metal det bjuds på, groovemetal om man så vill kalla det. Lekfulla riff har alltid stått i centrum för Deathembers musik och det är inga ändringar på den fronten på Going Postal.
 
De tar även fram ett ess i skjortärmen och blandar in element från andra extrem-metal genres. Men det faller sig naturligt när man får reda på att de har ett par intressanta gästspel på skivan: vokalisten Daniel Ädel (Vildhjarta, Uneven Structure) samt gitarristen Ralph Santolla (Deicide, Obituary, Iced Earth). Dock är det inga stora utspel de gör för det speciella, medryckande gunget som är bandets signum finns fortfarande kvar som en röd tråd genom hela albumet.

Redan från start går de ut hårt med albumets titelspår och allt. Låten är såpass headbangsvänlig att det nästan är oförskämt. Andra låten, Spirals känner man igen. Bandet har nämligen skyltat med den ett tag. Tredje låten Quietly är allt annat än vad titeln antyder. Refrängen är i snabbaste laget, där får de faktiskt till ett riktigt gött och snabbt blast beat. Något jag förundras över är hur bra de lyckas blanda det moderna metalsoundet med gamla skolans strukturer där musiken var mer riff-baserad. De blandar de båda delarna på ett smakfullt och livligt sätt.

Till och från låter albumet förbannat bra men den har även sina skönhetsfläckar. Är man ingen riff-junkie kan albumet låta lite tjatigt. Det är intensivt från start till mål. Deathember tar inte till någon avstickare och går ner i tempo. Nyanser lyser helt enkelt med sin frånvaro. Jag kan även tycka att sången till och från låter något endimensionell. Sånt funkar utmärkt om man använder repetetivt malande som byggsten i sin musik, men det är långt ifrån vad Deathember håller på med. Deras musik är i huvudsak tekniskt orienterad. Därför blir gästspelen på albumets andra halva extra välkomnande.

Med det sagt och för att knyta ihop säcken är Going Postal trots allt ett bra album. Headbangssugna och riff-dyrkare kommer finna mycket nöje med detta debutalbum.

Betyg: 3/5

Kolla in Deathember här: Hemsida Facebook
 
 
Summary in English:
In april, the groovemetal band Deathember will release their debut album Going Postal through Violent Groove Music Group. If you know Deathember, they use intense riff with a special technical groove and nothing have changed on Going Postal. You can easily bang your head off to the music if you want that.
 
They also have some interesting guest artists on the album: vocalist Daniel Ädel (Vildhjarta, Uneven Structure) and the guitarist Ralph Santolla (Deicide, Obituary, Iced Earth). If you are a riff-junkie, you will enjoy this debut, if you´re not a die hard fan of that, it might sound a little tedious.
Yet, it´s a good album.

Rating: 3/5

Check out Deathember here: Homepage Facebook
 
 

Brace For Carnage

Kategori: Metal

 


I LOVE these kind of raw and unpolished live-videos.
Here you have Brace For Carnage, a young brutal band that breathe teenage angst.
Check them out here: Facebook

Dethrone - Humanity

Kategori: Metal

 
2011 släppte Värnamobandet Dethrone en alldeles utmärkt självbetitlad EP. En starkare debut får man leta efter, det var obarmhärtigt röj från första thrash-riffet till det bittra slutet. Att bandet la ribban på en sådan sadistiskt hög nivå visar att de har ambitionen nå längre än att bara glida förbi som en parantes på metalhimlen. I mars släpper de sitt debutalbum Humanity och det är med detta album de skall förföra alla som törstar efter en fläskig death och thrash-hybrid.

Man märker att grabbarna i Dethrone utvecklats rejält rent musikaliskt sedan 2011´s ep. På de första spåren på Humanity är tempot är rejält uppskruvat. Förutom en jäkla riffande har de även adderat generös användning av blast beats och ett jävla rens på baskaggen. Att de i början på albumet går ut stenhårt och flörtar med döds-influenser får en att börja fundera om Dethrone gått hela vägen och blivit br00tal på heltid. Det är inte förens drygt halva albumet svept förbi och spåret Towards the abyss drar igång som de bestämmer sig för att gå ner i tempo och spela lite softa och melankoliska toner. Men den invaggande stämmingen infinner sig inte länge för efter en liten stund dundrar de iväg i ett vansinnigt tempo igen. Det blir ett wake up call att Dethrone vägrar lyssnaren att känna sig trygg i musiken.

Man märker även att de tidigare så starka thrash-influenser har fått ge vika för lite mer melodiska inslag. En hel del melodiösa slingor flyger förbi titt som tätt, men detta är inget som någonsin tar överhanden. Som helhet tar Dethrone det bästa ur death och thrash-metal och sätter sin egna stämpel på det. Humanity är helt enkelt en smaskig metal-fest och är du en metalhead värt namnet kommer detta album inte göra dig besviken.

Betyg: 4/5

Kolla in Dethrone här: Facebook
 

Summary in English:
In 2011 Dethrone released an awesome EP. Now in March they will release their debut album Humanity, and the expectations are sky high. Will they deliver?
 
First, I hear that they are developed musically since last time because the tempo is turned up sharply. Besides thrash-riffs, they have a generous use of blast beats which makes the music more brutal. But this is not the whole side of the music. At times, they put in some melancholic chords here and there and overall, it sounds great! Humanity is a death and thrash-hybrid at its best!

Rating: 4/5

Check out Dethrone here: Facebook
 
 

Armless Alice - Postmortem Superstars

Kategori: Metal


Svartvita skräckfilmsklipp på tvapparater, fascistiska militärkläder och en allmänt morbid uppsyn för tankarna till en totalitär känsla i sann George Orwells 1984-anda. När det kommer till liveshower tar bandet Armless Alice det teatrala på allvar. Ambitionen att förmedla den rätta känslan kan jämföras med de riktigt stora bandens vilja att vara mer än en vanlig liveshow. Nu är  i alla fall Armless Alice här med sin debut ep, Postmortem Superstars, en koncept-ep "som bygger på mänsklighetens syn på döden och hur media livnär sig på dess tragiska natur", för att citera bandet.

Rent musikaliskt rör sig Armless Alice i ytterkanten av Marilyn Mansons mest experimentella alster och tidiga Nine Inch Nails. Det är alltså industri-metal vi snackar om. Då skall det låta mekaniskt, och Armless Alices musik omfattar just det i sin renaste form.  Det är ett konstant flöde av  skeva och förvrängda elektroniska ljud ur högtalarna. Bastanta malande gitarrer  gjuter sig in i ljudbilden och den mörka sången blandas med ursinnesvrål.  Överlag är det tungt som satan. Dock känns det lite som man hört det här förut. Armless Alice måste nischa sig lite mer för att sticka ut. De är på rätt väg, det visar ambitionen med livespelnigarna. Med det sagt så är Postmortem Superstars trots allt ett bra släpp. Ett måste för alla som någon gång snurrat igång en skiva med Marilyn Manson, Nine Inch Nails och/eller Rammstein.

Betyg: 3/5

Kolla in Armless Alice här: Facebook Youtube


Summary in English:
With a fondness for the theatrical, Armless Alice do their live shows into something out of the ordinary. Black and white horror movieclips on televisions and fascist military clothing is a regular feature of their gigs. They just released their debut ep Postmortem Superstars.
 
The music is a mix between Marilyn Manson and Nine Inch Nails but with a little more harsh twist. Heavy guitar and screams are blended in an electronic soundscape. It sounds really good but it feels like you have heard it before. Armless Alice need to focus on to be more original. You see the ambition in their live shows so I don't think it will be a problem in the future.

Rating: 3/5

Check out Armless Alice here: Facebook Youtube
 
 

Deus Otiosus - Godless

Kategori: Metal


Old school death metal. Det är en genre där banden oftast är bra, men knappast originella. Det finns färdiga mallar för hur man gör en bra death metal låt av gamla skolan. Det ska vara snabbt, rudimentärt, thrashigt men brötigare. Är man inget die hard fan blir summan att man efter ett tag får överdos av det fartfyllda och primitiva manglet. Hur skulle det låta om ett band i grunden lirade old school death men tog inspiration från andra håll och blev lite mer originella? Det finns många svar på den frågan och ett av svaren är att det skulle låta som danska Deus Otiosus.

 Bandet är aktuellt med sitt andra album Godless. Som sagt lirar de death metal av gamla skolan, riffen är sylvassa thrash-bomber som är direkt importerade från 80-talet. Tempot är högt och vocalsen är mörka avgrundsvrål som kan skrämma skiten ur vem som helst. Detta band kan sina grejer för allt sitter som ett smäck. Stundtals släpper de dock denna thrash-osande dödsfest för att istället ta in black metal element i musiken. Ta t.ex de onda men nog så melodiska slingorna i låten Cast From Heaven. Här glänser verkligen Deus Otiosus i och med att de fått perfekt samspel mellan death, thrash och black metal.  Det låter väldigt trovärdigt och Cast From Heaven är helt klart mitt favoritspår på albumet.

Trots att musiken är kolsvart och brutal  visar Deus Otiosus i och med Godless att deras framtid ser ljus ut.

Betyg: 4/5

Kolla in dom här: Facebook Hemsida
 
 
Summary in English:
Deus Otiosus from Denmark recently released their second album Godless. They play old school death metal but they mix elements from other extreme metal genres that adds a bit of origiality to the music. The riffs are true thrash-bombs imported from the 80's. They also add black metal elemts to the music. Just listen to the song Cast From Heaven, the melodic yet evil parts are just awesome!

Although Godless is pitch black and brutal, Deus Otiosus shows that their future looks bright.

Rating: 4/5

Check them out here: Facebook Hemsida
 
 

Youtube-fredag nr2

Kategori: indie

Dags för en till "Youtube-fredag". Denna gången blir det en salig blandning av pop/rock, metalcore och indie. Hoppas det smakar!


 
Charlie & Fredrik spelar sån där helmysig pop/rock som genomborrar en bröst och letar sig in till ens hjärta där gemytlig stämning infinner sig och stannar kvar. Ta bara och lyssna på låten Hide & Seek. Det är i princip omöjligt att inte le av välbehag av den silkeslena sången och de mjuka tonerna som ljuder från instrumenten.
Kolla in Charlie & Fredrik här: hemsida facebook
 
 


För den som hungrar efter rak men ändå skillad metalcore kan skatta sig lycklig, för här kommer en rejäl dos av den varan i och med Demise Of An Eras låt Empty & Dead. Lyssna på gitarrunkeriet i låten, svingött!

Jag misstänker att detta band har fått sin beskärade del av "haters" eftersom de skrivit en förklaring till varför de pratar i refrängen. Att försvara varför man låter som man låter ska man aldrig behöva göra och mitt tips är att strunta i alla haters helt och hållet. Det är egentligen något positivt när folk drygar och bara ger negativ kritik, då vet man att man börjar komma någon vart med musiken! Dessutom, "rudeness is the weak person's imitation of strength".

Deras debut ep TRANSITIONS är i skrivande stund påväg hem till mig, så förvänta er att inom en snar framtid få höra mer av detta extremt lovande band.
Kolla in dom här: facebook
 
 


RevoliZe består av ett gäng tonårstejer som träffades under ett Popkollo-läger för två år sen och har skrivit musik ihop sedan dess. Efter att ha sett den här videon och lyssnat på deras låtar på Spotify kan jag konstatera att de har sått ett frö till något som kan bli hur grym indierock som helst!
Kolla in RevoliZe här: Facebook Spotify
 
 

Smile, It´s Your Birthday

Kategori: Metal


Medans underground scenen svämmar över av band som försöker vara mer obskyra och otillgängliga än de som kom tidigare gör Göteborgsbandet Smile, It´s Your Birthday precis tvärtom. De gör sig så tillgängliga som bara går. Vart hänger större delen av alla människor på internet idag? Jo, på Facebook, och det är även där du kan ladda ner Smiles debut-ep Define Divine. Helt gratis dessutom.

När filerna väl är nedladdade och man drar igång första spåret förstår man att det är dags att plocka fram sina mest dansanta skor. Musiken som ljuder ur högtalarna är nämligen fruktansvärt mosh och dansvänlig. Tänk er den nya vågen av amerikansk metalcore, med sina 2step partier, breakdowns och sing along-vänliga trudilutter, så får ni en bild av vad jag menar.

Jo, jag vet att det är fullknökat av sådana band i vårt avlånga land och skulle Smile, It´s Your Birthday bara hållt sig till de tidigare nämnda ingredienserna skulle de ärligt talat bara vara ett mediokert metalcoreband man lyssnade på. Som tur är kryddar de sina låtar med en komponent som ter sig något oortodoxt. Det är detta inslag som gör att Smile, It´s Your Birthday skiljer sig från mängden och gör att man kan sålla vetet från agnarna. Beståndsdelen jag talar om är: post-rock!

Men innan alla post-rock junkies där ute gladerligen och slaviskt, slentrian-laddar ner epn måste jag förklara mig lite. Musiken kryddas enbart med det här inslaget, det tar aldrig överhanden. Först och främst, Smiles  använder sig inte av förutsägbar metalcore-mall i låtarna. Vill man ha "Lite 2takt, lite 2-step och sedan breakdown för att efter det bli ett ännu fetare breakdown" kommer man bli besviken, för ingen låt är den andra lik. Låtarnas struktur är lekfulla, ibland är det uppbyggnade, ibland är det pang på rödbettan. För det andra vävs musiken in i partier där reverb på gitarren spelar huvudrollen vilket känns så jäkla "post". Tänker man däremot just "post-rock" i vanlig benämning (med långa malande uppbyggnader och effekter of doom på gitarren) kan det vara svårt att dra parallellen. Dit jag ville komma var att metalcore är fundamentet i musiken, men Smiles strör på ett tunt lager av post-rock och gör musiken läskande och tilltalande.

Grabbarna har något fint på gång. Jag gillar konceptet och tycker de gjuter nytt blod i den annars övermättade och utnötta metalcorescenen. Det jag önskar mig är att Smiles kunde göra sin musik ännu mer polär. Blanda och ta ut svängarna mer. Nu är musiken metalcore som är inne och nosar i post-rock universumet och Define Divine kommer mest tilltala fans av den första nämda genren i fråga.

Betyg: 3/5

Kolla in Smile, It´s Your Birthday här: Facebook


Summary in English:
Smile, It´s Your Birthday from Gothenburg released their deubt ep Define Divine.recently. You can download it for free on the bands facebook-page. That´s rad!

The music they play is metalcore but with i nice little twist. They mix in post-rock elements in their music, like reverb on the guitar and nice organic structures. If you just want metalcore with fast-breakdown-fast-breakdown patterns, you will be disappointed. I, on the other hand, like Smiles try to revive the slumbering metalcore genre. The only thing I want is more mixing between metalcore and post-rock. The thing is that Define Divine will most appeal to metalcore enthusiasts

Rating: 3/5

Check out Smile, It´s Your Birthday here: Facebook