The Fifth Alliance från Nederländerna är tillbaka med albumet "Death Poems".
Vi serveras 4 mustiga spår som står i gränslandet mellan Cult Of Lunas tyngd och ISIS atmosfäriska ljudbild. Det är en härlig mix av gråtande gitarrer och en vägg av oljud som i vågor sköljs över lyssnaren.
Ett välkommet inslag är att The Fifth Alliance har breddat sitt egna ljudlandskap. Det är inte enbart slö och krossande tyngd utan de har även tagit och injicerat en rejäl dos av outgrundligt mörker, som vi hittar i svartrocken, i kompositionen. Summan blir en episk kolsvart resa som är oemotståndlig och alla post-metalfans har i och med "Death Poems" en riktigt skatt att hämta.
Betyg: 4/5
Lyssna här: http://thefifthalliance.bandcamp.com/
Summary In English:
The Fifth Alliance from the Netherlands has released a new album called "Death Poems".
It's an epic journey, like a mix between Cult Of Luna and ISIS but with hints of black metal darkness. Fans of post-metal will be very pleased with "Death Poems".
Umeåbandet Moloken är tillbaka efter 4 år med sitt tredje album "All is left to see".
Denna gången är de tydliga med att de inte vill placeras in i något musikaliskt fack. Visst, Molokens recept på domedags-prog finns fortfarande där i och med med de två första låtarna på albumet men efter det blir det snårigare i ljudbilden. Låten Burst är en hetlevrad dänga som skulle passa vilket mörkt och svårt hardcoreband som helst. Spåret efter, Seventh Circle, är albumets höjdpunkt och en riktig post-metal koloss. Sista spåret, Beginning Of The End, låter mer som ett intro än ett outro eftersom den bygger upp till ett crescendo som aldrig kommer.
Denna mångfald i ljudbilden gör det visserligen intressant att lyssna på men den organiska känslan från tidigare släpp är borta. Det känns mer som ett brokigt ihopplock av låtar än ett enhetligt album. Hur som helst håller låtarna var för sig hög kvalité.
Betyg: 3/5
Lyssna här: https://moloken.bandcamp.com/
Summary in English:
The doomy prog-metal band Moloken from Umeå, Sweden, are back with their third album called "All Is Left To See".
This time it's more experimental because the songs differ more from each other than before. The song Burst is a good dark hardcore explosion and the song Seventh Circle is a true post-metal colossus.
It's an intersting mix but the organic feel are gone.
Bongripper har ta mig fan gjort det igen! Jag trodde absolut inte att man kunde göra ett tyngre album än när dessa doom-titaner släppte Satan Worshipping Doom 2010... Och nu 2014 slog Miserable ner för att spränga bort våra trummhinnor, där tyngden näst intill imploderar i sig självt.
Bongripper är ett band som släpper väldigt organiska och enhetliga album. Oftast måste du lyssna på albumet i ett sträck från början till slut för att förstå helheten. Det är alltid mörkt och tungt men varje album skiljer sig markant åt från det förra. Ibland får du en lång låt på 60 minuter à la The Great Barrier Reefer, ibland får du ren harsch noise wall som Heroin chockade med och ibland får du båda delarna i ett och samma album som på underbara Hate Ashbury.
Så, vad bjuder då Miserable på? Jo, det är enorma riff, långa låtar och, som alltid, instrumentalt rakt igenom. Ingredienserna för att göra ett tungt album finns där, och de lyckas, såklart, denna gången med. Enhetligt är det, låtarna vävs in i varnadre perfekt och för att sätta det i perspektiv mot Satan Worshipping Doom så är detta nya släpp snäppet långsammare och mer monotomt än det förra. Detta bidrar till en mer malande känsla och i förlängningen en mer markant tyngd som byggs upp och når sitt klimax i tredje och sista låten Into Ruin.
Lyssna på hög volym och knäck nacken när du diggar med för, som sagt, Bongripper har gjort det igen!
Summary in English: Bongripper made it again! I did not thought that you could do a more heavy album than Satan Worshipping Doom but, damn, the album Miserable is even more heavy. Every ingredient for a heavy album is there: it´s slow, montom, the riffs are enormous and the songs are long. Bongripper almost implode in their heaviness this time and it´s awesome!
This is the first digital compilation of d.i.y-minded bands compiled by "I Love Underground Bands". Check out the bandcamp-site -----> Download and enjoy for free here!
Bands featured on UnderJorden vol.1: Brännmärkt - Classic d-beat/crust Oak - Mind-fuck hardcore Tengil - Shoegazing post-rock Seedna - Doomy, dark and ambient post-metal We´ve Got A Message From - Anxietyloaded post-metal Nionde Plågan - Pitch black and heavy hardcore Kira - Introvert hardcore Careless - Skramz Kardborrebandet - In-your-face-punk Spiknykter - Filthy and angry hardcore Dråp - Rotten d-beat Digher - Hatebreedish blackened metal Visio Mortis - Melodic yet brutal death-metal Amber.A - New wave post-hardcore ACDD - Witty and minimalistic punk
Thanks to all the bands and thank YOU for supporting the underground scene!
Next wednesday (12/2) will the compilation be released through the blog. It will cover genres that revolves around hardcore but dark and atmospheric soundscapes are also promised. Artwork by Max Warnby.
I found an awesome doom drone band the other day, called Avgrundenn. It´s very ambient, experimental and atmospheric. You easily fly away in your thoughts when listening to this enchanting music. If you listen focused, Avgrundenn will take you to places. Some of them are dark and depressive but you will also find yourself in places where light shines.
If you´re into Bongripper´s drone-experiment Heroin and/or Sunn O))), you really should take a serious look at Avgrundenn.
Helgens spelning på Sockerbruket i Lidköping bjöd på mörker, mangel, känslomässiga urladdningar och svängigt tunggung. Hela kvällen filmades och kan ses här nedan. Enjoy!
Nattsvart och deprimerande. Nedstämt några varv och tempot därefter. I grunden lirar We Dream Alone modern doom metal. Addera även ett tunt lager hardcore-sludge ovanpå och vi har debut albumet Endure i ett nötskal.
Större delen av skivan består av kross och mos på instrumenten samtidigt som en desperat stämma bakas in i ljudbilden. Den skrovliga sången gifter sig bra med de malande gitarrerna, högljudda trummorna och den penetrerande basen. Vid några få tillfällen slår de av och går in i hypnotiska, lågmälda passager. Men dessa passager är de sparsamma med. Som längst sträcker de sig till en kort interlude innan sista spåret I Am Disease tar vid.
Överlag har de fått till ett gött flow på skivan. Låtarna flyter på smidigt in i varandra på ett natruligt sätt. Det är så det skall vara med den här sortens musik. Dock finns det en låt som skiljer sig ur mängden på albumet och som fungerar som en liten avstickare. Det är när drygt halva albumet gått som låten Home börjar. Den liknar mer en tung hardcore-dänga än en doom-koloss. Det blir lite att man rycks upp ur deppigheten och kastar rakt in i en virvelvind av aggressivitet istället. Det är otroligt uppfriskande.
Egentligen finns det inget att klaga på. Det enda jag kan komma på är att det kanske skulle vara gött med lite fler lågmälda passager för att bygga på dynamiken i låtarna. Men ibland kan det även vara trevligt att gotta ner sig riktigt mycket i misären. Tankarna går till downbeat/sludge/doom bandet med stort D: Black Sheep Wall.
We Dream Alones debut är sammanfattningsvis fantastiskt bra! Alla som gillar blytungt mörker har här en riktig skatt.
Summary In English: Dark, depressive and heavy as fuck. TheseingredientscharacterizeWe Dream Alonesdebut albumEndure. It is truly great modern doom metal album. The vocal fits the soundscape perfect. At times, they go down in low key passages but they don't stay there for long. Crushing heaviness is the red thread through the whole album. Overall, it sounds amazing!
Bongripper is one of my favourite doom metal bands. When it comes to crushing heaviness, noone beats these guys. The sludgy guitars and the insanely heavy drums makes your brain melt. Now they are back with a split with Hate. Check it out, it´s great! Bandcamp
Så, när jag, Emil rensade min hårddisk på gammalt smuts så fann jag den där, i det mörkaste hörnet på hårddisken; Anephilims sista Ep. Det slog mig att vi aldrig släppte den på riktigt. Du vet, men artwork och hela skiten. Ändå låg Epn där, färdig att släppas...
Men det blev aldrig av. Anephilim dog innan vi hade suttit oss ner och sagt; "Nu släpper vi den!" Men vafan, det har ändå alltid känts ofärdigt inne i själen. Vi borde åtminstone lägga ut låtarna så vi kan lämna det bakom oss. Och vi borde inte bara släppa de tre låtarna som var tänkt för Epn, vi borde även slänga med Live-versioner på låtar vi aldrig hann spela in på riktigt. Ingenting har gjorts fram tills nu.
Två år senare, Anephilim är bara en bortglömd bagatell i folks minne, men här har ni den: Anephilims sista EP.
Moloken från norra Sverige gör verkligen skäl för sitt namn. Det är dyster och nedstämd musik de spelar. Om de skulle stannat där skulle de vara som vilket Doom-band som helst men som tur är gör inte Moloken det. Det som gör att de sticker ut är att de har riktigt intressanta skiftingar i sina låtar. De har ena foten i Doom/death-träsket men har även anmmat 70-talets progressiva rock. Detta gör att musiken blir mörk och tung men samtidigt ljus, trippig och skev. Rent spontant känns det som ett tidigt Cult of Luna doppat i syra.
Deras senaste album Rural (2011) känns som en naturlig fortsättning på Our Astral Circle (2009), båda släppa via Discouraged Records. På båda albumen leker de med ytterligheter. De blandar mörker med ljus, hårda tunga partier med lågmälda lugna passager. Just på det senaste släppet blir det extra tydligt och det är det som gör Rural till en riktig fullträff. I Grunden är albumet en kolsvart episk resa men de kryddar till det rejält med att slänga in ljusstrimmor titt som tätt. Det ger en speciell atmosfär i musiken och det är det som gör att Moloken sticker ut.
Summary in English: Moloken from northernSweden is oneof the most interestingdoombandsthat arecurrently active.Instead of justconcentrating ondarkness andmiserythey throwinelements fromthe progressiverockin their music.It is similar toan earlyCult of Lunahighon acid.
They have releasedtwo albums,Rural(2011)and OurAstralCircle(2009)throughDiscouragedRecords.Bothalbumsare really great because they play around withextremes.Dark and light, heavysections withlow-keypassages. They build upan interestingdynamic thatgives thema unique atmospherein theirmusic.
Det är något speciellt med instrumental musik. Eftersom det inte finns någon sång i musiken så får bandet jobba helt och hållet på att bygga upp en atmosfär i låten för att kunna förmedla de känslor de vill förmedla. Belzebong i allmänhet och deras fullängdare Sonic Scapes Weedy Grooves i synnerhet vill förmedla känslan att vara väck och skev. Det lyckas de väldigt bra med.
Det är tung och trippig stoner-doom de lirar. Gitarrljudet är så fett att mitt huvud nästan får en härdsmälta. Riffen är att dö för och det är ett fruktansvärt trevligt groove i låtarna. Släng in lite samples från 50-talets anti-drog filmer och vi har en stoner-platta som heter duga. Tacka Mary Jane för det! Kolla in Belzebong´s myspace här.
I love music! Especially when it's unpolished, raw and up close. I also have a fondness for dark and heavy soundscapes.
In this Blog you will find posts about d.i.y-minded bands and music I like in general, both old and new. Most of the content is in Swedish, but I also write summaries in English.
I rate my reviews on a 1 - 5 scale.
5 = Masterpiece.
4 = Awesome.
3 = Good.
2 = Approved.
1 = Better luck next time.
SUPPORT THIS BLOG - Like on Facebook: www.facebook.com/Iloveundergroundbands
