iloveundergroundbands.blogg.se

Unpolished Rarities, D.I.Y and Heaviness

Alla helgon-spelning

Kategori: crust

Helgens spelning på Sockerbruket i Lidköping bjöd på mörker, mangel, känslomässiga urladdningar och svängigt tunggung. Hela kvällen filmades och kan ses här nedan.
Enjoy!


Kolla in mer av Seedna här: Bandcamp Facebook


Kolla in mer av Nionde Plågan här: Bandcamp Facebook


Kolla in mer av Tengil här: Bandcamp
 
 Kolla in mer av Rolling Thunder här: Soundcloud
 
 
 

Tengil - Million

Kategori: post-hardcore



Tengil.
Det namnet har funnits med mig så länge jag kan minnas. Som liten parvel satt jag bänkad framför tv:n och såg på Bröderna Lejonhjärta. För att vara en barnberättelse rör den ganska tunga ämnen: sjukdom, död, tyranni, förräderi och förtryck som kräver uppror. Det var med skräckblandad förtjusning jag såg på när Tengil blåste i sitt horn så att draken Katla uppenbarade sig. Storslaget, mörkt och tungt. Redan där såddes ett frö till min fascination av konstuttryck som berör svåra, tunga ämnen.

I början av 2011 spelade mitt dåvarande band på en liten obetydlig festival i Skövde där de största dragplåstren var Herbrightskies och Scar Symmetry. Eftersom vi var nobodys som spelade musik ingen i Skaraborg lyssnar på (doom/post-metal) fick vi öppna festivalen och spela först. Det var inget som störde mig så värst mycket; efter spelningen kunde jag kolla på alla de andra banden, hög på ruset av mitt egna adrenalin efter vår spelning. Det var då jag upptäckte Tengil. Jag hade aldrig hört talas om dom förut men eftersom mitt undermedvetna programmerades i unga år att känna en fascination och fruktan över namnet Tengil blev jag sugen på att kika in dom.

Det som sedan hände kan nästan jämföras med en religiös och spirituell händelse. Det var en stor WOW-upplevelse utan dess like. Jag kollade på dom och tyckte det var så jävla bra! På den här tiden lirade Tengil mer punkinriktad och snabb musik, men bakom den punkrockiga fasaden sipprade ett atmosfärsikt mörker fram och det var denna blandning som gjorde att jag föll pladask på marken. Belysningen på showen tillförde extra svärta: underbelysning med dova gröna ljus. Det var den här kvällen då poletten slog ned: bara för att man är ett litet okänt band betyder inte det att man inte kan leverer musik av världsklass.

Vi hoppar 1½år framåt i tiden, hösten 2012, Tengil spelar i Borås och jag är på plats. Den här kvällen bjöd de mig på en ny religiös wow-upplevelse när de visade upp en mörkare, skevare, tyngre, finare och skörare sida av sig själva. Det storslagna med det här var att jag och Tengil parallelt gjort samma musikaliska resa oberoende av varandra. De hade gått mer åt post-rock/hardcore hållet och det jag den senaste tiden börjat lyssna in mig rejält på var just post-rock/hardcore/metal. Att inte känna en stark samhörighet var oundvikligt från min sida.

Något som dock inte legat till Tengils fördel är att de inte riktigt lyckats få fram känslan på deras live-framträdanden inspelat på skiva. Att få ut mest av Tengil har alltså vart att pallra sig till en av deras spelningar för att få smaka frukten av detta överjävligt grymma band. Visst, förra årets Stoma hörde till ett av 2012s höjdpunkter och A Dead End bjöd på smärtsamt vackert pianospel, men den liderliga passionen, glöden och den tjocka densiteten som kännetecknar deras live-framträdanden har tyvärr uteblivit i mp3-format. För helt seriöst, Tengils shower hör till det mest överväldigande du kan utsätta dig för. Vi snackar världsklass, top notch. Glappen mellan det och de små guldkorn mp3-filerna har varit alltför stort.
 
Såhär har det varit... fram tills nu. För i dagarna släpper detta underbara band sin första officiella EP Million där bl.a en nyinspelad version av Stoma finns med.
 
 
Tengils live-framträdanden är alltid fruktansvärt intensiva. Foto: Isabell Kirstinä
 
 
Jag tror knappt det är sant, men Tengil lyckas ta mig fan ge mig ännu en wow-upplevelse! De ger verkligen allt dom har och glappen mellan live och inspelat är minimalt. Million bjuder på mer skrik, djupare dalar i mörker och högre toppar av isande kyla. Det är extra allt upphöjt i två och allting lindas in i välklingande reverb-gitarrer.   

Så låt oss då beta av varje låt var för sig. Not A Part Of This Story är en ambient introlåt. Snygga ljud lindas in i ett smygande hummande som överbryggas till nyinspelningen av Stoma.

Ni som hört Stoma förut vet att den låten är en enda lång uppbyggnad till ett episkt crescendo. Det börjar lugnt med en taktfast bas och Sakarias visksjunger lite försiktigt i bakgrunden. Efter första refrängen märker man tydligt att Tengil utvecklat sången sen sist. Det skriks nämligen betydligt mer än förra gången vi hörde den. Det är nu man märker av dynamiken som deras liveframträdanden bjudit på. Att blanda viskningar, sång med tryck bakom och panikångest-skrik är helt överväldigande och fruktansvärt effektfullt.
Känslan av att stå i en liten svettig lokal och känna hur musiken slår mot bröstet är inte långt borta.

This Weeks Winner  visar de sin progressiva sida när de utmanar lyssnaren med polyrytmer som slår knut på hjärnan. Ändå behåller dom den speciella känslan av tusen miljoner mörka känslor inom sig. Även om det inte skriks i den här låten blir den ändå smakfullt dynamisk med alla olika partier i låten. Tydligast blir det 2 minuter in när de, efter låtens återkommande "hårda" parti, slår av instrumenten, bara trummor och Sakarias sköna stämma ljuder tillsammans med lite vagt gitarrklinkande i bakgrunden för att sedan övergå i ett gitarrsolo. Det låter så jäkla bra att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag vill lägga mig ner och dö för att känslostormen är så stark samtidigt som jag vill ställa sig upp och skrika ut hur jäkla lycklig jag är över att få ta del av så bra musik.

Eeyore är sista låten på skivan och det är här Tengil exploderar fullständigt. Det är kaos, alla misshandlar sina instrumtent och det vrålas och brötas som om det inte fanns någon morgondag. Efter att de har hammrat på ett tag kommer ett parti i låten som är så tungt och hårt att de allra tyngsta doom-banden kan slänga sig i väggen. Anledningen till att det blir så hårt är att det står i sånt stort kontrast till resan dit. Innan har de tagit oss till platser i ett skönt mid-tempo, men nu är det långsamt, segt som tjära och samtidigt skriks frasen: "Så kom se hur jag tar slut". Som sagt, det Tengil sjunger, ursäkta, skriker, känns musiken. Det är äkta, det känns aldrig påklistrat. Jag har nog aldrig tidigare stött på musik som berör så tunga och mörka ämnen som självförakt och deppression samtidigt som det inte känns distanserat.
 

Tengil ger oss i och med Million ett mästerverk utan dess like. Det är episkt och snyggt utan att bli pretentiöst. Det är våldsamt och brutalt samtidigt som det är skört och ömtåligt. Musiken går hand i hand med texterna vilket gör att det känns 100% äkta. Paradoxalt nog är musiken lättillgänglig och svårtuggad på samma gång. Under den dryga veckan jag haft EP:n till mitt förfogande har jag redan hunnit lyssna på den 80 gånger (tack last.fm för statistiken) och jag har inte tröttnat på den på långa vägar. Detta är nämligen ett musikstycke jag kommer bära med mig långt framöver. Million är en framtida klassiker,  ett nytt fundamentalt monument i den svenska undergroundscenen och musik när den är som mest fulländad.
All makt åt Tengil!

Betyg: 5/5
 
Kolla in Tengil här: Facebook Bandcamp
 
 

The Carpets - I See What I Wanna See

Kategori: indie

 
The Carpets är ett Stockholmbaserat band som är aktuella med debutsingeln I See What I Wanna See. Som lyssnare möts man av en vägg av ljudintryck som tar en bort i psykadeliska landskap. Tänk er ett mer återhållsamt  The Mars Volta men istället för, som i Bixler-Zavala och Rodríguez-López fall,  symbolisera en kaosartad snedtripp på syra fungerar The Carpets mer som en lagom dos toppisar, som vi hittar i den svenska naturen.

Nåväl,
de två låtarna på denna singel är långa och jobbar med uppbyggnader. Resultatet blir att de får episka propotioner och sammanfattningsvis låter det riktigt bra och intressant.

Kolla in The Carpets här: Spotify
 
 

Dolores Haze - I Did Not Kill Sam

Kategori: indie


Första gången jag kom i kontakt med Dolores Haze var via ett liveklipp på youtube. Deras mystiska indie-rock profil fick mig att gräva ner mig djupare i deras universum där experimentslusta och en förkärlek till det trasiga råder.  Efter en periods inlyssnade kunde jag konstatera att Dolores Haze var en oslipad diamant värda att hålla koll på. Det visade dig vara ett klokt val, nu är de nämligen här med EPn I Did Not Kill Sam!

Det jag slås av är att deras smygade, lågmälda shoegaze approach som tidigare genomsyrade musiken har fått ge sig till vika för ett lite mer skrikigare sound. Detta leder till att det låter råare och punkigare. Låten Robbie's House osar t.ex The Libertines så det nästan börjar brinna i gardinen. När jag tänker efter förs även tankarna till Le Tigres tidigare verk...

Dock är dynamiken mellan det lågmälda och högljudda kvar och visar sig på vissa ställen. Låten I Did Not Kill Sam som gett EPn dess titel finns trots allt med och knyter ihop säcken fint.  Det är här som Dolores Haze fullkomligt glänser! Även på låten SNF pendlar det mellan högt och lågt, även om det flummas en hel del där i något som kan liknas ren improvisationsrock. Ja, denna EP har många bottnar som mest kommer tilltala dom som vill ha lite tuggmotstånd i sin musik. .

Vill du ha mångfacetterad indie-rock med punkvibbar är I Did Not Kill Sam precis vad du letar efter.

Betyg: 3/5

Kolla in Dolores Haze här: Soundcloud Facebook
 

Summary In English:
The indie rock band Dolores Haze have released the EP  I Did Not Kill Sam. If you are into shouting indie rock with a raw and punky sound and like bands such as The Libertines and Le Tigre, you will enjoy Dolores Haze
 
Rating: 3/5
 
Check them out here: Soundcloud Facebook
 
 

Prinsen Av Bhutan - Svartkonst

Kategori: indie


Indiepunk bandet Prinsen Av Bhutan släppte för drygt ett år den alldeles utmärkta EPn Bruttonationallycka. Nu är uppföljaren och dubbelsingeln Svartkonst här. Den är inspelad på egen hand  i diverse studentlägenheter och källare och mixad av bandets gitarrist Ben. Jag tycker hela konceptet med Prinsen Av Bhutan är så jäkla ballt. Det är DIY rakt igenom, och den andan sipprar ut i musiken. Låtarna på Svartkonst är förbannad bra. Det är lite bättre producerat den här gången än tidigare men punkådran som genomsyrade Bruttonationallycka finns även på Svartkonst. Har du Spotify skall du kolla in Svartkonst omedelbums!

Lyssna här: Spotify
 

Never Ending December - Winter Is Coming

Kategori: post-hardcore



Våren är på ingång men trots det fick jag hem en EP i brevlådan från Never Ending December med en illavarslande titel: Winter Is Coming. Om jag inte skulle vart skeptisk till vidskepelse skulle jag antagligen tolkat det som ett dåligt omen. Hur som helst lyssnade jag på Winter Is Coming när det var strålande solsken ute, kanske påverkade det min åsikt kring denna EP..

Först och främst är jag lite smått allergisk mot omslag där man som band sätter sig själv på omslaget. Det osar dansband och sleazerock, två genres jag inte är speciellt bevandrad i, och inte har för avsikt att bli heller. När skivan snurrar och jag lyssnar på låtarna slås jag av två saker. Det första är att det rent musikaliskt låter bra. Jag får vibbar av Silversteins debutalbum When Broken Is Easily Fixed. Det är bra ljud, men någonstans i bakgrunden kan man urskilja lite skit under naglarna. Sånt gillar jag!

Allt skulle varit frid och fröjd om det inte vore för en sak: sången! Sången är på tok för platt för den här sortens musik. I början av varje låt låter det bra MEN det kommer aldrig igång på riktigt. Jag lyssnade på hela första låten utan att märka när refrängen började. Rent spontant tänker jag på ett Chemcial Vocation som aldrig går vidare utan står och harvar på samma ställe, gång på gång på gång på GÅNG! Enda gången på EPn där sången känns klockren är när den tredje låten tar vid. Det är en power-ballad och här passar sången in i ljudbilden som handen i handsken. En annan grej som måste nämnas är att sångaren har potential att bli en helt fantastisk vocalist! Han träffar tonerna helt rätt, men det är just det att det inte ligger någon kraft bakom tonerna. På lugna låtar passar det att vara återhållsam, men inte på fartfyllda och ösiga låtar. Sången är även ett fundament i musiken vilket resulterar i att det sänker helhetsupplevelsen. Det är synd då det egentligen är riktigt bra och klassiska post-hardcore strukturer på låtarna.
 
Jag är, som ni kanske märker, lite kluven angående Winter Is Coming. Rent musikaliskt låter det jättebra men sången håller tillbaka upplevelsen. Hur som helst får EPn godkänt av mig för jag tror att die hard-fans av genren kommer uppskatta det Never Ending December håller på med. För framtida släpp efterlyser jag mer kraft, pompa och ståt, då kan nämligen Never Ending December fullborda sig själva och sin musik.

Betyg: 2/5

Kolla in dom här: Facebook
 
 
 Summary in English:
Never Ending December released a EP called Winter Is Coming a while ago. The play post-hardcore/rock and musically, it sounds good but the vocals are a bit too flat. It's a shame because the vocals pulls down the overall experience from the otherwise good structured songs. To get more power in the song is something Never Ending December need to think of in the future. Yet, die hard-fans of the genre may enjoy Winter Is Coming.

Rating: 2/5

Check them out here: Facebook



Livekarusellen

Kategori: Metal

                                    Visio Mortis röjde som vanligt som ett jehu.

Lidköping är inte direkt känt för att ha ett gediget kulturliv på torsdagkvällar, men igår var ett undantag. Livekarusellen, en musiktävling där osignade band tävlar mot varandra för att vinna billig ära och snabb berömmelse, hade nämligen kommit till stan. Eftersom Lidköpings stoltheter Visio Mortis deltog, pallrade jag mig dit med min handycam i högsta hugg, redo att dokumentera kvällen. Med facit i hand var det en trevlig tillställning, trots att själva grejen med att "tävla" i musik inte tilltalar mig det minsta. Jag blev positivt överraskad av flera av banden. Kolla in dom här nedan!


 


Mamma Skaan var kvällens stora överraskning då jag dels inte hört dom tidigare och för att de helt enkelt var svinigt bra! Det är ska av hög klass! Kolla in dom här: Facebook


 
Det syns att Final Command älskar det dom gör och det värmer i hjärtat att se. Rent musikaliskt rör de sig mellan thrash och punk. Kika in dom här: Facebook Bandcamp




Stökigt, brötigt, melodiskt! Det är Visio Mortis signum. Kolla in dom här: Facebook




Pretty Princess stod för kvällens lite mer softa och lågmälda spelning. Du finner mer info om dom här: Facebook
 
 

Memfis

Kategori: indie



Britpop behöver inte uteslutade vara brittiskt. Det visar grabbarna i Göteborgsbaserade Memfis alldeles utmärkt. Deras gitarrbaserade pop/rock låter precis som om det kom från Storbritanien på 90-talet. Vi snackar alltså om behagliga och välljudande alster ackompanjerat av klassisk rock-uppsättning: gitarr, bas och trummor.
 
Memfis låter väluppfostrat och polerat. De är inte ute efter att provocera eller göra ett statement, de finns enbart till för för att få folk att röra på mungiporna uppåt. Något de lyckats göra på mig. Om du vill ha lite soft rock kommer de garanterat lyckas göra det på dig med.

Kolla in dom här: Facebook
 
Summary in English:
Memfis is a band from Gothenburg that plays soft pop/rock mostly inspired by the 90's britpop. They are not here to provoke or to make a statement, they exist to make you smile and if you like smooth rock, they will succeed make you so.

Check them out here: Facebook
 
 

Convicted Priests

Kategori: indie

 


Ok, this is pretty cool!
Convicted Priests is a newly formed studioband that release a video with every new song. They plan to release a new song every week.  52 songs a year, thats alot! I think the idea is awesome and the music sounds good aswell. Smooth indie-rock so far. 

Check them out here: Facebook
 
 

Nasma

Kategori: rock

 
Nasma är ett purfärsk band från skåne/malmö trakterna och har bara spelat ihop med varandra i drygt 2 månader. Gamla skolans hårdrock är den största influensen men man hör även att de lyssnat på en hel del grunge i sina dagar.

Under den korta tid som bandet har funnits har de redan släppt 2st låtar på deras soundcloud, Green Veins och Soul. Den förstnämda är en bra rocklåt: en mid-tempo rökare med attityd. Gitarrsolon löser av varandra om vartannat och låten har ett gött sug och spänts. Soul däremot förblir alltför anonym. Skulle det inte vara för de imponerande fill-ins Emil Gullstand får till på trummor skulle låten vara smärtsamt tråkig.

Nasma har som sagt inte funnits så länge och har därför inte hittat sitt egna sound ännu. Trots att Green Veins är en bra rocklåt riktar den sig mest till die-hard fans av gamla skolans hårdrock. Däremot är det inte sagt att Nasma är dåliga,  trots att bandet är i uppstartsläge är musiken redan godkänd och den osar potential! Kör de bara på och filar på originaliteten kan de gott och väl bygga upp en stabil fanbase.

Betyg: 2/5

Koall in Nasma här: Facebook Soundcloud
 
 

Armless Alice - Postmortem Superstars

Kategori: Metal


Svartvita skräckfilmsklipp på tvapparater, fascistiska militärkläder och en allmänt morbid uppsyn för tankarna till en totalitär känsla i sann George Orwells 1984-anda. När det kommer till liveshower tar bandet Armless Alice det teatrala på allvar. Ambitionen att förmedla den rätta känslan kan jämföras med de riktigt stora bandens vilja att vara mer än en vanlig liveshow. Nu är  i alla fall Armless Alice här med sin debut ep, Postmortem Superstars, en koncept-ep "som bygger på mänsklighetens syn på döden och hur media livnär sig på dess tragiska natur", för att citera bandet.

Rent musikaliskt rör sig Armless Alice i ytterkanten av Marilyn Mansons mest experimentella alster och tidiga Nine Inch Nails. Det är alltså industri-metal vi snackar om. Då skall det låta mekaniskt, och Armless Alices musik omfattar just det i sin renaste form.  Det är ett konstant flöde av  skeva och förvrängda elektroniska ljud ur högtalarna. Bastanta malande gitarrer  gjuter sig in i ljudbilden och den mörka sången blandas med ursinnesvrål.  Överlag är det tungt som satan. Dock känns det lite som man hört det här förut. Armless Alice måste nischa sig lite mer för att sticka ut. De är på rätt väg, det visar ambitionen med livespelnigarna. Med det sagt så är Postmortem Superstars trots allt ett bra släpp. Ett måste för alla som någon gång snurrat igång en skiva med Marilyn Manson, Nine Inch Nails och/eller Rammstein.

Betyg: 3/5

Kolla in Armless Alice här: Facebook Youtube


Summary in English:
With a fondness for the theatrical, Armless Alice do their live shows into something out of the ordinary. Black and white horror movieclips on televisions and fascist military clothing is a regular feature of their gigs. They just released their debut ep Postmortem Superstars.
 
The music is a mix between Marilyn Manson and Nine Inch Nails but with a little more harsh twist. Heavy guitar and screams are blended in an electronic soundscape. It sounds really good but it feels like you have heard it before. Armless Alice need to focus on to be more original. You see the ambition in their live shows so I don't think it will be a problem in the future.

Rating: 3/5

Check out Armless Alice here: Facebook Youtube
 
 

Youtube-fredag nr2

Kategori: indie

Dags för en till "Youtube-fredag". Denna gången blir det en salig blandning av pop/rock, metalcore och indie. Hoppas det smakar!


 
Charlie & Fredrik spelar sån där helmysig pop/rock som genomborrar en bröst och letar sig in till ens hjärta där gemytlig stämning infinner sig och stannar kvar. Ta bara och lyssna på låten Hide & Seek. Det är i princip omöjligt att inte le av välbehag av den silkeslena sången och de mjuka tonerna som ljuder från instrumenten.
Kolla in Charlie & Fredrik här: hemsida facebook
 
 


För den som hungrar efter rak men ändå skillad metalcore kan skatta sig lycklig, för här kommer en rejäl dos av den varan i och med Demise Of An Eras låt Empty & Dead. Lyssna på gitarrunkeriet i låten, svingött!

Jag misstänker att detta band har fått sin beskärade del av "haters" eftersom de skrivit en förklaring till varför de pratar i refrängen. Att försvara varför man låter som man låter ska man aldrig behöva göra och mitt tips är att strunta i alla haters helt och hållet. Det är egentligen något positivt när folk drygar och bara ger negativ kritik, då vet man att man börjar komma någon vart med musiken! Dessutom, "rudeness is the weak person's imitation of strength".

Deras debut ep TRANSITIONS är i skrivande stund påväg hem till mig, så förvänta er att inom en snar framtid få höra mer av detta extremt lovande band.
Kolla in dom här: facebook
 
 


RevoliZe består av ett gäng tonårstejer som träffades under ett Popkollo-läger för två år sen och har skrivit musik ihop sedan dess. Efter att ha sett den här videon och lyssnat på deras låtar på Spotify kan jag konstatera att de har sått ett frö till något som kan bli hur grym indierock som helst!
Kolla in RevoliZe här: Facebook Spotify
 
 

The Hyper Actives

Kategori: rock


För er som törstar efter lite tre-ackords rock a la Ramones borde kolla in The Hyper Actives från Stockholm. Denna trio tar kärnan ur rock´n´roll och återanvänder den tusenfalt. I slutet av förra året släppte de debutalbumet Rock 'n' Roll Lives Again. Albumet består av ett hopkok av 2-3minuterslåtar som både är raka och pang på. Tempot är energiskt, strukturena enkla och man hör passionen dessa killar har för musiken.

Ja, är man inte "into" enkel och snabb rock kan The Hyper Actives lätt låta tjatigt och urdampat. Är man däremot en sucker för sån här musik kan man istället gotta ner sig i albumet. Handen på hjärtat, musiken riktar sig till de riktigt inbitne fansen av genren, men jag gillar Rock 'n' Roll Lives Again ändå. Det enkla, raka och ärliga är ändå tidlöst på något sätt.

Betyg: 3/5

Kolla in dom här: Facebook Myspace

Summary in English:
The Hyper Actives is a band from Stockholm that plays fast and energetic rock. The released their debutalbum Rock 'n' Roll Lives Again recently. The album is full of 2-3 minute songs and hosts three chords that are used over and over again in a true Ramones spirit. If you are into this kind of simple, witty and fast rock you will enjoy Rock 'n' Roll Lives Again. But if you are not a die hard fan of the genre, you may want to look in another direction. Anyway, it appeals to me.

Rating: 3/5

Check out The Hyper Actives here: Facebook Myspace
 
 

Newborn Empire - Sexodrome

Kategori: rock

 
 
Omslaget må vara något obehaglig. Men står det SEXODROME med stora bokstäver och under är något som liknar ett cum-face så ger det i alla fall mig kusliga vibbar. Det är så satans rått och opolerat! Lyssnar man på musiken inser man snart att de faktiskt passar ihop. Nu menar jag inte att Newborn Empire från Vaxholm spelar obehaglig musik. Nej, det är rå och ogenerad rock de spelar. Omslagets essens finner man i musiken.

På deras nyligen släppte ep Sexodrome bjuds det på 3st låtar. Alla är svettiga alster, röjiga och skräpiga. Jag diggar ljudbilden skarpt. Den är mustig och analog, mycket tack vare att trummorna sitter som ett smäck. Basen är härligt stoner-aktig att det känns som man äntrar en rökridå när den smattrar igång. Gittarerna är klassiska i ljudet då de pendlar mellan dist och cleant.

Sången är också av hög kvalité, den har många nyasner. Allra bäst visas det på den fartfyllda låten Surface Of Time när de i slutet fullkomligt ballar ur. Efter ett åtsittande gitarrsolo går hela bandet lös på sina instrument och mosar på som om de aldrig hade gjort något annat. Samtidigt får sångaren ett nervöst sammanbrott och skriker för full hals. Det låter nästan som stämbanden trasas sönder. Just sådana här urladdningar är jag dödligt förälskad i och jag kan bara säga att det låter fucking underbart!
 
Det de kan tänka på till framtida släpp är att jobba upp dynamiken på instrumenten så de blir mer mångfacetterat. Som ep funkar det att bara dundra på som de gör nu, men som album kan det lätt bli något tjatigt. Dock känns det att Newborn Empire har något fint på gång. De för tankarna till The Vines critical hit-album Highly Evolved. Vågar man hoppas på att de kanske blir nästa stora grunge-hopp?

Betyg: 3/5

Kolla in Newborn Empire här: Bandcamp Facebook
 

Summary in English:
Newborn Empire from Vaxholm released their first ep Sexodrome recently. They offer swetty rock with a raw sound. I like the soundscape, the bass is stoner-like and it feels like you entering a smoke-filled room. My favorite song on the ep is Surface Of Time. After the last guitar-solo they go completely mayhem on the instruments while the vocalist screaming  his lungs out. I fucking love that!

One thing they can work on is to be more dynamic on the instruments. But you hear that Newborn Empire has something nice going on. My thoughts goes to The Vines first album Highly Evolved and if Newborn Empire work hard they have a chance to be the next grunge-hope.

Rating: 3/5

Check them out here: Bandcamp Facebook
 
 

Youtube-fredag!

Kategori: indie

Äntligen fredag! Själv kickar jag igång helgens bravader med att lyssna in mig på lite ny, ung musik i olika genres.
 



Dolores Haze är ett band från Stockholm som lirar alternativ rock. De lånar element från både indie-pop och rock scenen men även grunge, noise och Sonic Youth. Det som tilltalar mig är kontrasten i musiken, blandningen mellan det lågmälda och det högljuda. De har även ett återhållsamt scenspråk som driver fram nyfikenheten i en. Är det blyga eller är de bara sjukt mycket shoegaze? Att inte ha vetskap om det ena eller det andra förstärker mystiken kring detta band. Man dras ner i mörkret, både av musiken och attityden. Dolores Haze är en oslipad diamant och värda att hålla koll på.

Kolla in dom här: facebook soundcloud
 



Att famla runt i mörkret hela helgen är nog inte så önskvärt för de flesta, så även för mig och vad passar då inte bättre att dra igång lite 70-tals doftande progressiv rock för att komma i ett annat sinnestillstånd? Phylatterion är en trio från Trelleborg som lallar runt med lekfulla riff och experimentslusta. Det svänger om grabbarnas musik. Deras låt Lady Apache är verkligen svingo! De kommer inom en snar framtid släppa sin debut skiva. Det är bara att hänga på låset.

Spana in Phylatterion här: Facebook Hemsida





Från samma stad som Phylatterion hittar vi även de hårt rockande bandet Imminence. De bjuder på metalcore av den lite grövre kalibern när de brötar på med en ohygglig tyngd, som de förstärker genom att utesluta skönsång helt. Deras video till låten The Devourer är riktigt frän, de droppar musikvideo-klichén att mosa runt i en sleten lagerlokal och de har istället begett sig ut i naturen för att spela in videon.

Spana in Imminence här: Facebook Hemsida
 
 

The Vandiles - Born To Be Bastards

Kategori: rock

 
The Vandiles från Karlstad håller en högst smakfull DIY-profil. Deras album Born To Be Bastards är skriven, lirad, inspelad (i repan), mixad och utgiven av bandet själv. Glöden dom har är väldigt tilltalande och att det även utlovats rock´n´roll gör att förväntnigarna höjs ytterligare några snäpp.
 
 Jodå, visst levererar dom och besvarar ens förväntningar på fläskig rock. Att de är starkt influerad av gammal hederlig rockabilly ger musik gung och sväng. Bäst manifesterar det sig i låten Bad Motherfucker, som känns som en avdammad klenod från 50-talet i ny förpackning. Något som får en att höja på ögonbrynen är att de efter halva albumet, i låten Down gör en helomvändning och slänger in modetrotsande 2-takt i slutet av låten. Det för tankarna till Motörheads Ace Of Spades och musiken känns helt plötsligt mycket elakare än innan.

För det är just det, och nu kanske jag kommer låta något gnällig, så tycker jag att de inte går ut tillräckligt starkt i början av albumet. Första spåret, Leaving Town är en förhållandevis släpig låt. Lite bättre är det på andra spåret Started The Fire som det är mer fart i. Men tyvärr håller inte rösten fullt ut, det behövs mer tryck i rösten i den förövrigt feta rocklåt som Started The Fire faktiskt är. Jag personligen skulle helst flyttat om låtarnas ordning för att få en finare helhet, men som sagt, jag gnäller mest nu.

Sammanfattningsvis är det trots allt ett bra rocksläpp och för alla gamla rockrävar där ute är det här albumet ett måste.

Betyg: 3/5

Kolla in The Vandiles här: Facebook Spotify
 

Summary in English:
The Vandiles from Karlstad is a band that plays rock´n´roll. They have released a true diy-album called Born To Be Bastards. You can hear that they are inspired by old-fashioned rockabilly but the music they make is much harder. Overall it sounds good, but I have to be a little picky. They do not go out strong enough in the beginning of the album. The first track Leaving Town is a drawling song and does not feel like a opener. If you just overcome that, Born To Be Bastards is a pretty nice rockrelease!

Rating: 3/5

Check out The Vandiles here: Facebook Spotify
 
 

DiCose - Cherries And Broken Ass

Kategori: rock



Italienska DiCose började som ett coverband som dammade av gamla grunge-dängor. Efter några års plinkade blev suget efter att göra egna låtar så stort att de 2010 gick in helhjärtat att skriva eget material. Sommaren 2011 släppte de epn Cherries And Broken Ass, den har jag precis upptäckt och fått lägga vantarna på.

DiCose är ett skojfriskt band. De byter instrument med varandra bara för att det är kul, trots att alla i grunden är gitarrister. Att se dessa live vore en upplevelse utöver det vanliga eftersom de efter varje låt byter instrument med varandra. Nu är 2013 här och de skall åter in i studion för att spela in nytt material. Något jag ser fram emot enormt mycket!

Om vi ser till Cherries And Broken Ass så är det ett släpp med många bottnar. Nyanserna pendlar mellan grunge, space-rock, alt.punk och hardcore. Det är enerverande svettigt, extremt skräpigt och väldigt rivigt. Smutsiga, spaceade gittarer, fläskig bas rörs ihop med dundrande trummor. Första spåret Fandong, känns super-punkig och jag kan inte låta bli att få upp Black Flag i huvudet. Samma damp-energi finns där.  Ser man sedan till låten This Tuck-0, som är en liten, fin och nerslöad låt med hårda trummor, för den tankarna till Hot Water Music.

Men min absoulta favorit på epn är Lucerna Tavioli. Det är en blandning mellan space-rock och en vanlig nerskruvad grunge-ballad. Sången är smygade, inbäddad i reverb som gör att den ligger i bakgrunden och det känns som man svävar runt i tyngdlöshet. Men efter ett tag hörs ett avgrundsvrål som med ett duns smäller ner en på jorden igen. Sedan slänger det in ett helskruvat gitarrsolo med skeva effekter som gör upplevelsen ännu mer wierd. Det är oförskämt effektfullt.

DiCose styrka är även deras svaghet. Det är variernade så in i helvete, vilket kan tyckas vara bra. Men man kan inte urskilja en röd tråd i musiken, förutom de distade gitarrerna. Det kan medföra att man inte känner sig hemma någonstans i  deras låtar. Man famlar i mörkret så att säga. Dock är låtarna riktigt, riktigt bra så varje enskild låt för sig är snuskigt behaglig, men som helhet håller det inte fullt ut.

Betyg 3/5

Kolla in DiCose här: Facebook Myspace
 

Summary in English:
DiCose from Italy started as a coverband, playing grunge and alt.rock songs. In 2010 they started to write their own music and in 2011 they released the ep Cherries And Broken Ass. It is a grunge rock feast with many shades. At times, you can hear space-rock, punk, alt-rock and even hardcore in their songs.

For example, the first track, Fandong is so swetty and punky that Black Flag pops up in my head. The down-tempo song This Tuck-0 on the other hand, makes me draw parallells with Hot Water Music.

Yes, variety is not lacking but sometimes it´s hard to see a red thread in the music. Sometimes it feels like you stumble in the dark. Yet, the songs are at very high quality so you will enjoy Cherries And Broken Ass anyway.

Rating: 3/5

Check out DiCose here: Facebook Myspace
 

Tengil - A Dead End

Kategori: rock


Tengil has released a hymn about the end of the world. It's depressing as fuck and you want to die, yet it is beautiful and irresistible in it´s brutality.

Can´t wait for the upcoming release!
 
 
 
 

Carubine - dubbelsingel

Kategori: rock



Carubine är aktuella med en purfärsk dubbelsingel. Det är riktig fläskig prog´n´roll vi snackar om. Distad bas, okonventionella skalor och ett fy helvetes röj bjuder dessa två låtar på. Man kan tycka att det är något blygsamt att endast släppa en dubbelsingel, man vill ju höra mer! Sen kommer ju det här med kvalitet före kvantitet in och dubbelsingeln är snuskigt välproducerat, så de har lagt krutet på kvalitén.
 
Det jag har något att säga till om är det är lite för rakt för min smak. Ska det vara sån här musik skall det vara mycket polyrytmik och udda taktarter så att det riktigt slår knut på hjärnan. Nu svepte Carubine förbi som en bagatell. Detta är mer för die hard-fans av genren. Gillar man rak, proggig rock är Carubine trots allt värda att kolla in.

Betyg: 2/5

Kolla in dom här: Bandcamp Spotify
 

Summary in English:
Carubine har released a double-single. They play prog´n´roll with disorted bass and unconventional scales on the guitars. It is well produced but a little bit to straight forward for my taste. I want more odd time signatures when i´m listening to prog-rock. But this release should fit the die hard-fans of the genre.

Rating: 2/5

Check out Carubine here: Bandcamp Spotify
 
 

Lobst - The Angry Kid

Kategori: rock



Om Erucate i måndags fick er att blicka tillbaka på 90-talet så kan Lobst ta er tillbaka till nuet. Deras grunge är ingen skolboks exempel på hur gammal grunge låter, utan Lobst från Göteborg har istället vattnat rötterna och låtit något nytt växa upp där istället.

Senaste blomman som slagit ut heter The Angry Kid, ett tio spår långt rockparty. Det är hurtiga och raka låtar invirade i energiska riff som inbjuder till fest. Man blir faktiskt lite sugen på öl när man lyssnar på albumet. Man hör även att det inte enbart är grungen grabbarna tagit inspiration från. Gamla skolans hårdrock lyser igenom titt som tätt och det ger musiken tyngre nyanser. Ljudbilden är välbalanserad men lutar mest åt det analoga hållet. DIY vibbarna passar musiken perfekt! Allra bäst är Lobst när de går ner i tempo och drar igång triol-dängan The Watcher. Det blir ett speciellt gung och sväng som är otroligt medryckande.

Diggar du gammal hårdrock och  grunge kommer The Angry Kid inte göra dig besviken. Sammanfattningsvis är det här ett riktigt grymt mid-tempo släpp!

Betyg 4/5

Kolla in Lobst här: Facebook Spotify
 

Summary in English:
Lobst is a band that plays modern grunge-rock. The new album The Angry Kid is a true partyrock release. It is straight forward because they use energetic riffs alot. If you are into old hard rock and grunge, The Angry Kid won't disappoint you.

Check out Lobst here: Facebook Spotify