Kvartetten Nionde Plågan har precis släppt sitt tredje album "Frustration". Denna gången har de så gott som lämnat bakom sig crustådran för att istället styra skutan mot ett mer metalliskt och screamo-inspirerat håll.
Summan av det blir ett mer atmosfäriskt album där ca hälften av låtarna går i trioler och resterande är långsamma och svarta som tjära. "Frustration" är en passande albumstitel då helheten andas ilska, vanmakt och en djup besvikelse över det samhälle vi lever i idag.
Nionde Plågan har mognat in i ett sound som inte lämnar dig som lyssnar oberörd. "Frustration" är en milstolpe för bandet.
Betyg: 4/5
Lyssna här:
https://niondeplagan.bandcamp.com/
Summary in English:
Nionde Plågan just released their third album called "Frustration". This time the crust-influences are gone and they have added elements of screamo and metal instead. As a hole the album is a atmospheric journey through anger and a disappointment of society.
An Anecdote är ett band från Göteborg som lirar kompakt och svettig emo-violence. I oktober 2014 släppte de sin självbetitlade demo.
Deras låtar klingar in på dryga minuten och fungerar som en överraskande smocka i ansiktet. Texterna osar samhällskritik i sann Joshua Fit For Battle-anda men istället för att vara övertydliga har de lindat in det i smakligt poetiska meningar. Detta gör att helheten får en punkig klang över sig och jag kommer på mig själv att tankarna svävar iväg till Orchid, i positiv bemärkelse. Nu gäller det bara att An Anecdote finslipar sina skills och hittar ett mer eget sound. Jag följer utvecklingen med spänning.
Sammanfattningsvis är detta en stark demo och den ger förhoppningar om något stort som komma skall.
Summary in English: An Anecdote is a emo-violence band hailing from Gothenburg. They released their self titled demo in October 2014.
The song are short and feels like a punch in the face. The lyrics are socially critical yet poetically composed in a beautiful way and my mind is drawn to Joshua Fit For Battle and Orchid. They only need to find a more uniqe sound, nonetheless this is a strong demo
This is the first digital compilation of d.i.y-minded bands compiled by "I Love Underground Bands". Check out the bandcamp-site -----> Download and enjoy for free here!
Bands featured on UnderJorden vol.1: Brännmärkt - Classic d-beat/crust Oak - Mind-fuck hardcore Tengil - Shoegazing post-rock Seedna - Doomy, dark and ambient post-metal We´ve Got A Message From - Anxietyloaded post-metal Nionde Plågan - Pitch black and heavy hardcore Kira - Introvert hardcore Careless - Skramz Kardborrebandet - In-your-face-punk Spiknykter - Filthy and angry hardcore Dråp - Rotten d-beat Digher - Hatebreedish blackened metal Visio Mortis - Melodic yet brutal death-metal Amber.A - New wave post-hardcore ACDD - Witty and minimalistic punk
Thanks to all the bands and thank YOU for supporting the underground scene!
Kaos-core bandet Anchors & Roses bytte namn till Oak och släppte 2 st förbannat goa låtar för ett tag sedan. Räds icke, trots namnbytet hamrar de fortfarande på i samma musikaliska sfär av ohämmat skrik och dissonans som får det att riva gött i öronen. Det som är nytt är att de vridit ner tempot något.
Först ut är spåret The World som fungerar som en nerslöad, tung uppbyggnad till låten Each Other. Här känner man igen sig från deras fantastiska ep Distance. Med andra ord är det lite knepiga takter, monotomt harvande på gitarren, rundgång och ångest-vrål. Denna gången har de lagt tyngdpunkten på de slöa partierna, då låtarna faktiskt till stor del består av långsamt köttande på instrumenten. Jag tycker det låter fantastiskt!
Eftersom det bara bjuds på två låtar och första låten känns som ett intro till andra låten, och det faktum att den första består av 2/3 av helheten, känns detta släpp mer som en demonstration av vad som komma skall. Jag tror att framtida släpp kommer ge mig den sadomasochistiska njutningen jag söker efter när det kommer till sådant här härligt oljud.
Tummen upp, men jag har sug efter mer. Lyssna på Oak här.
Jahapp, då var man tillbaka efter att ha backpackat i Asien i några veckor. Det är därför jag inte uppdaterat bloggen på ett bra tag. Kommer bli ändring på det nu :)
Såg idag att underbara emo-grindarna Totem Skin streamar hela fullängdaren Still Waters Run Deep via Terrorizer. Det får ni bara inte missa! LYSSNA HÄR
Totem Skin har gett oss en vink av vad som komma skall genom att släppa första låten på deras kommande fullängdare Still Waters Run Deep. Första intrycket är att de använder sig av sitt vinnande koncept av höga toppar av grind-explotioner och djupa dalar av postrock harvande. Jag märker även att de blickat mer åt den råa andra ep:n i ljudbilden, något jag ger dom glada hejarrop för! Det ser lovande ut för Totem Skin.
Clair De Lune är det senaste tillskottet på Lunds hardcorescen. I lördags hade dom sin debutspelning och då värmde de upp publiken inför Archways, Disembarked ochAlenah, något de i min mening gjorde riktigt bra! Deras screamo-flörtande hardcore verkar minst sagt lovande.
Ett paket damp ner i brevlådan häromdagen. Ett grönt sådant, och för att döma på den buktande utsidan var det välfyllt. Min iakttagelseförmåga bedrog mig inte för när jag tömde paketet ramlade det ut en hel drös med diverse saker. Givetvis var det ångest-mangelbandet Totem Skin som var i farten igen. Inte nog med att de skickar ut det de lovar i tid, de fyller alltid upp leveransen med nonsens som lockar till skratt, som t.ex ett kvitto från ena sångaren så man kan hålla koll på hans matvanor. Den här gången var huvudnumret deras senaste EP These Ghosts Are Haunting Our Halls, men här har ni en bild på de andra sakerna det skickade med: BILD
Den här gången möts vi av ett snabbare, smutsigare och mörkare Totem Skin än förut. De tydliga screamo-influenserna från debuten har minskat i dencitet och de grindcore flörtande explotionerna som smög förbi på första EPn spelar istället huvudrollen på These Ghosts Are Haunting Our Halls. Traditionellt sätt brukar band som lirar hård musik mjukna med tiden men att Totem Skin bryter den trenden är otroligt uppfriskande.
När jag lyssnar på EPn kan jag inte undkomma att tankarna går till Converges ljudbild på You Fail Me från 2004. Men det är inte tonerna i sig utan det är pausen mellan tonerna som gör det. Det är nämligen de microsekunderna av rundgång på de snabba passagerna som skapar dessa associationer. Jag tänker på ett skenande ånglok som tjuter med den öronbedövande pipan när Totem Skin brötar på.
Rent låtstrukturmässigt påminner de 4 första låtarna om ett annat album som också är från 2004. Nämligen fullängdaren Shift av Grindcore-gudarna Nasum. Det är bara snabbt, jävligt kaosartat och om man bortser lite från första låtens andra hälft är Totem Skin sparsamma med korta pauser där de går ner i lugna (i vissa fall bara "lugnare") passager.
Detta nya, tokgrindiga Totem Skin är dock inte hela bilden av These Ghosts Are Haunting Our Halls. De har en annan sida av sig själva som blottar sig först efter det snabba introt på näst sista låten We Wished to Free the Captured Foxes. Det är en blytung sida, en doomig koloss som krossar allt i sin väg! När denna best har väckts till liv inser man att man fått små, små hintar av vad som komma skall: de få lugna passager som smiter förbi mellan varven på de tidigare låtarna.
Man inser också att dessa lugna partier blir mer och mer intensiva för varje låt som går. På första spårets andra hälft vaggas man in i ett nästan transliknande lugn, för att på tredje låten Drick Värmen Ur Min Hand har det långsamma partiet förvandlats till Bongripper light med malande gitarrer och bastanta slag på cymbalerna. Som sagt känns det helt naturligt när sista låten Our Hearts were Gardens drar igång sin ohyggligt tunga sorghymn. Och när de sista desperata slagen på instrumenten slagits av, skriken tystnat och rundgången lagt sig, då sitter man där och tänker samtidigt som man känner det i hela kroppen: Den här EPn får snurra några varv till i cd-spelaren.
Totem Skinshows intheirnew EPThese Ghosts Are Haunting Our Hallsa faster,dirtier anddarker sideof themselves. Thefirstfoursongs arestronggrindcoreoriented. Think of a mix between Converges You Fail Me and Nasums Shift and you have Totem Skin in a nutshell.
But this is fast-as-fuck songs is not the whole story of this awesome band. At the end of the EP, they show thatthey possessthe power to createheavydoomcreations with the last song Our Hearts were Gardens. Overall, this is an awesome release!
Rainmakeris a newband fromsouthern Sweden that plays Screamo with postrock vibes. Theyhave recently recordeda demoin theirrehearsal room. I love it when bands do things themselves! Usuallyyou get amore raw, yethonestpicture ofthe bandand I thinkthat is the case even with Rainmaker. The two songs they offer sounds good. Theyoscillate betweenscreamingchaos andcalmreverbpassages. There is a nice dynamic in the songs that leaves you with a craving of hearing more, just like a good demo should do!
Det ska mycket till för att misslyckas med ett arrangemang när man har en line-up med några av de grymmaste banden i svenska underground scenen just nu. Borås Hardcores gick onekligen ut starkt i startfältet med sin första tillställning. Med facit i hand blev det en kväll jag sent kommer glömma. Innan jag kröp ner i sängen igår natt skrev jag en statusuppdatering på min personliga facebook-sida som sammanfattade kvällen såpass bra att jag delar med mig av den här:
"Tack Borås Hardcore för en av de bästa tillställningar på länge. Man kan säga att det var en påminnelse om varför jag älskar hardcore-communityn så mycket! Det är något speciellt med att omge sig med positiva och öppna människor och tillsammans se högljudda band som skriker lungorna ur sig. Det ger näring åt själen.
Nionde Plågan och Totem Skin, inte nog med att jag tyckte om er stenhårt redan innan jag såg er leverera live, men efter kvällens bravader kan jag säga att mitt tycke för er höjts ytterligare några snäpp. Helt makalöst bra var ni! Det var även fint att Tengil knöt ihop säcken med deras vackra och stilistiska nervsammanbrott. Jag tror ärligt talat att de inte kan göra en dålig spelning..
Tack igen allesammans!"
Det var helt enkelt en fantastisk kväll. Tyvärr fick Ex Animo ställa in sin spelning p.g.a diverse omständigheter men de övriga banden levererade varsin överjävligt bra upplevelse. För de stackarna som missade kvällen kan jag säga att jag filmade stora delar utav kvällen, det är bara att luta sig tillbaka och avnjuta tre spelningar här nedan...
Det var Nionde Plågans första spelning utanför hemstaden Jönköping och de gjorde allt i sin makt att försöka riva stället!
Ni som känner till Totem Skin vet att man gör en resa när man lyssnar på dom. Deras musik består av höga toppar av ångestmangel blandat med djupa dalar av melankoliska sorgpsalmer. Tyvärr var inte tekniken med mig denna kväll för mitt under inspelning började kameran krångla och sluta filma. Därför börjar vissa låtar mitt i och slutet kom inte med alls. Jäkligt förargligt att inte få med hela upplevelsen av detta underbara band.
Jag älskar Tengils musik, mer än vad jag är kapabel till att uttrycka i ord. Kollar ni på denna video förstår ni varför. Man blir ju knäsvag av den överväldigande awesomeness som sköljs över en när man lyssnar. SÅ JÄVLA BRA!
Här nedan har ni lite bilder som Isabell Kirstinä tagit. Tusen tack att jag fick använda mig av bilderna!
The post-hardcore band If Heroes Should Fail from Brighton, UK have changed their name to We Never Learned To Live. According to the band itself, the old name doesn't fit the new sound that they have developed. The new song Kepler, showing a more darker and screamo oriented music.
Under andra halvan av gymnasiet var jag riktigt nerkärad i screamo. Det var i princip det enda jag lyssnade på då. Band som Orchid, Raein, Saetia, I Hate Myself, La Quiete och Joshua Fit For Battle hörde till favoriterna. Kan man sin historia är det en väldigt tacksam genre att nörda in sig på. Det är därför mötet med Stockholmsbandet Vi som älskade varandra så mycket blir så personligt. Först och främst lirar de screamo som tar en tillbaka 10 år i tiden. För det andra passar bandnamet kusligt bra in på min historia. Jag älskade screamo över allt annat och man fick tusenfalt åter av musiken. Men vi gled isär. Vad var det som hände egentligen? Vi som älskade varandra så mycket...
Nog om mitt försök att bli melodramatisk, låt oss titta på det som egentligen spelar något roll: musiken! Deras senaste släpp består av 2 st låtar: Livet, kärleken och den förbannade ångesten och Du och jag och tiden. Båda låtarna har en samkfull dynamik mellan högdämpad återhållsamhet och högljutt kaos. Detta var väntat då denna blandning är en hörnsten i genren. Vi som älskade varandra så mycket får till det här riktigt bra eftersom de blandar in post-rock element i musiken. Reverb på gitarr och snygga uppbyggnader gör dynamiken ytterst kraftfull.
Något som gör att de sticker ut är att de uteslutande sjunger på svenska. Texter med känslor på utsidan och med en bekännande klang gör att ingen lämnas oberörd. Nåväl, för oss svennebananers är det så, för andra som inte snackar svenska blir det lite mer lurigt. Dock behövs det ingen förståelse för lyriken för att man skall kunna njuta av helheten. Rösten fungerar som ett instrument, den är likvärdig de andra instrumenten. Somliga kan nog tycka att det låter grötigt, det är trots allt en "hit or miss" att göra så.
Sammanfattningsvis är det här ett bra släpp och kommer tillfredställa alla som hungrar efter riktig screamo.
Betyg: 3/5
Kolla in Vi som älskade varandra så mycket här: Bandcamp
Summary in English: Vi som älskade varandra så mycket is a band from Stockholm that plays old school screamo. Their latest release consists of 2tracks: Livet, kärleken och den förbannade ångesten and Du och jag och tiden. With lyrics in swedish and feelings on the outside this band willsatisfyall whothirst forrealscreamo. Theyalso mixesinpost-rock elementsin the music.They usefrequentlyreverbon the guitar and it sounds great!
So, this is my top 10 albums/eps/demos of 2012! It is 10 extremely good bands, hailing from the underground scene that made my music year awesome!
1. This Gift Is A Curse - I, Guilt Bearer With a mix of black metal and hardcore, This Gift Is A Curse sounds like satan vomiting on every putrid soul out there. I, Guilt Bearer is a true nihilistic masterpiece that will make your ears bleed.
2. Jura - Demo 2012 When most of the new post-metal bands are boring copycats of Neurosis, Isis and Cult Of Luna, Jura is a fresh breath in this imploding genre. They look at an other direction, mixing shoegaze and a dreamlike soundscape in their music. Juras demo is just awesome!
3. Curse This Ocean - Lightbringer Both hardcore blasts, that makes adrenalin rush to your head and the more moody post-rock flirting passages makes Lightbringer to an interesting, intense and extremly dark experience.
4. Tantara - Based On Evil Tantaras debut album is a thrash-fest and are truly based on evil. It has a really raw sound and you won´t find a boring radiohit or a powerballad on it.
5. Tengil - Stoma Even though it is only one song, Stoma is a critical hit and it feels like a knife to your heart. It never gets boring.
6. Totem Skin - St EP Anxiety-grind at it's best. You listen to it in awe.
7. Eldstad - Prolog With melancholic tunes and piercing screams, Prolog gives you a taste of something big to come.
8. Careless - ST EP The guys in Careless plays a mix of hardcore and emo. The fusion is dazzlingly beautiful and totally irresistible.
9. If Heroes Should Fail - First light The best way to describe If Heroes Should Fail is atmospheric aggression. First light is a post-hardcore colossus, with long, evolving songs. You´ll find the same patterns in post-rock.
10. Visio Mortis - Call Of The Swarm They may not pour fresh blood in the melodeath-genre, but the way they carry out their melodic creations are mercilessly hard.
Eldstad från Göteborg ligger verkligen inte på latsidan. I början av året släppte de sin fantastiska debut EP Dagar av krig, Nätter av kärlek. I oktober lämnade trummisen Johannes bandet men ersattes snabbt av Jens Sellén och i november släppte Eldstad sin andra EP Prolog. Lägg även till att de under tiden spelat live flitigt. Ja, detta band vägrar stå stilla.
Prolog består av tre melankoliska låtar som sammanlagt klingar in på dryga 7 minuter. Titeln är i sig klockren för EPn känns som ett förord, en tungsint berättelse för något stort som komma skall. Det första som slår mig är hur snyggt ihop låtarna sitter. De flyter in i varandra på ett ytterst smakfullt sätt. Det gör att den redan dystra atmosfären som vilar över Prolog förstärks. En annan bidragande faktor till det är att Eldstad även blivit lite mer återhålsamma med tempot på det här släppet. Circlepit partierna är borta. Den punkiga 2-taks osande debuten, står i bra kontrast till Prolog som helt saknar snabb 2-takt. Detta är bara bra, en trött upprepning av Dagar av krig, Nätter av kärlek skulle varit ledsamt men Eldstad visar att de är ett band att räkna med för de utvecklas ständigt.
Det andra som slår mig när jag lyssnar på Prolog är att det stundtals är anmärkningsvärt tungt och hårt. Snabbare mos på baskaggen gör sitt och i nedskruvat tempo förhöjs tyngden ytterligare. Trots att det känns nytt och fräscht finns de gamla godbitarna kvar. Ångesten i de förtvivlade skriken och de vackra, vemodigt klingande gittarerna anträffas redan från start.
Eldstad´s Prolog levererar verkligen. Samtidigt ger den ett sug efter mer. Men med den hastigheten bandet spottar ur sig högkvalitativa hardcore/screamo-dängor lär det inte dröja länge förens vi får en fullängdare.
Summary in English: Eldstad from Gothenburg plays a hardcore/screamo hybrid with lyrics in Swedish. They are truly a busy band. In 2012 they have released two EPs and the new one is called Prolog. It was released in november.
The first thing that gets to me is that this release is more heavy than usual. The old punky circle pit passages that was found in the debut, is gone and are replaced by a more moody atmosphere. This is a good thing beacause it shows that Eldstad never stands still. Even though it sounds new and fresh, the old melancholictuneson the guitarand anxietyscreamsare still there
Overall, This release is great but with only three songs you wish to hear more. Then again, the EP is called Prolog ("prologue" in English) and we might expect a full-length album in a near future.
Lördagskvällen spenderades på en liten spelning i Göteborg. Aktivitetshuset i Majorna bjöd på 4st helt otroligt grymma band, Tengil, Grayscale, Disembarked och If Heroes Should Fail. Det är egentligen oförskämt bra av Feedback Booking att man för endast 40kr får uppleva så fina band.
Det var en tvättäkta underground-spelning. Det fanns ingen scen utan banden stod och spelade direkt på golvet. Sådana spelningar äger, för det blir en intimitet du inte kan få någon annanstans. Sedan var det band som spelar lite mer personlig och känsloblottande musik vilket gjorde att känslostormen blev ännu starkare.
Först ut var Tengil från Borås/Göteborg. Som alltid när Tengil spelar gav de publiken en omskakade show. Deras blandning av post-hardcore, shoegaze, emo, post-rock och gud vet vad, gör Tengil till en unik upplevelse. Just ikväll hade Felix Sjöberg från Science of Demise hoppat in på trummor, för ordinarie trummis var sjuk. Att endast ha repat låtarna i 2 timmar, imponerade Felix och han kändes som en naturlig del av Tengil.
Andra bandet för kvällen var Grayscale från Göteborg. De stod för punkunderhållningen för kvällen. Det var snabbt, stökigt och brötigt och smart placerade covers bjöd upp till allsång.
Sedan var det Disembarked från Stockholm tur att spela. Jag har sett dom tidigare men på en större scen och jag kan säga att golvspelningen gör Disembarked mer rättvisa. De blir grandiosa i det elementet. Hur som helst spelade de och skrek allt vad de hade och levereade sin energiska screamo fläckfritt. Det var riktigt härligt att se och lyssna på.
Från England kom If Heroes Should Fail och avslutade kvällen. Föga visste jag vad som väntade mig för de bjöd på en så sjukt atmosfärsisk show att hela mitt väsen uppslukades av det. Först och främst: deras musik skulle kunna liknas vid ett nervöst sammanbrott från ett kärleksbarn mellan Cult Of Luna och Alexisonfire. Stundom var det tungt och segt, som att vada i ett träsk mitt i natten, och ibland kunde de explodera ut i mid-tempo post-hardcore och skrik-sjunga för full hals. För det andra förhöjde de stämningen genom sin egna ljussättning, det var mestadels mörkt och mystiskt, men ibland lös de upp lokalen, oftast under de mer aggresiva partierna. Det var en intensiv, vacker och känsloladdad upplevelse.
Jag skulle egentligen kunna skriva en hel uppsats om kvällen, för det var helt magiskt. Men jag ska inte stå här och raljera mer, för jag tog med min filmkamera och filmade större delen av kvällen. Du kan kolla på klippen här nedanför. Det borde egentligen höra till allmänbildningen att kolla på filmerna, för banden var så jävla bra!
Det ligger något oemotståndligt i när hardcore-kids går ihop och spelar punk som tar klivett ut ur d-takts rötterna och skapar musik med mer tryck och eftertanke. Ta t.ex. purfärska Careless från Stockholm, verksamma sedan augusti i år har redan hävt ur sig en EP som heter duga!
I grunden är det just punk de spelar, det är rått och svettigt men Careless väljer att ta ett steg längre. Man skulle kunna säga att deras ljudbild hänger i samma musikaliska sfär som Touché Amoré. Melodiska slingor blandas in i kaotiskt trummspel och sången är smärtsamt ångestfylld. Ibland går de in i återhållsamma, lugna partier och just denna dynamik mellan högljutt och lågmält gör att man drar paralleller med 90-talets Emo. Slutresultatet blir hjärtskärande, omtumlande och hur bra som helst!
Careless är värda att hålla koll på. Att de, efter bara några månader som band levererat 4st fantastiska låtar visar att de är hungriga och målmedvetna. Med den ambitionen kan inget stoppa dom.
Summary in English: Careless from the capital of Sweden, Stockholm has released their debut EP. It is impressive that only after a few months as a band, they have produced 4 songs of such high quality. Their music is a punk/hardcore/emo hybrid and I draw parallels between Careless and Touché Amoré. Melodicguitars,distressingscreamsand chaoticdrumsaremixedwith low-key parties in a lovely way.
Overall, Careless is great. They are hungry and ready to play their hearts out.
Totem skin från Falun/Borlänge släppte för ett tag sen en självbetitlad EP. Det är mörk hardcore de bjuder på, oftast med ett tempo uppskruvat till max. De har dock riktigt intressanta inslag i sina låtar. I ena stunden kör de ursinnigt på i d-takt varvat med blastbeat, i andra studen slår de av instrumenten och det blir lågmält gitarrklinkande. Det är en oerhört smakfull blandning av kaos och återhållsamt lugn som b.la för tankarna till de gamla Screamobanden Saetia och Orchid.
Sen måste jag slå ett slag för de grymma texterna. De handlar mest om personliga ofärrätter, vemod och ångest. Det är alltid en balansgång när man rör dessa ämnen. Tar man i för mycket blir det töntigt och påklistrat. Anstränger man sig inte tillräckligt blir det opersonligt och krystat. Totem skin lyckas perfekt här, tack vare att texterna har en poetiskt klang. Det känns helt äkta när de skriker ut sin ångest och förtvivlan. Ett exempel är när de i låten Tomhet är allt kör på i 220 knyck samtidigt som det vrålas: "Tomhet är allt jag har Tomhet var allt du lämnade kvar Tomhet var allt du någonsin var". Bakom den hårda fasaden av distade gitarrer, blastbeat och skrik finns alltså en baktanke. Det är varken opersonligt eller påklistrat. Det är äkta och snyggt!
Sammanfattningsvis kan jag säga att deras EP är en riktig guldklimp. Den berör. Lyssna på den här.
Emotional Day 2011. Flera band trängs på den lilla scenen på Fängelset i Göteborg, bl.a Suis la lune och Pianos become the teeth. Wow! Ett band som kom att spela tidigt på kvällen var Atrophy of the heart.
Jag hade hört deras musik tidigare men jag visste inte hur de skulle leverera live. Med facit i hand kan jag säga att även om detta var för dryga 1½ år sen, så är det en spelning jag tänker tillbaka på och tänker "Satan i gatan vad bra det var". De blandar post-rock element, mycket reverb på gitarrerna med ett fruktansvärt plågat skrik. Detta är menat i positiv bemärkelse då sångarens röst är något utöver det vanliga. En sådan känsla och förtvivlan har jag nog aldrig hört i en röst innan. Håret reser sig på armarna!
Jag fick med deras öppningslåt på film, varsågoda.
På deras facebook sida är det en post från den 15/9 2011 där det kort och gott står "Död". Det är sorgligt att se.. Tre av medlemmarna har dock ett nytt band, Totem Skin. Klicka här för att lyssna. Det är mindre post-rock och mer mos. Tempot är uppskruvat och det är energiskt. Jag gillar det!
I love music! Especially when it's unpolished, raw and up close. I also have a fondness for dark and heavy soundscapes.
In this Blog you will find posts about d.i.y-minded bands and music I like in general, both old and new. Most of the content is in Swedish, but I also write summaries in English.
I rate my reviews on a 1 - 5 scale.
5 = Masterpiece.
4 = Awesome.
3 = Good.
2 = Approved.
1 = Better luck next time.
SUPPORT THIS BLOG - Like on Facebook: www.facebook.com/Iloveundergroundbands
