iloveundergroundbands.blogg.se

Unpolished Rarities, D.I.Y and Heaviness

One Week Left...

Kategori: crust


Next wednesday (12/2) will the compilation be released through the blog.
It will cover genres that revolves around hardcore but dark and atmospheric soundscapes are also promised.
Artwork by Max Warnby.
 

Tengil - Million

Kategori: post-hardcore



Tengil.
Det namnet har funnits med mig så länge jag kan minnas. Som liten parvel satt jag bänkad framför tv:n och såg på Bröderna Lejonhjärta. För att vara en barnberättelse rör den ganska tunga ämnen: sjukdom, död, tyranni, förräderi och förtryck som kräver uppror. Det var med skräckblandad förtjusning jag såg på när Tengil blåste i sitt horn så att draken Katla uppenbarade sig. Storslaget, mörkt och tungt. Redan där såddes ett frö till min fascination av konstuttryck som berör svåra, tunga ämnen.

I början av 2011 spelade mitt dåvarande band på en liten obetydlig festival i Skövde där de största dragplåstren var Herbrightskies och Scar Symmetry. Eftersom vi var nobodys som spelade musik ingen i Skaraborg lyssnar på (doom/post-metal) fick vi öppna festivalen och spela först. Det var inget som störde mig så värst mycket; efter spelningen kunde jag kolla på alla de andra banden, hög på ruset av mitt egna adrenalin efter vår spelning. Det var då jag upptäckte Tengil. Jag hade aldrig hört talas om dom förut men eftersom mitt undermedvetna programmerades i unga år att känna en fascination och fruktan över namnet Tengil blev jag sugen på att kika in dom.

Det som sedan hände kan nästan jämföras med en religiös och spirituell händelse. Det var en stor WOW-upplevelse utan dess like. Jag kollade på dom och tyckte det var så jävla bra! På den här tiden lirade Tengil mer punkinriktad och snabb musik, men bakom den punkrockiga fasaden sipprade ett atmosfärsikt mörker fram och det var denna blandning som gjorde att jag föll pladask på marken. Belysningen på showen tillförde extra svärta: underbelysning med dova gröna ljus. Det var den här kvällen då poletten slog ned: bara för att man är ett litet okänt band betyder inte det att man inte kan leverer musik av världsklass.

Vi hoppar 1½år framåt i tiden, hösten 2012, Tengil spelar i Borås och jag är på plats. Den här kvällen bjöd de mig på en ny religiös wow-upplevelse när de visade upp en mörkare, skevare, tyngre, finare och skörare sida av sig själva. Det storslagna med det här var att jag och Tengil parallelt gjort samma musikaliska resa oberoende av varandra. De hade gått mer åt post-rock/hardcore hållet och det jag den senaste tiden börjat lyssna in mig rejält på var just post-rock/hardcore/metal. Att inte känna en stark samhörighet var oundvikligt från min sida.

Något som dock inte legat till Tengils fördel är att de inte riktigt lyckats få fram känslan på deras live-framträdanden inspelat på skiva. Att få ut mest av Tengil har alltså vart att pallra sig till en av deras spelningar för att få smaka frukten av detta överjävligt grymma band. Visst, förra årets Stoma hörde till ett av 2012s höjdpunkter och A Dead End bjöd på smärtsamt vackert pianospel, men den liderliga passionen, glöden och den tjocka densiteten som kännetecknar deras live-framträdanden har tyvärr uteblivit i mp3-format. För helt seriöst, Tengils shower hör till det mest överväldigande du kan utsätta dig för. Vi snackar världsklass, top notch. Glappen mellan det och de små guldkorn mp3-filerna har varit alltför stort.
 
Såhär har det varit... fram tills nu. För i dagarna släpper detta underbara band sin första officiella EP Million där bl.a en nyinspelad version av Stoma finns med.
 
 
Tengils live-framträdanden är alltid fruktansvärt intensiva. Foto: Isabell Kirstinä
 
 
Jag tror knappt det är sant, men Tengil lyckas ta mig fan ge mig ännu en wow-upplevelse! De ger verkligen allt dom har och glappen mellan live och inspelat är minimalt. Million bjuder på mer skrik, djupare dalar i mörker och högre toppar av isande kyla. Det är extra allt upphöjt i två och allting lindas in i välklingande reverb-gitarrer.   

Så låt oss då beta av varje låt var för sig. Not A Part Of This Story är en ambient introlåt. Snygga ljud lindas in i ett smygande hummande som överbryggas till nyinspelningen av Stoma.

Ni som hört Stoma förut vet att den låten är en enda lång uppbyggnad till ett episkt crescendo. Det börjar lugnt med en taktfast bas och Sakarias visksjunger lite försiktigt i bakgrunden. Efter första refrängen märker man tydligt att Tengil utvecklat sången sen sist. Det skriks nämligen betydligt mer än förra gången vi hörde den. Det är nu man märker av dynamiken som deras liveframträdanden bjudit på. Att blanda viskningar, sång med tryck bakom och panikångest-skrik är helt överväldigande och fruktansvärt effektfullt.
Känslan av att stå i en liten svettig lokal och känna hur musiken slår mot bröstet är inte långt borta.

På This Weeks Winner  visar de sin progressiva sida när de utmanar lyssnaren med polyrytmer som slår knut på hjärnan. Ändå behåller dom den speciella känslan av tusen miljoner mörka känslor inom sig. Även om det inte skriks i den här låten blir den ändå smakfullt dynamisk med alla olika partier i låten. Tydligast blir det 2 minuter in när de, efter låtens återkommande "hårda" parti, slår av instrumenten, bara trummor och Sakarias sköna stämma ljuder tillsammans med lite vagt gitarrklinkande i bakgrunden för att sedan övergå i ett gitarrsolo. Det låter så jäkla bra att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag vill lägga mig ner och dö för att känslostormen är så stark samtidigt som jag vill ställa sig upp och skrika ut hur jäkla lycklig jag är över att få ta del av så bra musik.

Eeyore är sista låten på skivan och det är här Tengil exploderar fullständigt. Det är kaos, alla misshandlar sina instrumtent och det vrålas och brötas som om det inte fanns någon morgondag. Efter att de har hammrat på ett tag kommer ett parti i låten som är så tungt och hårt att de allra tyngsta doom-banden kan slänga sig i väggen. Anledningen till att det blir så hårt är att det står i sånt stort kontrast till resan dit. Innan har de tagit oss till platser i ett skönt mid-tempo, men nu är det långsamt, segt som tjära och samtidigt skriks frasen: "Så kom se hur jag tar slut". Som sagt, det Tengil sjunger, ursäkta, skriker, så känns musiken. Det är äkta, det känns aldrig påklistrat. Jag har nog aldrig tidigare stött på musik som berör så tunga och mörka ämnen som självförakt och deppression samtidigt som det inte känns distanserat.
 

Tengil ger oss i och med Million ett mästerverk utan dess like. Det är episkt och snyggt utan att bli pretentiöst. Det är våldsamt och brutalt samtidigt som det är skört och ömtåligt. Musiken går hand i hand med texterna vilket gör att det känns 100% äkta. Paradoxalt nog är musiken lättillgänglig och svårtuggad på samma gång. Under den dryga veckan jag haft EP:n till mitt förfogande har jag redan hunnit lyssna på den 80 gånger (tack last.fm för statistiken) och jag har inte tröttnat på den på långa vägar. Detta är nämligen ett musikstycke jag kommer bära med mig långt framöver. Million är en framtida klassiker,  ett nytt fundamentalt monument i den svenska undergroundscenen och musik när den är som mest fulländad.
All makt åt Tengil!

Betyg: 5/5
 
Kolla in Tengil här: Facebook Bandcamp
 
 

A Shipment To Spain

Kategori: post-hardcore



If you are into metalcoreish post-hardcore, I think you might enjoy A Shipment To Spain. This young band is rad! However, if you're not into this kind of music, this band won't convert you.

Check them out here: Spotify
 


 

Never Ending December - Winter Is Coming

Kategori: post-hardcore



Våren är på ingång men trots det fick jag hem en EP i brevlådan från Never Ending December med en illavarslande titel: Winter Is Coming. Om jag inte skulle vart skeptisk till vidskepelse skulle jag antagligen tolkat det som ett dåligt omen. Hur som helst lyssnade jag på Winter Is Coming när det var strålande solsken ute, kanske påverkade det min åsikt kring denna EP..

Först och främst är jag lite smått allergisk mot omslag där man som band sätter sig själv på omslaget. Det osar dansband och sleazerock, två genres jag inte är speciellt bevandrad i, och inte har för avsikt att bli heller. När skivan snurrar och jag lyssnar på låtarna slås jag av två saker. Det första är att det rent musikaliskt låter bra. Jag får vibbar av Silversteins debutalbum When Broken Is Easily Fixed. Det är bra ljud, men någonstans i bakgrunden kan man urskilja lite skit under naglarna. Sånt gillar jag!

Allt skulle varit frid och fröjd om det inte vore för en sak: sången! Sången är på tok för platt för den här sortens musik. I början av varje låt låter det bra MEN det kommer aldrig igång på riktigt. Jag lyssnade på hela första låten utan att märka när refrängen började. Rent spontant tänker jag på ett Chemcial Vocation som aldrig går vidare utan står och harvar på samma ställe, gång på gång på gång på GÅNG! Enda gången på EPn där sången känns klockren är när den tredje låten tar vid. Det är en power-ballad och här passar sången in i ljudbilden som handen i handsken. En annan grej som måste nämnas är att sångaren har potential att bli en helt fantastisk vocalist! Han träffar tonerna helt rätt, men det är just det att det inte ligger någon kraft bakom tonerna. På lugna låtar passar det att vara återhållsam, men inte på fartfyllda och ösiga låtar. Sången är även ett fundament i musiken vilket resulterar i att det sänker helhetsupplevelsen. Det är synd då det egentligen är riktigt bra och klassiska post-hardcore strukturer på låtarna.
 
Jag är, som ni kanske märker, lite kluven angående Winter Is Coming. Rent musikaliskt låter det jättebra men sången håller tillbaka upplevelsen. Hur som helst får EPn godkänt av mig för jag tror att die hard-fans av genren kommer uppskatta det Never Ending December håller på med. För framtida släpp efterlyser jag mer kraft, pompa och ståt, då kan nämligen Never Ending December fullborda sig själva och sin musik.

Betyg: 2/5

Kolla in dom här: Facebook
 
 
 Summary in English:
Never Ending December released a EP called Winter Is Coming a while ago. The play post-hardcore/rock and musically, it sounds good but the vocals are a bit too flat. It's a shame because the vocals pulls down the overall experience from the otherwise good structured songs. To get more power in the song is something Never Ending December need to think of in the future. Yet, die hard-fans of the genre may enjoy Winter Is Coming.

Rating: 2/5

Check them out here: Facebook



Nionde Plågan, Totem Skin, Tengil

Kategori: hardcore

 
Det ska mycket till för att misslyckas med ett arrangemang när man har en line-up med några av de grymmaste banden i svenska underground scenen just nu. Borås Hardcores gick onekligen ut starkt i startfältet med sin första tillställning. Med facit i hand blev det en kväll jag sent kommer glömma. Innan jag kröp ner i sängen igår natt skrev jag en statusuppdatering på min personliga facebook-sida som sammanfattade kvällen såpass bra att jag delar med mig av den här:

"Tack Borås Hardcore för en av de bästa tillställningar på länge. Man kan säga att det var en påminnelse om varför jag älskar hardcore-communityn så mycket! Det är något speciellt med att omge sig med positiva och öppna människor och tillsammans se högljudda band som skriker lungorna ur sig. Det ger näring åt själen.

Nionde Plågan och Totem Skin, inte nog med att jag tyckte om er stenhårt redan innan jag såg er leverera live, men efter kvällens bravader kan jag säga att mitt tycke för er höjts ytterligare några snäpp. Helt makalöst bra var ni! Det var även fint att Tengil knöt ihop säcken med deras vackra och stilistiska nervsammanbrott. Jag tror ärligt talat att de inte kan göra en dålig spelning..

Tack igen allesammans!"

Det var helt enkelt en fantastisk kväll. Tyvärr fick Ex Animo ställa in sin spelning p.g.a diverse omständigheter men de övriga banden levererade varsin överjävligt bra upplevelse. För de stackarna som missade kvällen kan jag säga att jag filmade stora delar utav kvällen, det är bara att luta sig tillbaka och avnjuta tre spelningar här nedan...




Det var Nionde Plågans första spelning utanför hemstaden Jönköping och de gjorde allt i sin makt att försöka riva stället!
 
 
Ni som känner till Totem Skin vet att man gör en resa när man lyssnar på dom. Deras musik består av höga toppar av ångestmangel blandat med djupa dalar av melankoliska sorgpsalmer. Tyvärr var inte tekniken med mig denna kväll för mitt under inspelning började kameran krångla och sluta filma. Därför börjar vissa låtar mitt i och slutet kom inte med alls. Jäkligt förargligt att inte få med hela upplevelsen av detta underbara band.




Jag älskar Tengils musik, mer än vad jag är kapabel till att uttrycka i ord. Kollar ni på denna video förstår ni varför. Man blir ju knäsvag av den överväldigande awesomeness som sköljs över en när man lyssnar.
SÅ
JÄVLA
BRA!

 Här nedan har ni lite bilder som Isabell Kirstinä tagit. Tusen tack att jag fick använda mig av bilderna!

Totem Skin
 
You Embrace Your Decay


Aftonbön

Tengil. Hår

Hopp OF DOOM!
 
 
 
 

Sacrifice In Vain

Kategori: post-hardcore


Det hör inte till vanligheterna att vi här uppe i norden importerar musik från Indonesien. När jag tänker efter har jag nog inte lyssnat på något band som kommer från de breddgraderna. Fram tills nu då vill säga. Sacrifice In Vain kommer från Lhokseumawe, Indonesien och lirar post-hardcore/metalcore.
 
Är man ett inbitet fan av den genren kommer man inte bli besviken för alla klassiska ingredienser finns där: Growl, breakdowns och skönsång. Det som gör att musiken sticker ut är att den elektroniska biten för den tar bitvis överhand det kaos som gitarr, bas och trummor skapar. Skönsången håller även ovanligt hög klass och den för tankarna till Chiodos underbara debut All's Well That Ends Well.

Kort sagt: gillar man post-hardcore och metalcore är det dags att kolla in Sacrifice In Vain med en gång!

Kolla in dom här: facebook myspace
 
Summary in English:
Sacrifice In Vain is a six piece band from Lhokseumawe, Indonesia. They play post-hardcore/metalcore with heavy electronic components. It sounds really good and Chiodos debut All's Well That Ends Well comes to mind. Every fan of metalcore and post-hardcore out there need to check out Sacrifice In Vain. You wont be disappointed.

Check them out here: facebook myspace
 
 
 

We Never Learned To Live

Kategori: post-hardcore

 
 
The post-hardcore band If Heroes Should Fail from  Brighton, UK have changed their name to We Never Learned To Live. According to the band itself, the old name doesn't fit the new sound that they have developed. The new song Kepler, showing a more darker and screamo oriented music.

 
Check them out here: FACEBOOK
 
 

Amber.A

Kategori: post-hardcore

 
Amber.A består av ett gäng killar från Trollhättan som lirar post-hardcore. Bandet uppstod ur askorna från ett band som delar av Amber.A tidigare spelade i. I de dryga två år som bandet har funnits har de köttat på och finslipat sitt musicerande. För tillfället finns två st låtar ute på spotify men de kommer i början av nästa år gå in i studion igen.

Är du en sucker för pop-punk doftande post-hardcore á la Silverstein kommer Amber.A´s två låtar vara nog så tilltalande för dig. Det jag gillar mest är hur skriken blandas in i de melodidrivna gittarerna. Skönsången är också bra men det är just skriken som man lägger på minnet.

Det känns som marknaden är något så när mättat på den här sortens musik och ska man ha något att komma med gäller det att sticka ut. För tillfället låter Amber.A jäkligt bra men smått anonymt, vilket gör att deras musik mest är till för die hard fans av genren. Hurvida Amber.A kommer ta plats på kartan får framtiden utvisa. Fortsätter de som de gör har de goda chanser att lyckas.

Check them out here: Facebook Spotify

 
Summary in English:
Amber.A is a post-hardcore band from Trollhättan. They have two songs on spotify and if you are a sucker for pop-punky post-hardcore, Amber.A is the right band for you. At times, they reminds me of Silversteins early work. Overall, it sounds good but a bit anonymous. Next year, they will hit the studio, future will decide if Amber.A got what it takes to reach out further than from the die hard fans of the genre.

Check them out here: Facebook Spotify

 

Spelning: Disembarked m.fl

Kategori: hardcore

 
Lördagskvällen spenderades på en liten spelning i Göteborg. Aktivitetshuset i Majorna bjöd på 4st helt otroligt grymma band, Tengil, Grayscale, Disembarked och  If Heroes Should Fail. Det är egentligen oförskämt bra av Feedback Booking att man för endast 40kr får uppleva så fina band.

Det var en tvättäkta underground-spelning. Det fanns ingen scen utan banden stod och spelade direkt på golvet. Sådana spelningar äger, för det blir en intimitet du inte kan få någon annanstans. Sedan var det band som spelar lite mer personlig och känsloblottande musik vilket gjorde att känslostormen blev ännu starkare.


Först ut var Tengil från Borås/Göteborg. Som alltid när Tengil spelar gav de publiken en omskakade show. Deras blandning av post-hardcore, shoegaze, emo, post-rock och gud vet vad, gör Tengil till en unik upplevelse. Just ikväll hade Felix Sjöberg från Science of Demise hoppat in på trummor, för ordinarie trummis var sjuk. Att endast ha repat låtarna i 2 timmar, imponerade Felix och han kändes som en naturlig del av Tengil.

Andra bandet för kvällen var Grayscale från Göteborg. De stod för punkunderhållningen för kvällen. Det var snabbt, stökigt och brötigt och smart placerade covers bjöd upp till allsång.

Sedan var det Disembarked från Stockholm tur att spela. Jag har sett dom tidigare men på en större scen och jag kan säga att golvspelningen gör Disembarked mer rättvisa. De blir grandiosa i det elementet. Hur som helst spelade de och skrek allt vad de hade och levereade sin energiska screamo fläckfritt. Det var riktigt härligt att se och lyssna på.

Från England kom If Heroes Should Fail och avslutade kvällen. Föga visste jag vad som väntade mig för de bjöd på en så sjukt atmosfärsisk show att hela mitt väsen uppslukades av det. Först och främst: deras musik skulle kunna liknas vid ett nervöst sammanbrott från ett kärleksbarn mellan Cult Of Luna och Alexisonfire. Stundom var det tungt och segt, som att vada i ett träsk mitt i natten, och ibland kunde de explodera ut i mid-tempo post-hardcore och skrik-sjunga för full hals. För det andra förhöjde de stämningen genom sin egna ljussättning, det var mestadels mörkt och mystiskt, men ibland lös de upp lokalen, oftast under de mer aggresiva partierna. Det var en intensiv, vacker och känsloladdad upplevelse.


Jag skulle egentligen kunna skriva en hel uppsats om kvällen, för det var helt magiskt. Men jag ska inte stå här och raljera mer, för jag tog med min filmkamera och filmade större delen av kvällen. Du kan kolla på klippen här nedanför. Det borde egentligen  höra till allmänbildningen att kolla på filmerna, för banden var så jävla bra!

Tengil:


Grayscale:


Disembarked:
 
 
 

Careless, färskingar som imponerar!

Kategori: emo



Det ligger något oemotståndligt i när hardcore-kids går ihop och spelar punk som tar klivett ut ur d-takts rötterna och skapar musik med mer tryck och eftertanke. Ta t.ex. purfärska Careless från Stockholm, verksamma sedan augusti i år har redan hävt ur sig en EP som heter duga!

I grunden är det just punk de spelar, det är rått och svettigt men Careless väljer att ta ett steg längre. Man skulle kunna säga att deras ljudbild hänger i samma musikaliska sfär som Touché Amoré. Melodiska slingor blandas in i kaotiskt trummspel och sången är smärtsamt ångestfylld. Ibland går de in i återhållsamma, lugna partier och just denna dynamik mellan högljutt och lågmält gör att man drar paralleller med 90-talets Emo. Slutresultatet blir hjärtskärande, omtumlande och hur bra som helst!
 
Careless är värda att hålla koll på. Att de, efter bara några månader som band levererat 4st fantastiska låtar visar att de är hungriga och målmedvetna. Med den ambitionen kan inget stoppa dom.

Lyssna på deras EP här: Bandcamp
 

Summary in English:
Careless from the capital of Sweden, Stockholm has released their debut EP. It is impressive that only after a few months as a band, they have produced 4 songs of such high quality. Their music is a punk/hardcore/emo hybrid and I draw parallels between Careless and Touché Amoré. Melodic guitars, distressing screams and chaotic drums are mixed with low-key parties in a lovely way.

Overall, Careless is great. They are hungry and ready to play their hearts out.

Listen to them here: Bandcamp
 

The Drake Equation

Kategori: Metal



The Drake Equation från Västerås är aktuella med sin första musikvideo.
 
Ser man till musiken bjuder dom på metal som gränsar till post-hardcore. De använder  poppiga, jazziga och elektroniska inslag i sina låtar och de gör det riktigt bra. Sångmässigt påminner dom om Underoath, det är growl, skönsång och lite hockeykörer här och där. Det låter väldigt stiligt och gött och är du inbiten i den här sortens musik kommer The Drake Equation inte göra dig besviken!

Kolla in dom här.
 

Summary in English:
The Drake Equation from Västerås, Sweden has just released their first music video. If you are into metal with pop, jazz and electro influences, you will enjoy the shit out of this band!

Check them out here.