iloveundergroundbands.blogg.se

Unpolished Rarities, D.I.Y and Heaviness

UnderJorden vol.1

Kategori: crust

 This is the first digital compilation of d.i.y-minded bands compiled by "I Love Underground Bands".
Check out the bandcamp-site -----> Download and enjoy for free here!


Bands featured on UnderJorden vol.1:
Brännmärkt - Classic d-beat/crust
Oak - Mind-fuck hardcore
Tengil - Shoegazing post-rock
Seedna - Doomy, dark and ambient post-metal
We´ve Got A Message From - Anxiety loaded post-metal
Nionde Plågan - Pitch black and heavy hardcore
Kira - Introvert hardcore
Careless - Skramz
Kardborrebandet - In-your-face-punk
Spiknykter - Filthy and angry hardcore
Dråp - Rotten d-beat
Digher - Hatebreedish blackened metal
Visio Mortis - Melodic yet brutal death-metal
Amber.A - New wave post-hardcore
ACDD - Witty and minimalistic punk

Thanks to all the bands and thank YOU for supporting the underground scene!
 

One Week Left...

Kategori: crust


Next wednesday (12/2) will the compilation be released through the blog.
It will cover genres that revolves around hardcore but dark and atmospheric soundscapes are also promised.
Artwork by Max Warnby.
 

Alla helgon-spelning

Kategori: crust

Helgens spelning på Sockerbruket i Lidköping bjöd på mörker, mangel, känslomässiga urladdningar och svängigt tunggung. Hela kvällen filmades och kan ses här nedan.
Enjoy!


Kolla in mer av Seedna här: Bandcamp Facebook


Kolla in mer av Nionde Plågan här: Bandcamp Facebook


Kolla in mer av Tengil här: Bandcamp
 
 Kolla in mer av Rolling Thunder här: Soundcloud
 
 
 

Borås Hardcore nr2!

Kategori: crust

              Inkvisitionen                                                                                    Foto: Isabell Kirstinä
 
I fredags var det dags för Borås Hardcore andra tillställning. Leaving Shore, Inkvisitionen, Fredag den 13:e och From North By South delade scen under kvällen. En bred line-up av olika subgenres inom hardcorepunken med andra ord. Med facit i hand säga att det var en otroligt trevlig, stökig och svettig kväll. Men det är klart, smäller man in melodisk hardcore, punk, manglande crust och metalcore under samma tak kan det knappast sluta på något annat sätt.
 
För dom stackarna som missade denna fest kan jag meddela att jag dokumenterade kvällen och la upp det på tuben! Så, det är bara luta sig tillbaka och kolla på filmerna medans man sakta inser misstaget i att inte vart där.




 
 
 
 
 
 

Georgia Barbershop

Kategori: punk

 
Georgia Barbershop är ett Stockholmbaserad band som lirar garagepunk. Deras album It’s OK. It Only Took Seven Years är rena kärleksförklaringen till pumk av den gamla skolan, då det var svettigt och hurtigt redan från start. I Georgia Barbershop fall kryddar man även sina alster med 70-tals rock. Det är rakt på men samtidigt lekfullt vilket resulterar i att låtarna blir medryckande och engagerande.

Produktionen är minimalistsik och analog. Eftersom de lirar garagepunk undrar jag lite hur stort deras garage egentligen är, för det låter nästan som de knökat in sig i en garderob och spelat in allt ihop där. Dock passar ljudbilden låtarna perfekt! Det förstärker nämligen bara retrovibbarna ännu mer.

Som sagt är det ett bra riv redan från start och Georgia Barbershop brötar på i högt tempo genom hela albumet. Variationen får således sig en törn här och det är det som är Georgia Barbershops akilleshäl. Allt annat sitter nämligen som en smäck på It’s Alright. It’s OK. It Only Took Seven Years. Sammanfattningsvis är det här trots allt ett bra släpp och den kommer passa alla som vill ha kompromisslöst ös.

Betyg: 3/5

Kolla in Georgia Barbershop här: Facebook Bandcamp Spotify
 
 

Prinsen Av Bhutan - Svartkonst

Kategori: indie


Indiepunk bandet Prinsen Av Bhutan släppte för drygt ett år den alldeles utmärkta EPn Bruttonationallycka. Nu är uppföljaren och dubbelsingeln Svartkonst här. Den är inspelad på egen hand  i diverse studentlägenheter och källare och mixad av bandets gitarrist Ben. Jag tycker hela konceptet med Prinsen Av Bhutan är så jäkla ballt. Det är DIY rakt igenom, och den andan sipprar ut i musiken. Låtarna på Svartkonst är förbannad bra. Det är lite bättre producerat den här gången än tidigare men punkådran som genomsyrade Bruttonationallycka finns även på Svartkonst. Har du Spotify skall du kolla in Svartkonst omedelbums!

Lyssna här: Spotify
 

Livekarusellen

Kategori: Metal

                                    Visio Mortis röjde som vanligt som ett jehu.

Lidköping är inte direkt känt för att ha ett gediget kulturliv på torsdagkvällar, men igår var ett undantag. Livekarusellen, en musiktävling där osignade band tävlar mot varandra för att vinna billig ära och snabb berömmelse, hade nämligen kommit till stan. Eftersom Lidköpings stoltheter Visio Mortis deltog, pallrade jag mig dit med min handycam i högsta hugg, redo att dokumentera kvällen. Med facit i hand var det en trevlig tillställning, trots att själva grejen med att "tävla" i musik inte tilltalar mig det minsta. Jag blev positivt överraskad av flera av banden. Kolla in dom här nedan!


 


Mamma Skaan var kvällens stora överraskning då jag dels inte hört dom tidigare och för att de helt enkelt var svinigt bra! Det är ska av hög klass! Kolla in dom här: Facebook


 
Det syns att Final Command älskar det dom gör och det värmer i hjärtat att se. Rent musikaliskt rör de sig mellan thrash och punk. Kika in dom här: Facebook Bandcamp




Stökigt, brötigt, melodiskt! Det är Visio Mortis signum. Kolla in dom här: Facebook




Pretty Princess stod för kvällens lite mer softa och lågmälda spelning. Du finner mer info om dom här: Facebook
 
 

Hjärtattack - Tillbaka Till Framtiden

Kategori: punk


Tänk er sammanslagningen av ren punkenergi och rivet som finns i rock´n´roll och ni har Hjärtattack i ett nötskal. Detta hyfsat nystartade band från Stockholm släppte för ett tag sen sitt debutalbum Tillbaka Till Framtiden. 11st  hurtiga låtar bjuds det på.

Ilska och bitterhet över samtiden sipprar ut mellan de glödande riffen och bankandet på trummorna. Hjärtattack hänger verkligen i missnöjesbranschen, men hey, det är punk vi pratar om.. De får en inte att höja ögonbrynen direkt, utan man nickar istället instämmande.
 
Någonstans efter drygt halva albumet vrider de ner tempot från sina mid-tempo låtar och drar igång den vemodiga punkballaden Den Stora Flykten. Här visar Hjärtattack att de besitter musikalisk talang, låten skulle passa vilket indie-rock/pop band som helst. Det är imponerande att de kan låta så universiellt samtidigt som det känns självklart för albumet. Låten fungerar även som en välbehövlig paus innan de sätter sig på de skenande hästarna albumet startade med.

Jodå, detta är ett bra punksläpp, värt att kolla in om du vill han din punk på svenska.

Betyg: 3/5

Kolla in Hjärtattack här: Bandcamp Facebook
 

Summary in English:
The punkband Hjärtattack from Stockholm released their debutalbum Tillbaka Till Framtiden a while ago. On this debut, they give you 11 raw songs, the one faster than the other. The lyrics are in Swedish, and is mostly about anger and bitterness. If you think a hybrid between pure punkenergy and rock´n´roll, you have Hjärtattack in a nutshell. If you like that kind of music, you will enjoy Tillbaka Till Framtiden.

Rating: 3/5

Check them out here: Bandcamp Facebook
 
 

Trophies

Kategori: hardcore


Trophies är ett gäng från Malmö/Karlskrona som lirar melodisk hardcore. Bandets debutalbum The Big Sleep Upon Us är nu dryga året gammalt och för er som inte lyssnat på det ännu borde göra det med detsamma. För jäklar, vilket starkt släpp det är!

I slutet av 2010 släppte de epn Deadbird och satte därmed ribbad fruktansvärt högt när de levererade en ganska så vemodig form av melo-hc. Därför känns det inte konstigt att de på The Big Sleep Upon Us har med 3st låtar från Deadbird, fast här i en annan ordning. Dock blir det oundvikligt att inte börja jämföra de båda släppen med varandra.

Den ganska så ödesmättade, men nog så stämningsätttande början på Deadbird har de tagit bort på The Big Sleep Upon Us och börjar istället smälla på direkt med den arga och punkdoftande The Death Of Hope. Det är en klockren öppning, det blir som ett slag i ansiktet. Inte hinner man hämta andan heller för på andra låten blir det åka av. De bränner nämligen av 2-takts och cirlepit vänliga Traditions, som passade nog är en traditionell hardcore-låt med allt vad det innebär.

Det är inte förens på fjärde spåret man känner igen sig när de drar igång låten Parade. Spåret fick avsluta Deadbird men den funkar faktiskt otroligt bra att ha såhär tidigt in på albumet. Det känns faktiskt lite som man byter kapitel efter den låten, mest för att Parade är så djupt förankrad i mig att skivan slutar snurra när låten är slut. De fortsätter i samma anda genom hela albumet, intressanta tempoväxlingar, tyngd blandas med en hel del 2-takts partier, men de tar aldrig överhanden.

De har fått till ett bra blandning mellan ljus och mörker på skivan. Harmonin mellan instrumenten är silkeslen, men de tar inte ut några svängar. Dock hör man att de har ett öra för sånt här, så om de bara vill kan de få till intressanta tongångar och melodier som får en att stanna upp och föras bort helt i musiken.

Trophies ger faktiskt en ett smakprov på just det här, när de efter dryga halva albumet börjar spela den lågmälda men nog så ångestfyllda kolossen The Uprising & Downfall. Här visar de låtskrivande med episka propotioner när de går ner i post-rock tempo och släpper ut alla inneboende demoner. Att de spelar en sorglig slinga samtidigt som hjärtskärande skrik infinner sig i bakgrunden av ljudbilden, gör att man dör lite inombords, dock på ett befriande sätt. Det är en perfekt avbrytare, innan de åter igen dundrar iväg med sin hardcorepunk. För min del kunde den låten gärna fått vara dubbla längden så man riktigt gottar ner sig i misären, men tyvärr kan man inte få allt.
 

Så, hur skall man knyta ihop säcken för The Big Sleep Upon Us? Det finns egentligen inget mer att säga än att det är ett helt överjävligt bra släpp, Dynakimen är perfekt: det är hurtigt men samtidigt tungt, aggressivt men också känslosamt. Det är en gottepåse med lite av allt som gör hardcoren så förförisk.

Betyg: 4/5

Kolla in Trophies här: Bandcamp Spotify
 

Summary in English:
Trophies is a band from Malmö/Karlskrona that plays melodic hardcore. Last year, they released their debutalbum The Big Sleep Upon Us and goddamn, it´s good!

They have a nice mix between light and dark in their songs, they harmony fits well to the ear, even though they don´t make anything extreme out of it. You´ll find plenty of traditional circlepit-passages on this release, but they are not dominating the music. In fact, they have a nice dynamic on The Big Sleep Upon Us and overall, you´ll find a little of everything that makes hardcore so seductive on this awesome release

Rating: 4/5

Check them out here: Bandcamp Spotify
 
 

The Projectionist - Meat Parade

Kategori: grind


Ta ett agressivt och rått hardcore sound, blanda i starka punkinfluenser och tillsätt  furiös grind så har du The Projectionist i ett nötskal. Dessa grabbar håller till i Cambridge, England och är aktuella med Epn Meat Parade som släpptes i Oktober förra året.

Energi är det ingen bristvara på det här släppet, de lever och har sig, brötar och skriker lungorna ur sig. Riffen är riktigt elaka och stundtals galna, tack vare disharmonin de blandar in i låtarna. Är du inte beredd på vad som komma skall är risken stor att du kommer sätta lunchkorven i halsen när du snurrar igång Meat Parade. Första spåret Vultures smäller nämligen på med en explosion av blastbeats och 2-takt. De bestämmer sig att inte gå ner i tempo förens fjärde spåret (titelspåret Meat Parade) tar vid. Här blir det istället lite mer stämmningsfullt, men aggresiviteten och energin finns fortfarande kvar.

En annan grej som genomsyrar låtarna är tempoväxligarna. De kan grinda på i absurdum för att sedan vända helt och komma in i ett svängigt slam-parti. Det är en ytterst tillfredställande dynamik som gör att det inte blir slentrian att lyssna på låtarna.

Gillar man grind, hardcore och punk och helst ser en sammanslagning av de närbesläktade genrerna sitter Meat Parade som handen i handsken.

Betyg: 4/5

Kolla in The Projectionist här: Bandcamp Facebook Spotify


Summary in (broken) English:
Take a aggressive and raw hardcore sound, mix it with strong punk influences and add furious grind and you have The projectionist in a nutshell. Hailing from Cambridge UK, these guys released their EP Meat Parade in October last year.

There are no shortage of energy on this release. Grind-passages is mixed with evil and crazy riffs in a relentlessly fast way. But this fast and furious bulldozer-punk is not the whole sound of The projectionist. Now and then, you find slamming down-tempo parts in their songs which create a nice dynamic. Overall, this a great release that will overwhelm you with its harshness and heaviness

If you are into grind, hardcore and punk, Meat Parade will fit you perfect!

Rating: 4/5

Check out The Projectionist here: Bandcamp Facebook Spotify

 

Domarringen - Du Kommer Glömma Mig

Kategori: hardcore


Glöm all depressive black metal för en stund. När det kommer till ångest, mörker och misär i sin renaste form kommer det inte från någon ensamvarg som spelat in en skitig demo i sina föräldrars källare, utan det kommer något otippat från ett melodiskt hardcore band. Jag snackar om Domarringen, ett band från Uppsala. Aktuella med albumet Du kommer glömma mig visar dom vad det egentligen innebär att se livet i svart.

Nåväl, lyssnar man bara på musiken är det hardcorepunk med melodidriva gittarrer, i stil med Verse och Modern Life Is War som det bjuds på. De har fått in riktigt fina harmonier i låtarna. Ta till exepmel låten Det var länge sen vi pratade, i refrängen har de fått till det klockrent med samklangen mellan instrumenten.

Domarringens bandcamp bjuds hela albumet med medföljande lyrik och det blir oundvikligt att man inte tar en närmare titt på sångtexterna. Följer man med i sången får musiken en helt annan innebörd. Det kompromisslösa blottande och ångestladdade bekännelser som skriks ut sitter som tusen knivar i ett redan mörbultat hjärta. Drogmissbruk och allt som kommer i dess kölvatten är ett återkommande ämne som genomsyrar punk-alsterna. Denna ångest det för med sig, detta kolsvarta elände gör att den melodiska hardcoren fungerar som en sorg-hymn uppskruvad i 200knyck.

Det var länge sedan jag såg sådant här djupgående lidande som ändå känts geniun. Oftast när man bemöter sådana här mörka ämnen brukar det göras med viss distans och man tar inte riktigt till sig det. Det enda gångerna det känts äkta är när man lyssnat på depressive black metal (DBM). Du kommer glömma mig är, till skillnad från DBM generellt, väldigt välproducerad. Vill du ha ren och skär ångest skall du alltså blicka mot detta melodiska hardcore band och inte mot en genre som uteslutande lever på att romantisera självplågeri och dödslängtan.

Texterna är på svenska och jag undrar om någon som inte förstår svenska kommer ta till sig Domarringen så som jag har gjort. Egentligen spelar det ingen roll precis nu. Detta släppet berörde mig, fick mig att känna och tänka till.

Tack.

Betyg: 4/5

Kolla in Domarringen här: Bandcamp Facebook
 
 
Summary in English:
When it comes to uncompromising anxiety and pure despair, it doesn't come from any depressive black metal band, it comes from Domarringen, a melodic hardcore band. On their new release Du kommer glömma mig,  they wallowing in the darkest misery of drug abuse. But let us first talk about the music alone. It is straight, melodic hardcorepunk in the same spirit as Verse and Modern Life Is War. The penetrating vocals forces you to dive into the lyrics. There you see dark feelings on the outside, scattered and crushed.

The lyrics is in Swedish and I wonder if a person who can´t understadn Swedish really experience Domarringen in the same way as I do. In the end it doesn't that much because it is a kick ass release that touched my bleeding heart.

Rating: 4/5

Check out Domarringen here: Bandcamp Facebook
 
 

TOP 10 OF 2012

Kategori: emo

So, this is my top 10 albums/eps/demos of 2012!
It is 10 extremely good bands, hailing from the underground scene that made my music year awesome!


1. This Gift Is A Curse - I, Guilt Bearer
With a mix of black metal and hardcore, This Gift Is A Curse sounds like satan vomiting on every putrid soul out there. I, Guilt Bearer is a true nihilistic masterpiece that will make your ears bleed.

2. Jura - Demo 2012
When most of the new post-metal bands are boring copycats of Neurosis, Isis and Cult Of Luna, Jura is a fresh breath in this imploding genre. They look at an other direction, mixing shoegaze and a dreamlike soundscape in their music. Juras demo is just awesome!

3. Curse This Ocean - Lightbringer
 Both hardcore blasts, that makes adrenalin rush to your head and the more moody post-rock flirting passages
makes Lightbringer to an interesting, intense and extremly dark experience.

4. Tantara - Based On Evil
Tantaras debut album is a thrash-fest and are truly based on evil. It has a really raw sound and you won´t find a boring radiohit or a powerballad on it.

5. Tengil - Stoma
Even though it  is only one song, Stoma is a critical hit and it feels like a knife to your heart. It never gets boring.

6. Totem Skin - St EP
Anxiety-grind at it's best. You listen to it in awe.

7. Eldstad - Prolog
With melancholic tunes and piercing screams, Prolog gives you a taste of something big to come.

8. Careless - ST EP
The guys in Careless plays a mix of hardcore and emo. The fusion is dazzlingly beautiful and totally irresistible.

9. If Heroes Should Fail - First light
The best way to describe If Heroes Should Fail is atmospheric aggression. First light is a post-hardcore colossus, with long, evolving songs. You´ll find the same patterns in post-rock.

10. Visio Mortis - Call Of The Swarm
They may not pour fresh blood in the melodeath-genre, but the way they carry out their melodic creations are mercilessly hard.


Check out the bands here: This Gift Is A Curse, Jura, Curse This Ocean, Tantara, Tengil, Totem Skin, Eldstad, Careless, If Heroes Should Fail, Visio Mortis
 

Eldstad - Prolog

Kategori: hardcore

 
 
Eldstad från Göteborg ligger verkligen inte på latsidan. I början av året släppte de sin fantastiska debut EP Dagar av krig, Nätter av kärlek. I oktober lämnade trummisen Johannes bandet men ersattes snabbt av Jens Sellén och i november släppte Eldstad sin andra EP Prolog. Lägg även till att de under tiden spelat live flitigt. Ja, detta band vägrar stå stilla.

Prolog består av tre melankoliska låtar som sammanlagt klingar in på dryga 7 minuter. Titeln är i sig klockren för EPn känns som ett förord, en tungsint berättelse för något stort som komma skall. Det första som slår mig är hur snyggt ihop låtarna sitter. De flyter in i varandra på ett ytterst smakfullt sätt. Det gör att den redan dystra atmosfären som vilar över Prolog förstärks. En annan bidragande faktor till det är att Eldstad även blivit lite mer återhålsamma med tempot på det här släppet. Circlepit partierna är borta. Den punkiga 2-taks osande debuten, står i bra kontrast till Prolog som helt saknar snabb 2-takt. Detta är bara bra, en trött upprepning av Dagar av krig, Nätter av kärlek skulle varit ledsamt men Eldstad visar att de är ett band att räkna med för de utvecklas ständigt.
 
Det andra som slår mig när jag lyssnar på Prolog är att det stundtals är anmärkningsvärt tungt och hårt. Snabbare mos på baskaggen gör sitt och i nedskruvat tempo förhöjs tyngden ytterligare. Trots att det känns nytt och fräscht finns de gamla godbitarna kvar. Ångesten i de förtvivlade skriken och de vackra, vemodigt klingande gittarerna anträffas redan från start.

Eldstad´s Prolog levererar verkligen. Samtidigt ger den ett sug efter mer. Men med den hastigheten bandet spottar ur sig högkvalitativa hardcore/screamo-dängor lär det inte dröja länge förens vi får en fullängdare.

Betyg: 4/5

Kolla in Eldstad här: Bandcamp Facebook Spotify


Summary in English:
Eldstad from Gothenburg plays a  hardcore/screamo hybrid with lyrics in Swedish. They are truly a busy band. In 2012 they have released two EPs and the new one is called Prolog. It was released in november.

The first thing that gets to me is that this release is more heavy than usual. The old punky circle pit passages that was found in the debut, is gone and are replaced by a more moody atmosphere. This is a good thing beacause it shows that Eldstad never stands still. Even though it sounds new and fresh, the old melancholic tunes on the guitar and anxiety screams are still there

Overall, This release is great but with only three songs you wish to hear more. Then again, the EP is called Prolog ("prologue" in English) and we might expect a full-length album in a near future. 

Rating: 4/5
 
Check out Eldstad here: Bandcamp Facebook Spotify
 
 

Spelning: Disembarked m.fl

Kategori: hardcore

 
Lördagskvällen spenderades på en liten spelning i Göteborg. Aktivitetshuset i Majorna bjöd på 4st helt otroligt grymma band, Tengil, Grayscale, Disembarked och  If Heroes Should Fail. Det är egentligen oförskämt bra av Feedback Booking att man för endast 40kr får uppleva så fina band.

Det var en tvättäkta underground-spelning. Det fanns ingen scen utan banden stod och spelade direkt på golvet. Sådana spelningar äger, för det blir en intimitet du inte kan få någon annanstans. Sedan var det band som spelar lite mer personlig och känsloblottande musik vilket gjorde att känslostormen blev ännu starkare.


Först ut var Tengil från Borås/Göteborg. Som alltid när Tengil spelar gav de publiken en omskakade show. Deras blandning av post-hardcore, shoegaze, emo, post-rock och gud vet vad, gör Tengil till en unik upplevelse. Just ikväll hade Felix Sjöberg från Science of Demise hoppat in på trummor, för ordinarie trummis var sjuk. Att endast ha repat låtarna i 2 timmar, imponerade Felix och han kändes som en naturlig del av Tengil.

Andra bandet för kvällen var Grayscale från Göteborg. De stod för punkunderhållningen för kvällen. Det var snabbt, stökigt och brötigt och smart placerade covers bjöd upp till allsång.

Sedan var det Disembarked från Stockholm tur att spela. Jag har sett dom tidigare men på en större scen och jag kan säga att golvspelningen gör Disembarked mer rättvisa. De blir grandiosa i det elementet. Hur som helst spelade de och skrek allt vad de hade och levereade sin energiska screamo fläckfritt. Det var riktigt härligt att se och lyssna på.

Från England kom If Heroes Should Fail och avslutade kvällen. Föga visste jag vad som väntade mig för de bjöd på en så sjukt atmosfärsisk show att hela mitt väsen uppslukades av det. Först och främst: deras musik skulle kunna liknas vid ett nervöst sammanbrott från ett kärleksbarn mellan Cult Of Luna och Alexisonfire. Stundom var det tungt och segt, som att vada i ett träsk mitt i natten, och ibland kunde de explodera ut i mid-tempo post-hardcore och skrik-sjunga för full hals. För det andra förhöjde de stämningen genom sin egna ljussättning, det var mestadels mörkt och mystiskt, men ibland lös de upp lokalen, oftast under de mer aggresiva partierna. Det var en intensiv, vacker och känsloladdad upplevelse.


Jag skulle egentligen kunna skriva en hel uppsats om kvällen, för det var helt magiskt. Men jag ska inte stå här och raljera mer, för jag tog med min filmkamera och filmade större delen av kvällen. Du kan kolla på klippen här nedanför. Det borde egentligen  höra till allmänbildningen att kolla på filmerna, för banden var så jävla bra!

Tengil:


Grayscale:


Disembarked:
 
 
 

Spelning: Anchor m.fl

Kategori: hardcore

          Anchor.                                                                                                     Foto: Tanja A Tapper


Skövde fick i fredags besök av Sveriges mesta hardcore-band Anchor. Trots att det var glest med folk blev det ändå en riktigt svettig kväll nere i Lokelokalen. Totalt var det 4st punk/hardcore som spelade. Först ut var lokala Business: Terror, som uteslutande spelade gamla punk- och hardcore-dängor. Man fick bland annat höra egna versioner av Black Flag, Bad Brains och Minor Threat. Ett exempel har du här. Att höra sådana gamla klassiker fungerade bra som uppvärmning.



Andra bandet ut på scen var Growing Pains från Göteborg. Deras melodiska punk/hardcore gjorde ingen besviken. Snabba och stökiga alster blandades med lite mer circle-pit-vänliga låtar. Paralleller mellan Ignite och Strike Anywhere kunde göras, bara att Growing Pains kommer i en lite mer skitig och jordnära skrud.
 
 


Sedan var det dags för Elapse från Örebronx att beträda scenen. Vassa riff, dubbeltramp och arga vocals avlöste varandra i den lite mer metal-inspirerade hardcoren Elapse lirar. Tobias Jonsson imponerade på gitarr då han bara spelat med bandet i drygt en månad. Visste man inte om det skulle man tro att han varit en fullfjädrad medlem från bandets start.





Till sist var det Anchors tur att spela. Som alltid när de lirar är det ett förjävla ös på scenen. Det hoppas runt och det är allmänt stökigt och brötigt, precis så som grym hardcore skall vara. De visade vart skåpet skulle stå för just denna kväll var det nog mer röj på scenen än på golvet. Det var härligt att se att Anchor körde på trots en svikande publik och det blev värdigt för alla som trots allt tagit sig dit.

Sammanfattningsvis var det en riktigt bra kväll och jag hoppas få se mer sådana här tillställningar runt om i Skaraborg i framtiden!
 

Kolla in banden som spelade:
Anchor
Elapse
Growing Pains
Business: Terror

Careless, färskingar som imponerar!

Kategori: emo



Det ligger något oemotståndligt i när hardcore-kids går ihop och spelar punk som tar klivett ut ur d-takts rötterna och skapar musik med mer tryck och eftertanke. Ta t.ex. purfärska Careless från Stockholm, verksamma sedan augusti i år har redan hävt ur sig en EP som heter duga!

I grunden är det just punk de spelar, det är rått och svettigt men Careless väljer att ta ett steg längre. Man skulle kunna säga att deras ljudbild hänger i samma musikaliska sfär som Touché Amoré. Melodiska slingor blandas in i kaotiskt trummspel och sången är smärtsamt ångestfylld. Ibland går de in i återhållsamma, lugna partier och just denna dynamik mellan högljutt och lågmält gör att man drar paralleller med 90-talets Emo. Slutresultatet blir hjärtskärande, omtumlande och hur bra som helst!
 
Careless är värda att hålla koll på. Att de, efter bara några månader som band levererat 4st fantastiska låtar visar att de är hungriga och målmedvetna. Med den ambitionen kan inget stoppa dom.

Lyssna på deras EP här: Bandcamp
 

Summary in English:
Careless from the capital of Sweden, Stockholm has released their debut EP. It is impressive that only after a few months as a band, they have produced 4 songs of such high quality. Their music is a punk/hardcore/emo hybrid and I draw parallels between Careless and Touché Amoré. Melodic guitars, distressing screams and chaotic drums are mixed with low-key parties in a lovely way.

Overall, Careless is great. They are hungry and ready to play their hearts out.

Listen to them here: Bandcamp
 

M:40 - Diagnos

Kategori: crust

 
För ett tag sedan spelade crust/hardcore-bandet M:40 i Lidköping och jag tänkte dra dit och kolla på dom och skriva ner min upplevelse i bloggen. Dessvärre fick jag en smärre förkylning då och låg hemma i feberfrossa. Min konsertkväll sket sig. Jag har alltid gillat M:40 och jag känner att det skulle vara kul att nämna dom i bloggen, så några ord om deras senaste släpp Diagnos från 2012 är inte mer än rätt!

För varje släpp M:40 har gjort har de utvecklats till det bättre. Diagnos är inget undantag. Det är är mörkare, kyligare och mer ångestladdat än tidigare. De fullkomligt spyr ut sin avsky, frustration och hat mot löneslaveriet och konsumtionssamhället. Det blir som en ventil, de säger sånt som många tänker på men som ingen orkar göra någonting åt.

M:40 har alltid varit bra på intressanta taktbyten och det fortsätter dom med. Albumsöppnaren är t.ex helt klockren! Det börjar lugnt och cleant och ens spontana tanke är om de tänker öppna med en lågmäld gigant i stil med låten Väggarna omkring dig från Historiens Svarta Vingslag (2007). Well, de luras bara för just när man satt sig tillrätta exploderar de och börjar d-takta i absurdum. Oförutsägbart och förbannat snyggt! Det känns som M:40 vill ge lyssnaren en liten örfil innan de fullkomligt spöar skiten ur en. Albumet är genomarbetat och riktigt bra!

Kolla in M:40 här.
 
 
Summary in English:
M:40 is a four piece Crust/hardcore band frpm Lidköpin, Sweden. For a couple of months ago, M:40 relased their third album Diagnos.
 
On every new release, M:40 takes a few step further and Diagnos is not an exception. It´s darker and more harsh than before. The characteristic mixture of d-beat and heavy mangle is still there, and to sum up, Diagnos is quite elaborate and worth listening to.

Check them out here.
 

Nionde Plågan

Kategori: crust



"Den nionde plågan var totalt mörker, ett mörker så tätt att man kunde ta på det" står det i Andra Mose-boken. Det kan knappast vara ett sammantfräffande att Nionde Plågan från Jönköping (Frikyrkornas centrum i Sverige) valt att kalla sig just så. Namnet passar nämligen musiken klockrent. Nioende Plågan är rent mörker iklädd Crustmundering med metal-influenser.

Deras nyligen släppta, självbetitlade debut börjar med en smygande uppbyggnad i Neurosis-tempo för att sedan brista ut i ett tunggung som heter duga. Andra spåret tar vid och de exploderar ut i d-takt. Oförutsägbart? Ja! men samtidigt självklart och peppande. Brutalt och utan nåd harvar de på med sina låtar. De blandar kaotiskt rens med nedbromsade doom-passager. Tyngdpunkten har de dock lagt på d-takt, vilket jag uppskattar.

Texterna är smärtsamt raka, arga och exakta. De sitter som en kniv i hjärtat när de, med en personlig underton spyr galla på västvärldens moraliska förfall.

Nionde Plågans diy-släpp kommer reta gallfeber på optimister, kapitalister, kristna, fyllekajor, sexister och ytliga personer. Den är med andra ord mycket bra!

Lyssna på dom här.


Summary in English:
Nionde Plågan from Jönköping, Sweden debuts with a self-titled diy-realease. It is darkened Crust with metal influences they play. They combine fast D-beat blasting with low-key doom-inspiring passages. The lyrics are very misanthropic and it really fits the dark music well.
 
Overall, their debut is good and you can listen to it here.

En rejäl käftsmäll

Kategori: crust

 
 
Dags att knyta kängorna och ta på sig nitvästen. Finska Dishit har släppt en 10" vinyl. Under 10 minuter plöjer de igenom 6 låtar i ett vansinnigt högt tempo.

I grunden är det smutsig in-your-face-Crustpunk de lirar men som en smakfull tvist hör man att de bakar in metalliska inslag i sin musik. Förutom rak d-takts mangel exploderar de stundtals ut i furiösa blastbeat-partier som friterar hjärnan på en. Just att de ogenerat flörtar med Grindcoren gör att musiken känns extra mustig, galen och arg.

Texterna som vrålas och gurglas ut är i det mörkaste laget. De rör ämnen som skam, självförakt och allmän själsvånda. Kort och gott kan man säga att Dishit vill förmedla att allt är skit och ingenting kommer någonsin bli bra. Det budskapet passar musiken som handen i handsken.
 
Man blir sugen på att skaffa en rejäl karatefylla och pumpa med knuten näve när man lyssnar på dom. Helhetsupplevelsen är som crustpunk ska vara, en fet jävla käftsmäll. Det är en sadomassochistisk njutning.

Kika in dom här.


Summary in English:
Dishit from Finland has released a 10 "vinyl. They play in-your-face-Crustpunk with anguished lyrics. They also use tasteful elements of grindcore in their punksongs. It manifests itself in the use of blast beats.
The soundscape is extremely raw, with guttural vocals mixed with dirty distorted guitars.  
Overall, it sounds like punk should sound, like a punch in the face.

Check them out here.
 

All We Love We Leave Behind

Kategori: hardcore



PunkHardcore bandet Converge har släppt nytt. Eller ja, några dagar innan det oficiella släppet läckte albumet (såklart!) ut på internet. Man kan tänkta sig att Converge blev bittra över det men de svarade istället med att själva lägga upp deluxe-versionen av albumet på youtube. Helt underbart gjort av grabbarna! Det blir till att köpa ett exemplar av All We Love We Leave Behind när det släpps på riktigt.

För varje nytt släpp har Converge tänjt på gränserna. De finner nya vägar att gå utan att för den sakens skull lämna sina rötter. Det är nytt och fräscht men man känner även igen sig. Så är det även, till min stora glädje, med det här släppet!

Första spåret , Aimless Arrow, har en hyfsat melodisk ton, tack vare Jacob Bannon sånginsats. Han hojtar och halvsjunger istället för att på sitt karakteriska sätt gurgla fram sina skrik. Det blir som en trevlig mjukstart på resan. Runt 2½ minut, när spåret Trespasses börjar, är det slut på det trevliga. Man får nämligen ett knytnävslag i ansiktet. De fullständigt exploderar med dubbeltrampen på det mest obarmhärtiga sättet man kan tänka sig. Hade man egentligen väntat sig något annat?

Så fortsätter det tills fjärde spåret, Sadness Comes Home, tar vid. Det börjar doomigt och jag ryser till av välbehag. När Converge gör tunggung är det alltid såpass tungt att man helt överlämnar sig åt dom, men lite in i låten slår de av och låten förvandlas istället till en trashig låt. En välkomnande överraskning må jag säga! Sedan fortsätter de med sin furiösa hardcore, doom-partier och Trash-passager byter av varandra i ett hiskeligt tempo. Man dras verkligen in i deras universum av (paradoxalt) strukturerat kaos.

Som alltid med Converge är musiken tight som helvete! Trots att tempot är uppskruvat till max och att det är tekniskt som satan så ligger aldrig något trummslag eller ton fel. Det finns många extremt bra musiker där ute men det är väldigt få som lyckas få ett bra "feel" i sin tekniska musik. Detta är något Converge inte har något problem med eftersom de lyckas kombinera teknik och "feeling" i låtarna. Lyssna på elfte spåret, Coral Blue, så förstår du vad jag menar med bra feeling. Att de överhuvud taget lägger sig på den nivån de gör måste man ge dom cred för. Det kommer även tillfredställa alla sadistiska perfektionister där ute. Vilket är en ganska stor klick när det kommer till Converge fans. Höhö.

Sammanfattningsvis: Klockrent album, som alltid! Det lirar i samma liga som Jane Doe och You fail me.
Lyssna på album-streamen här.