Spelning: Converge m.fl
Kategori: hardcore
Converge är halvägs in på sin Europaturne och med sig har de banden Touché Amoré, A Storm Of Light och The Secret.Igår gästade de Brew House i Göteborg och bjöd på en oförglömlig kväll, som alltid.
Först ut var Italienska The Secret. Med deras Black Metal/Grindcore avlöste de Blast beats och onda slingor i ett vansinnigt tempo. Den rökfyllda scenen gav en härligt ockult touch. Ibland slog de av instrumenten och lät rundgång och en massa oljud härja. Här blev det riktigt atmosfäriskt för man kom in i en speciell sinnestämning. Jag önskar de kunde utvecklat det mer. Nu var det i princip 95% mangel och 5% välklingande oväsen. Det funkade bra som första band i alla fall.
Eftersom The Secret var inne och nosade på den mer abstrakta tyngden musik kan ge, fick jag upp ett enormt sug av att höra mer av just det. Det suget skulle snart tillfredställas med råge när andra bandet, A Storm Of Light gick upp på scenen. Bandet startades av Josh Graham, mannen som har skött Neurosis visuella del i bandet och man hörde att musiken är besläktade med varandra. Basljudet var i det tyngsta laget, låtarna slöa och hypnotiskt repetetiva, precis vad jag ville ha! I bakgrunden, på en stor vit duk visades filmer på demonstrationer och polisvåld. Det var en otroligt kraftfull kombination. Blandningen av Doom metal och de känsloladdade filmklippen i bakgrunden, gjorde att en känslostorm inbords frambringades. Helheten var omtumlande och förbannat jävla bra!
Näst på tur var Touché Amoré från Kalifornien. Bandet, som hjäpt den slumrande screamo-genren att fått ett uppsving, levereade verkligen. Det var ett jäkla drag, både uppe på scen och på publiken. Det som är så gött med hardcore är att om en spelning är bra, så blir både artisten och publiken ett. Gränsen suddas ut, alla sjunger med och är delaktiga och det är satans härligt att vara en del av det. Just denna kväll var en gedigen klump längst fram vid scen som skrek, stagedivade och man såg på Touché Amoré att de älskade det. De gjorde en såpass bra show så på slutet av spelningen var publiken i sådan extas så de stormade scenen, vänskapligt, skall tilläggas. Det var underbart att se.
Till sist var det dags för huvudakten, Converge. Med så grymma band som värmt upp publiken kunde inget gå fel. De brötade igång showen med låten Concubine, ett intensivt alster som fullkomligt skakade om hela loken. Yes, det här skulle bli en svettig spelning. Jacob Bannon var överallt på scen men var inte sparsam med att låna ut micken till de som ville sjunga med. Converge tappade aldrig energin utan dundrade på från start till det bittra slutet. Någonstans i mitten slog de av och körde igång Worms Will Feed/ Rats Will Feast. Här fick man chansen att hämta andan och hutta lite med näven. Trots att de är aktuella med nya albumet All We Love We Leave Behind spelade de riktigt många äldre låtar. Det var grymt att t.ex få höra den gamla My Unsaid Everything från When Forever Comes Crashing. När de hade tagit av instrumenten och gått av scenen ville publiken höra mer och Converge var inte sena att slå in den önskan. De kom ut igen och brände av Last Light, en låt som har en av världens mest peppande, vackra med samtidigt vemodiga låttext. De var ett perfekt avslut på en perfekt konsert och Converge har visat än en gång att de aldrig någonsin blir tråkiga.
Först ut var Italienska The Secret. Med deras Black Metal/Grindcore avlöste de Blast beats och onda slingor i ett vansinnigt tempo. Den rökfyllda scenen gav en härligt ockult touch. Ibland slog de av instrumenten och lät rundgång och en massa oljud härja. Här blev det riktigt atmosfäriskt för man kom in i en speciell sinnestämning. Jag önskar de kunde utvecklat det mer. Nu var det i princip 95% mangel och 5% välklingande oväsen. Det funkade bra som första band i alla fall.
Eftersom The Secret var inne och nosade på den mer abstrakta tyngden musik kan ge, fick jag upp ett enormt sug av att höra mer av just det. Det suget skulle snart tillfredställas med råge när andra bandet, A Storm Of Light gick upp på scenen. Bandet startades av Josh Graham, mannen som har skött Neurosis visuella del i bandet och man hörde att musiken är besläktade med varandra. Basljudet var i det tyngsta laget, låtarna slöa och hypnotiskt repetetiva, precis vad jag ville ha! I bakgrunden, på en stor vit duk visades filmer på demonstrationer och polisvåld. Det var en otroligt kraftfull kombination. Blandningen av Doom metal och de känsloladdade filmklippen i bakgrunden, gjorde att en känslostorm inbords frambringades. Helheten var omtumlande och förbannat jävla bra!
Näst på tur var Touché Amoré från Kalifornien. Bandet, som hjäpt den slumrande screamo-genren att fått ett uppsving, levereade verkligen. Det var ett jäkla drag, både uppe på scen och på publiken. Det som är så gött med hardcore är att om en spelning är bra, så blir både artisten och publiken ett. Gränsen suddas ut, alla sjunger med och är delaktiga och det är satans härligt att vara en del av det. Just denna kväll var en gedigen klump längst fram vid scen som skrek, stagedivade och man såg på Touché Amoré att de älskade det. De gjorde en såpass bra show så på slutet av spelningen var publiken i sådan extas så de stormade scenen, vänskapligt, skall tilläggas. Det var underbart att se.
Till sist var det dags för huvudakten, Converge. Med så grymma band som värmt upp publiken kunde inget gå fel. De brötade igång showen med låten Concubine, ett intensivt alster som fullkomligt skakade om hela loken. Yes, det här skulle bli en svettig spelning. Jacob Bannon var överallt på scen men var inte sparsam med att låna ut micken till de som ville sjunga med. Converge tappade aldrig energin utan dundrade på från start till det bittra slutet. Någonstans i mitten slog de av och körde igång Worms Will Feed/ Rats Will Feast. Här fick man chansen att hämta andan och hutta lite med näven. Trots att de är aktuella med nya albumet All We Love We Leave Behind spelade de riktigt många äldre låtar. Det var grymt att t.ex få höra den gamla My Unsaid Everything från When Forever Comes Crashing. När de hade tagit av instrumenten och gått av scenen ville publiken höra mer och Converge var inte sena att slå in den önskan. De kom ut igen och brände av Last Light, en låt som har en av världens mest peppande, vackra med samtidigt vemodiga låttext. De var ett perfekt avslut på en perfekt konsert och Converge har visat än en gång att de aldrig någonsin blir tråkiga.
Här kommer lite bilder från spelningen. Tack som fan Walti Hösli för bilderna!
Foto: Walti Hösli
