iloveundergroundbands.blogg.se

Unpolished Rarities, D.I.Y and Heaviness

Spelning: Disembarked m.fl

Kategori: hardcore

 
Lördagskvällen spenderades på en liten spelning i Göteborg. Aktivitetshuset i Majorna bjöd på 4st helt otroligt grymma band, Tengil, Grayscale, Disembarked och  If Heroes Should Fail. Det är egentligen oförskämt bra av Feedback Booking att man för endast 40kr får uppleva så fina band.

Det var en tvättäkta underground-spelning. Det fanns ingen scen utan banden stod och spelade direkt på golvet. Sådana spelningar äger, för det blir en intimitet du inte kan få någon annanstans. Sedan var det band som spelar lite mer personlig och känsloblottande musik vilket gjorde att känslostormen blev ännu starkare.


Först ut var Tengil från Borås/Göteborg. Som alltid när Tengil spelar gav de publiken en omskakade show. Deras blandning av post-hardcore, shoegaze, emo, post-rock och gud vet vad, gör Tengil till en unik upplevelse. Just ikväll hade Felix Sjöberg från Science of Demise hoppat in på trummor, för ordinarie trummis var sjuk. Att endast ha repat låtarna i 2 timmar, imponerade Felix och han kändes som en naturlig del av Tengil.

Andra bandet för kvällen var Grayscale från Göteborg. De stod för punkunderhållningen för kvällen. Det var snabbt, stökigt och brötigt och smart placerade covers bjöd upp till allsång.

Sedan var det Disembarked från Stockholm tur att spela. Jag har sett dom tidigare men på en större scen och jag kan säga att golvspelningen gör Disembarked mer rättvisa. De blir grandiosa i det elementet. Hur som helst spelade de och skrek allt vad de hade och levereade sin energiska screamo fläckfritt. Det var riktigt härligt att se och lyssna på.

Från England kom If Heroes Should Fail och avslutade kvällen. Föga visste jag vad som väntade mig för de bjöd på en så sjukt atmosfärsisk show att hela mitt väsen uppslukades av det. Först och främst: deras musik skulle kunna liknas vid ett nervöst sammanbrott från ett kärleksbarn mellan Cult Of Luna och Alexisonfire. Stundom var det tungt och segt, som att vada i ett träsk mitt i natten, och ibland kunde de explodera ut i mid-tempo post-hardcore och skrik-sjunga för full hals. För det andra förhöjde de stämningen genom sin egna ljussättning, det var mestadels mörkt och mystiskt, men ibland lös de upp lokalen, oftast under de mer aggresiva partierna. Det var en intensiv, vacker och känsloladdad upplevelse.


Jag skulle egentligen kunna skriva en hel uppsats om kvällen, för det var helt magiskt. Men jag ska inte stå här och raljera mer, för jag tog med min filmkamera och filmade större delen av kvällen. Du kan kolla på klippen här nedanför. Det borde egentligen  höra till allmänbildningen att kolla på filmerna, för banden var så jävla bra!

Tengil:


Grayscale:


Disembarked:
 
 
 

Elapse - Storm

Kategori: hardcore

 
Elapse från Örebro har släppt nytt material tre år irad, något som snart kan liknas som en fin tradition.  Tidigare i år släppte det EPn Storm och i och med den visar Elapse att de finslipat sina färdigheter att leverera fläskig hardcore.

Storm låter mer ursinnigt än tidigare, arga vocals och elaka, thrash-osande riff blandas in i ett välproducerat sound. Från början till slutet köttar de på utan nåd. De metalliska inslaget från Madball och Agnostic Front finns fortfarande kvar men Elapse kör mer på negativitet än på att spänna musklerna. Låtarna är raka och dom som vill ha lite mer komplexitet i sin musik kan komma tycka att mycket låter likadant. Därför är EP-upplägget så bra för Elapse. Det blir mer som en intensiv och explositionsartad upplevelse snarare än en episk resa. Är man ett fan av metal-influerad hardcore kommer man verkligen inte bli besviken.

Kolla in Elapse här: Facebook Bandcamp


Summary in English:
Elapse from Örebro released the new EP Storm earlier this year.
It´s more furious than before, angry vocals is mixed with harsh riffs. At times, they reminds me of Madball and Agnostic Front. It is also straight forward so people who looks for complexity might be disappointed. But fans of metal-influenced hardcore will enjoy the shit out of Elapse. 
 
Check them out here: Facebook Bandcamp
 

Spelning: Converge m.fl

Kategori: hardcore

 
      Converge 

 
Converge är halvägs in på sin Europaturne och med sig har de banden Touché Amoré, A Storm Of Light och The Secret.Igår gästade de Brew House i Göteborg och bjöd på en oförglömlig kväll, som alltid.

Först ut var Italienska The Secret. Med deras Black Metal/Grindcore avlöste de Blast beats och onda slingor i ett vansinnigt tempo. Den rökfyllda scenen gav en härligt ockult touch. Ibland slog de av instrumenten och lät rundgång och en massa oljud härja. Här blev det riktigt atmosfäriskt för man kom in i en speciell sinnestämning. Jag önskar de kunde utvecklat det mer. Nu var det i princip 95% mangel och 5% välklingande oväsen. Det funkade bra som första band i alla fall.

Eftersom The Secret var inne och nosade på den mer abstrakta tyngden musik kan ge, fick jag upp ett enormt sug av att höra mer av just det. Det suget skulle snart tillfredställas med råge när andra bandet, A Storm Of Light gick upp på scenen. Bandet startades av Josh Graham, mannen som har skött Neurosis visuella del i bandet och man hörde att musiken är besläktade med varandra. Basljudet var i det tyngsta laget, låtarna slöa och hypnotiskt repetetiva, precis vad jag ville ha! I bakgrunden, på en stor vit duk visades filmer på demonstrationer och polisvåld. Det var en otroligt kraftfull kombination. Blandningen av Doom metal och de känsloladdade filmklippen i bakgrunden, gjorde att en känslostorm inbords frambringades. Helheten var omtumlande och förbannat jävla bra!

Näst på tur var Touché Amoré från Kalifornien. Bandet, som hjäpt den slumrande screamo-genren att fått ett uppsving, levereade verkligen. Det var ett jäkla drag, både uppe på scen och på publiken. Det som är så gött med hardcore är att om en spelning är bra, så blir både artisten och publiken ett. Gränsen suddas ut, alla sjunger med och är delaktiga och det är satans härligt att vara en del av det. Just denna kväll var en gedigen klump längst fram vid scen som skrek, stagedivade och man såg på Touché Amoré att de älskade det. De gjorde en såpass bra show så på slutet av spelningen var publiken i sådan extas så de stormade scenen, vänskapligt, skall tilläggas. Det var underbart att se.

Till sist var det dags för huvudakten, Converge. Med så grymma band som värmt upp publiken kunde inget gå fel. De brötade igång showen med låten Concubine, ett intensivt alster som fullkomligt skakade om hela loken. Yes, det här skulle bli en svettig spelning. Jacob Bannon var överallt på scen men var inte sparsam med att låna ut micken till de som ville sjunga med. Converge tappade aldrig energin utan dundrade på från start till det bittra slutet. Någonstans i mitten slog de av och körde igång Worms Will Feed/ Rats Will Feast. Här fick man chansen att hämta andan och hutta lite med näven. Trots att de är aktuella med nya albumet All We Love We Leave Behind spelade de riktigt många äldre låtar. Det var grymt att t.ex få höra den gamla My Unsaid Everything från When Forever Comes Crashing. När de hade tagit av instrumenten och gått av scenen ville publiken höra mer och Converge var inte sena att slå in den önskan. De kom ut igen och brände av Last Light, en låt som har en av världens mest peppande, vackra med samtidigt vemodiga låttext. De var ett perfekt avslut på en perfekt konsert och Converge har visat än en gång att de aldrig någonsin blir tråkiga.
 

Här kommer lite bilder från spelningen. Tack som fan Walti Hösli för bilderna!
 
 
 Foto: Walti Hösli
 
 

Spelning: Anchor m.fl

Kategori: hardcore

          Anchor.                                                                                                     Foto: Tanja A Tapper


Skövde fick i fredags besök av Sveriges mesta hardcore-band Anchor. Trots att det var glest med folk blev det ändå en riktigt svettig kväll nere i Lokelokalen. Totalt var det 4st punk/hardcore som spelade. Först ut var lokala Business: Terror, som uteslutande spelade gamla punk- och hardcore-dängor. Man fick bland annat höra egna versioner av Black Flag, Bad Brains och Minor Threat. Ett exempel har du här. Att höra sådana gamla klassiker fungerade bra som uppvärmning.



Andra bandet ut på scen var Growing Pains från Göteborg. Deras melodiska punk/hardcore gjorde ingen besviken. Snabba och stökiga alster blandades med lite mer circle-pit-vänliga låtar. Paralleller mellan Ignite och Strike Anywhere kunde göras, bara att Growing Pains kommer i en lite mer skitig och jordnära skrud.
 
 


Sedan var det dags för Elapse från Örebronx att beträda scenen. Vassa riff, dubbeltramp och arga vocals avlöste varandra i den lite mer metal-inspirerade hardcoren Elapse lirar. Tobias Jonsson imponerade på gitarr då han bara spelat med bandet i drygt en månad. Visste man inte om det skulle man tro att han varit en fullfjädrad medlem från bandets start.





Till sist var det Anchors tur att spela. Som alltid när de lirar är det ett förjävla ös på scenen. Det hoppas runt och det är allmänt stökigt och brötigt, precis så som grym hardcore skall vara. De visade vart skåpet skulle stå för just denna kväll var det nog mer röj på scenen än på golvet. Det var härligt att se att Anchor körde på trots en svikande publik och det blev värdigt för alla som trots allt tagit sig dit.

Sammanfattningsvis var det en riktigt bra kväll och jag hoppas få se mer sådana här tillställningar runt om i Skaraborg i framtiden!
 

Kolla in banden som spelade:
Anchor
Elapse
Growing Pains
Business: Terror

Hc-spelning i Skövde

Kategori: hardcore

Careless, färskingar som imponerar!

Kategori: emo



Det ligger något oemotståndligt i när hardcore-kids går ihop och spelar punk som tar klivett ut ur d-takts rötterna och skapar musik med mer tryck och eftertanke. Ta t.ex. purfärska Careless från Stockholm, verksamma sedan augusti i år har redan hävt ur sig en EP som heter duga!

I grunden är det just punk de spelar, det är rått och svettigt men Careless väljer att ta ett steg längre. Man skulle kunna säga att deras ljudbild hänger i samma musikaliska sfär som Touché Amoré. Melodiska slingor blandas in i kaotiskt trummspel och sången är smärtsamt ångestfylld. Ibland går de in i återhållsamma, lugna partier och just denna dynamik mellan högljutt och lågmält gör att man drar paralleller med 90-talets Emo. Slutresultatet blir hjärtskärande, omtumlande och hur bra som helst!
 
Careless är värda att hålla koll på. Att de, efter bara några månader som band levererat 4st fantastiska låtar visar att de är hungriga och målmedvetna. Med den ambitionen kan inget stoppa dom.

Lyssna på deras EP här: Bandcamp
 

Summary in English:
Careless from the capital of Sweden, Stockholm has released their debut EP. It is impressive that only after a few months as a band, they have produced 4 songs of such high quality. Their music is a punk/hardcore/emo hybrid and I draw parallels between Careless and Touché Amoré. Melodic guitars, distressing screams and chaotic drums are mixed with low-key parties in a lovely way.

Overall, Careless is great. They are hungry and ready to play their hearts out.

Listen to them here: Bandcamp
 

Curse This Ocean

Kategori: hardcore

 
 
Med bandmedlemmar från både Cagliari i Italien och Frankfurt i Tyskland kan man tycka att det borde vara lurigt för Curse This Ocean att bli samspelta som band. Att de skulle ha detta problem är däremot inget man märker av överhuvudtaget. Den 15:de december släpper de nu sitt debutalbum LIGHTBRINGER via Strikedown Records. Extra anmärkningsvärt är att Magnus Lindberg från Cult Of Luna har haft ett finger med i spelet via sin mastering av albumet.  
 
Curse This Oceans musik är en kolsvart och blytung hardcore-hybrid. Stundom brötar de på likt en tornado som skoningslöst slänger omkull lyssnaren. Ibland bjuder de på återhållsamt lugn i sann post-metal anda. Hur som helst sparas det inte på krutet. Redan från start börjar det d-taktas och manglas på i ett hiskeligt tempo. Stygga riff och dissonans blandas med snygga slingor som verkligen engagerar lyssnaren och man tappar aldrig fokus i det virrvarv man befinner sig i. Ibland för de tankarna till Converges strukturerade oreda.

När femte låten tar vid drar de ner tempot några snäpp och man hinner hämta andan en smula. Genom att göra spåret till en instrumental passage kan jag bara säga att de gör denna dynamiska växling med stil! Sjätte låten börjar och nu har de istället transformerat sin musik till en episk doom-dänga som är lika mörk som höstkvällarna är innan den första snön har lagt sig. Detta är dock inte något bestående för de två kommande låtarna är en urladdning i rent vansinne! Låten Among The Wolves är t.ex en av det mest intensiva upplevelser jag hört på länge. Okompromissad användning av blastbeats mosar sönder kropp och själ på en...

När man väl ligger där, söndermanglad till sin stora förtjusning slänger de in ännu en doom-inspirerad låt. Låten går i trioler och som alltid när man använder sig av detta blir det extra sväng och gung i musiken. Väl inne på tionde och sista låten på albumet, The Eight Day,  kan man nästan tro att Curse This Ocean har proppat i sig en burk med valium för det är en riktigt slö låt de knyter ihop säcken med. Detta är absolut ingenting dåligt för spåret är massivt och det känns gött välbehövligt med ett sådant avslut.

Jag tycker att LIGHTBRINGER är helt jävla fantastisk! Det är en intensiv, rå och brutal upplevelse som kommer tillfredställa alla som kräver lite mer komplex och dynamisk hardcore. Alla tummar upp för Curse This Ocean!

Kolla in dom här: Myspace Facebook,
 
 

Summary in English:
With members in both Italy and Germany, Curse This Ocean is here with their first full length album called  LIGHTBRINGER. It will be released on December 15th, 2012, by Strikedown Records.
 
LIGHTBRINGER is an extremely dark, raw and intense hardcore-hybrid. Harsh riffs, dissonance and appealing tones blends with d-beat and blastbeats. At times, they are like an unstoppable tornado, leaving nothing behind. But this is not the whole side of Curse This Ocean. Sometimes they go into low-key, yet heavy passages in a  true post-metal spirit. These dynamics between chaos and heaviness gives the album epic proportions and are very interesting to listen to.

Overall, LIGHTBRINGER is a brutal feast for the ears. I like it alot!

Check out Curse This Ocean here: Myspace Facebook
 

M:40 - Diagnos

Kategori: crust

 
För ett tag sedan spelade crust/hardcore-bandet M:40 i Lidköping och jag tänkte dra dit och kolla på dom och skriva ner min upplevelse i bloggen. Dessvärre fick jag en smärre förkylning då och låg hemma i feberfrossa. Min konsertkväll sket sig. Jag har alltid gillat M:40 och jag känner att det skulle vara kul att nämna dom i bloggen, så några ord om deras senaste släpp Diagnos från 2012 är inte mer än rätt!

För varje släpp M:40 har gjort har de utvecklats till det bättre. Diagnos är inget undantag. Det är är mörkare, kyligare och mer ångestladdat än tidigare. De fullkomligt spyr ut sin avsky, frustration och hat mot löneslaveriet och konsumtionssamhället. Det blir som en ventil, de säger sånt som många tänker på men som ingen orkar göra någonting åt.

M:40 har alltid varit bra på intressanta taktbyten och det fortsätter dom med. Albumsöppnaren är t.ex helt klockren! Det börjar lugnt och cleant och ens spontana tanke är om de tänker öppna med en lågmäld gigant i stil med låten Väggarna omkring dig från Historiens Svarta Vingslag (2007). Well, de luras bara för just när man satt sig tillrätta exploderar de och börjar d-takta i absurdum. Oförutsägbart och förbannat snyggt! Det känns som M:40 vill ge lyssnaren en liten örfil innan de fullkomligt spöar skiten ur en. Albumet är genomarbetat och riktigt bra!

Kolla in M:40 här.
 
 
Summary in English:
M:40 is a four piece Crust/hardcore band frpm Lidköpin, Sweden. For a couple of months ago, M:40 relased their third album Diagnos.
 
On every new release, M:40 takes a few step further and Diagnos is not an exception. It´s darker and more harsh than before. The characteristic mixture of d-beat and heavy mangle is still there, and to sum up, Diagnos is quite elaborate and worth listening to.

Check them out here.
 

Nionde Plågan

Kategori: crust



"Den nionde plågan var totalt mörker, ett mörker så tätt att man kunde ta på det" står det i Andra Mose-boken. Det kan knappast vara ett sammantfräffande att Nionde Plågan från Jönköping (Frikyrkornas centrum i Sverige) valt att kalla sig just så. Namnet passar nämligen musiken klockrent. Nioende Plågan är rent mörker iklädd Crustmundering med metal-influenser.

Deras nyligen släppta, självbetitlade debut börjar med en smygande uppbyggnad i Neurosis-tempo för att sedan brista ut i ett tunggung som heter duga. Andra spåret tar vid och de exploderar ut i d-takt. Oförutsägbart? Ja! men samtidigt självklart och peppande. Brutalt och utan nåd harvar de på med sina låtar. De blandar kaotiskt rens med nedbromsade doom-passager. Tyngdpunkten har de dock lagt på d-takt, vilket jag uppskattar.

Texterna är smärtsamt raka, arga och exakta. De sitter som en kniv i hjärtat när de, med en personlig underton spyr galla på västvärldens moraliska förfall.

Nionde Plågans diy-släpp kommer reta gallfeber på optimister, kapitalister, kristna, fyllekajor, sexister och ytliga personer. Den är med andra ord mycket bra!

Lyssna på dom här.


Summary in English:
Nionde Plågan from Jönköping, Sweden debuts with a self-titled diy-realease. It is darkened Crust with metal influences they play. They combine fast D-beat blasting with low-key doom-inspiring passages. The lyrics are very misanthropic and it really fits the dark music well.
 
Overall, their debut is good and you can listen to it here.

Me And Gerda Are Both Dead Like You

Kategori: hardcore

 
 Det franska bandet Dead Like Me och italienska Gerda har släppt en riktigt schysst 12'' split. Båda banden lirar sin egna form av komplex hardcore som verkligen trimmar tankeverksamheten.

Först ut på spliten är Gerda med endast en låt, xxxx. Det är 9 minuter med en ganska mörk och ambient-orienterad hardcore. Det börjar smygande fast med en imponerande snabb bas-slinga. Helheten är dock förhållandevis lugn och man märker att detta bara är en uppbyggnad för något mer komplicerat och röjigt som komma skall. Mycket riktigt blir det skrikigare, mer cymbaler och hårdare gitarrer ju längre låten fortgår för att redan efter en tredjedel nås ett slags mini-crescendo. Sedan slås låten av men någonting händer, det börjar bli lite knepigare komp på trummorna. Fortfarande märker man att en ny uppbyggnad är i verket och på slutet av låten är det ett virrvarr av toner inbäddat i oordnad materia.

Sedan är det Dead Like Me´s tur. De har mer tyngd i sin ljudbild, mest för att gitarrerna är mer markerade och tydliga. Istället för att som Gerda börja lugnt och sansat så smäller Dead Like Me på direkt. De manglar kaosartat på i rent ursinne redan från start. Inte heller slår de av och softar i lugna partier. Enda avbrottet från sin till synes oordning, är när de går in i mer "raka" partier. Ofta är det en snabb visit de gör här, men passagerna blir ihågkomna tack vare att de kör härlig dissonans på gitarrerna under besöket. Denna växling mellan udda och raka takter gör att de får till en riktigt skön dynamik. Sen att de mosar på gör att det känns hurtigt och energigivande. De är lika ostoppbara som en hop av skrämda, skenande hästar.
 
En fråga jag ställer mig, är om Dead Like Me satte sig ner och räknade matte innan de började skriva ner låtarna på denna split. Det må vara kaosartat men det är således en inbyggd struktur i det hela. Det för tankarna till Dillinger Escape Plan och Converge. De är riktigt sadistiska mot sig själva eftersom de sätter sin hardcore på en sådan komplicerad nivå.
 
Sammanfattningsvis är detta en riktigt bra split. Insatsen från båda banden är otroligt bra. Den håller väldigt hög kvalité och du kan lyssna på den gratis här.


Summary in broken English:
The band Dead like me from France and Gerda from Italy has released a 12 "split. Both bands offer complex hardcore but each one with their own twist.

Gerda plays a dark and ambient-oriented style, while Dead like me plays chaotic, yet well-planned mind-fuck-hardcore. I fell for Dead like me, thanks to the resembling sound of Dillinger escape plan and Converge. They refuse uncompromisingly to lose pace and they use a lot of dissonance in their songs, which I like.

Overall, this is a great split and you can listen to it here.
 

Helvetet har frusit till is

Kategori: hardcore


Grabbarna i A Cursed Hope ligger verkligen inte på latsidan. På bara någon månad har de redan slängt ur sig en till demo. Fyra låtar med en isande kall ljudbild som för tankarna till döda vinterskogar i norr.

Låten Somber minds som var deras första demo var en härligt skitig träskpunk-dänga. Den är även med på nya demon under namnet II men är här iklädd en passande Black-Metal skrud. Att de gått åt en mer distanserad och kylig ljudbild har gjort att en liten bit av tyngden fått sig en törn, däremot låter det ännu deppigare och ångestladdat än innan.
 
Helhetsupplevelsen känns som om helvetet har frusit till is. Förtvivlan, ångest och outgrundligt lidande, fast nu under minusgrader. Damn, Jag gillar det "nya" soundet skarpt,

Kolla in demon här.

Mörker och onda slingor

Kategori: Black-metal



Köpenhamn börjar få till en riktigt fin musikscen med lite mörkare musik. Hexis hör till ett av de mer intressanta banden. De lirar Über-tungt mörker varvat med onda slingor i sann Black-metal anda.  Jag fullkomligt älskar den blandningen för musiken blir så jäkla massiv. 
 
När väl Hexis går lös under mangelpartierna blåser de upp sig till en stor koloss och hammrar sönder allt, varken din kropp eller själ kommer undan. Om man är beredd på det är det en fröjd för öronen. När de bryter av smattret rör de sig i dystra i doom-landskap, vilket manifesterar sig bäst i låten Crux på albumet XI.

Ett stort plus är att Hexis är väldigt generösa med sitt material på bandets bandcamp, kolla in det här.

All We Love We Leave Behind

Kategori: hardcore



PunkHardcore bandet Converge har släppt nytt. Eller ja, några dagar innan det oficiella släppet läckte albumet (såklart!) ut på internet. Man kan tänkta sig att Converge blev bittra över det men de svarade istället med att själva lägga upp deluxe-versionen av albumet på youtube. Helt underbart gjort av grabbarna! Det blir till att köpa ett exemplar av All We Love We Leave Behind när det släpps på riktigt.

För varje nytt släpp har Converge tänjt på gränserna. De finner nya vägar att gå utan att för den sakens skull lämna sina rötter. Det är nytt och fräscht men man känner även igen sig. Så är det även, till min stora glädje, med det här släppet!

Första spåret , Aimless Arrow, har en hyfsat melodisk ton, tack vare Jacob Bannon sånginsats. Han hojtar och halvsjunger istället för att på sitt karakteriska sätt gurgla fram sina skrik. Det blir som en trevlig mjukstart på resan. Runt 2½ minut, när spåret Trespasses börjar, är det slut på det trevliga. Man får nämligen ett knytnävslag i ansiktet. De fullständigt exploderar med dubbeltrampen på det mest obarmhärtiga sättet man kan tänka sig. Hade man egentligen väntat sig något annat?

Så fortsätter det tills fjärde spåret, Sadness Comes Home, tar vid. Det börjar doomigt och jag ryser till av välbehag. När Converge gör tunggung är det alltid såpass tungt att man helt överlämnar sig åt dom, men lite in i låten slår de av och låten förvandlas istället till en trashig låt. En välkomnande överraskning må jag säga! Sedan fortsätter de med sin furiösa hardcore, doom-partier och Trash-passager byter av varandra i ett hiskeligt tempo. Man dras verkligen in i deras universum av (paradoxalt) strukturerat kaos.

Som alltid med Converge är musiken tight som helvete! Trots att tempot är uppskruvat till max och att det är tekniskt som satan så ligger aldrig något trummslag eller ton fel. Det finns många extremt bra musiker där ute men det är väldigt få som lyckas få ett bra "feel" i sin tekniska musik. Detta är något Converge inte har något problem med eftersom de lyckas kombinera teknik och "feeling" i låtarna. Lyssna på elfte spåret, Coral Blue, så förstår du vad jag menar med bra feeling. Att de överhuvud taget lägger sig på den nivån de gör måste man ge dom cred för. Det kommer även tillfredställa alla sadistiska perfektionister där ute. Vilket är en ganska stor klick när det kommer till Converge fans. Höhö.

Sammanfattningsvis: Klockrent album, som alltid! Det lirar i samma liga som Jane Doe och You fail me.
Lyssna på album-streamen här.

Satan, vad bra!

Kategori: hardcore



Okej. Har du någon gång undrat, precis som jag, hur det skulle låta om Satan slet upp jordskorpan, förbannade hela mänsklighetens existens och drog ner dig och resten av vår planets befolkning i helvetes brinnande avgrund? I samma veva som Satan skulle radera vår historia skulle han dränka varenda en av oss i en pöl att ruttnande sörja för att för all framtid utplåna bevis på att vi en gång vandrade på jordens yta.. Hur skulle det soundtracket låta?
Jag tror det skulle låta ungefär som This gift is a curse. Det är den känslan jag får när jag lyssnar på deras fullängdare I, Guilt Bearer. Mänskligheten går under. 

Rent musikmässigt är det en fusion av hardcore och black-metal de bjuder på, rikigt mörkt och stökigt med andra ord. Första spåret, The Swarm, är en explosion av rent kaos. Andra spåret fortsätter i samma anda men halvvägs in i låten händer något. Låten slås av och går långsamt ner i tempo.  Med en snygg övergång som knappt märks av tar den långsamma låten Att hata allt mänskligt liv vid. Här briljerar verkligen This gift is a curse. De är som allra bäst när de går ner i doom-tempo och på ett hypnotiskt sätt repetativt harvar på med sin misär. Sedan fortsätter de, med kaos, ångest, snygga övergångar, ursinne och tempoväxlingar för att till sist komma fram till albumets final, I will swallow all light. Just det spåret påminner om deras tidigare EP då det var nerdraget tempo för hela slanten.

Detta är inte musik som du slölyssnar på eller har som bakgrundmusik. Sätter du på deras album dras du med ner i skiten, du kan inte annat än att lyssna engagerat. Pallar du trycket har du en grymt härlig och omtumlande upplevelse framför dig. Förbered dig väl, annars är jag rädd att dina öron börjar blöda. Detta är serious shit.

Lyssna på mästerverket här.

Underbara Totem Skin

Kategori: hardcore


Totem skin från Falun/Borlänge släppte för ett tag sen en självbetitlad EP. Det är mörk hardcore de bjuder på, oftast med ett tempo uppskruvat till max. De har dock riktigt intressanta inslag i sina låtar. I ena stunden kör de ursinnigt på i d-takt varvat med blastbeat, i andra studen slår de av instrumenten och det blir lågmält gitarrklinkande. Det är en oerhört smakfull blandning av kaos och återhållsamt lugn som b.la för tankarna till de gamla Screamobanden Saetia och Orchid.

Sen måste jag slå ett slag för de grymma texterna. De handlar mest om personliga ofärrätter, vemod och ångest. Det är alltid en balansgång när man rör dessa ämnen. Tar man i för mycket blir det töntigt och påklistrat. Anstränger man sig inte tillräckligt blir det opersonligt och krystat. Totem skin lyckas perfekt här, tack vare att texterna har en poetiskt klang. Det känns helt äkta när de skriker ut sin ångest och förtvivlan. Ett exempel är när de i låten Tomhet är allt kör på i 220 knyck samtidigt som det vrålas:
"Tomhet är allt jag har
 Tomhet var allt du lämnade kvar
 Tomhet var allt du någonsin var".
Bakom den hårda fasaden av distade gitarrer, blastbeat och skrik finns alltså en baktanke. Det är varken opersonligt eller påklistrat. Det är äkta och snyggt!

Sammanfattningsvis kan jag säga att deras EP är en riktig guldklimp. Den berör.
Lyssna på den här.

Kvalitet före kvantitet

Kategori: hardcore


A cursed hope från Lund släppte nyligen en demo bestående av en låt. Det kan tyckas vara lite magert men i det här fallet är det kvalitet före kvantitet som gäller! De här grabbarna sparar inte på krutet. Med deras mörka sludge/hardcore drar de fram likt en bulldozer och förstör allt i sin väg.

Låten som helhet har en riktigt skitig ljudbild. Det är smutsigt och opolerat, vilket i mitt tycke ger precis rätta känslan till den här sortens musik.
 
Uppbyggnaden i låtens förta halvminut talar direkt om att det här är inte är någon munter punkdänga vi kommer få höra. Det är ett svart hål av misär vi kommer dras ner i. Sen brötar de på i d-takt och blastbeat och vrålar bl.a ångestfyllt "Pulverized by just one glance. Empty sightings now. Seeking comfort in rain won't balance your growing need for others pain". Fucking underbart!

Vid dryga 1.15 minuter in i låten blir det en helvändning. Trummisen slutar med sitt blastbeat och börjar istället slakta cymbalerna. Det partiet är så satans tungt att jag tror min hjärna skall kollapsa p.g.a den obarmhärtiga tyngden.

Kort och gott, Somber minds är en väldigt bra låt. Den skakar om en psykiskt. Jag väntar ivirigt på att A cursed hope skall släppa mer materia snart. Kolla in deras bandcamp här.

Favorit i repris

Kategori: hardcore


Emotional Day 2011. Flera band trängs på den lilla scenen på Fängelset i Göteborg, bl.a Suis la lune och Pianos become the teeth. Wow! Ett band som kom att spela tidigt på kvällen var Atrophy of the heart.

Jag hade hört deras musik tidigare men jag visste inte hur de skulle leverera live.
Med facit i hand kan jag säga att även om detta var för dryga 1½ år sen, så är det en spelning jag tänker tillbaka på och tänker "Satan i gatan vad bra det var".
De blandar post-rock element, mycket reverb på gitarrerna med ett fruktansvärt plågat skrik. Detta är menat i positiv bemärkelse då sångarens röst är något utöver det vanliga. En sådan känsla och förtvivlan har jag nog aldrig hört i en röst innan. Håret reser sig på armarna!
Jag fick med deras öppningslåt på film, varsågoda.

På deras facebook sida är det en post från den 15/9 2011 där det kort och gott står "Död". Det är sorgligt att se.. Tre av medlemmarna har dock ett nytt band, Totem Skin. Klicka här för att lyssna. Det är mindre post-rock och mer mos. Tempot är uppskruvat och det är energiskt. Jag gillar det!

Dagar av krig, Nätter av kärlek

Kategori: hardcore



 Idag har jag knarkat Eldstads fantastiska EP "Dagar av krig, Nätter av kärlek". Jag får inte nog av deras melodiösa hardcore. Det är stökigt, det är snyggt och det är jävligt bra. Använder ni inte spotify kan ni lyssna på låtarna här.